Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Blåskatarr
- Blåskator
- Blåskrika
- Blåskägg
- Blåskörhet
- Blåslampa
- Blåsljud
- Blåsmaskar
- Blåsmaskiner
- Blåsmola
- Blåsmunnar
- Blåsnultra
- Blåsot, cyanos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLÄSOT
rådfrågas. Flera allvarliga sjukdomar i
urinvägarna, framför allt njurtuberkulos, ge sig i
början till känna endast med symtom av b.,
och de böra snarast möjligt komma under
läkarbehandling. P. M. S.
Blåskator, Cyanopolius, ett släkte, som
tillhör fam. kråkfåglar och som står nära skatorna.
Släktet omfattar 4 former, av vilka en, den
spanska blåskatan, C. cyanus Cooki, är utbredd
över s. v. Spanien, där hon uppehåller sig i de
evigt gröna ekskogarna, övriga former
förekomma i Kina, Japan och ö. Sibirien. Den
spanska blåskatan anses vara en av Europas
vackraste fåglar. Huvudet är sammetssvart,
ryggen blekt brungrå, undersidan vitaktig,
vingarna och stjärten vackert blågrå. Totallängd
36 cm. H. W-n.
Blåskrika. Släktet Cyanoci'tta, tillhörande
fam. kråkfåglar (se d. o.), omfattar 11 arter,
utbredda över N. Amerika s. ut till Mexiko.
Den mest kända arten är b., C. custa'ta.
Kroppen är slank och huvudets fjädrar förlängda till
en uppresbar tofs, näbben kort och rak,
vingarna och stjärten långa. Ryggen är vanl. starkt
blå med vita el. ljusa tvärband på vingar och
stjärt. De livliga och vackra fåglarna, som i
hela sitt levnadssätt påminna om vår nötskrika,
hålla helst till i täta skogar, vilkas övriga
invånare de varna för annalkande fara med sitt
starka läte. H. B-n.
Blåskägg (fra. Le Barbe-bleue), saga hos
Perrault (se denne). B., en rik man med blått
skägg, hade varit gift flera gånger. Då han rest
bort, öppnade hans sista hustru ett förbjudet
rum och fick där se de tidigare hustrurnas lik
ligga i en blodpöl. Hon tappade då B:s
förtrollade guldnyckel, som blev blodig och ej
kunde rengöras. B. såg, var hon hade varit,
och skulle just döda henne, då hennes bröder
anlände, dödade B. och befriade systern. —
Per-raults novellartade saga har blivit allmänt känd
bl. a. genom skillingtryck och har dramatiskt
bearbetats bl. a. av Tieck, Grétry och
Offen-bach. Man har sökt historiska förebilder till
B., bl. a. i den 1440 på bål brände bretonske
adelsmannen Gilles de Rais, som i sägnen rent
av kallas B., men namnet är där lån från
Per-raults B., som härstammar från en äldre och
mera fantastisk, över hela Europa spridd
folksaga, i vilken B. vanl. motsvaras av ett troll.
En besläktad folkvisa om kvinnomördaren, på
sv. »Rövaren Rymer» (Geijer-Afzelius, »Svenska
folkvisor», 2 uppl., n:r 66) är också spridd över
hela Europa. — Då skurkens skägg betecknats
ss. blått, innebär detta eg. blott, att det var
svart, men hos Perrault uppfattas det ss. något
avskräckande och demoniskt. I folksagorna
motsvaras det ofta av grönt skägg, huvud el.
skägg av guld o. d. Det förbjudna rummet
träffas även i en rad andra sagor ss.
konfliktmotiv. — Litt.: Ch. Lemire, »Le Barbe-bleue
de la légende et de 1’histoire» (1886) samt
kommentar till Perrault av A. Lang, P. Saintyves
m. fl. v. S-w.
Blåskörhet, den egenskapen hos järn, att
dess tänjbarhet är minst vid en temperatur av
300—400° C. (blåvärme) och att det vid denna
temperatur blir skört (blåskört). Vid smidning
av järn i varmt tillstånd måste för undvikande
av sprickor i godset noga tillses, att
temperaturen icke sjunker till blåvärme. R. L-n.
Biåslampa, värmelampa, i vilken värmen
alstras genom förbränning av förgasad bensin,
gasolja el. annan lätlflyktig olja. Under drift
åstadkommes bränslets förgasning av den från
lampans låga utvecklade värmen. Vid lampans
tändning tillföres värme från annan värmekälla.
B. användes bl. a. ss. montörverktyg för
lödning m. m. Primusköket är konstruerat enl.
samma system. R. L-n.
Biåsljud, se Hjärttoner.
Biåsmaskar, se Dyn t.
Biåsmaskiner användas för att åstadkomma
blästern (se d. o.) till masugnar, kupolugnar,
för bessemerprocessen, smideshärdar etc. På
gr. av den oerhörda luftmängd, som vid t. ex.
masugnar åtgår för förbränningen, 3,000—5,000
kbm. luft pr ton tackjärn, måste b. för dylikt
ändamål utföras upp till storlekar, som endast
överträffas av vatlenkraftanläggningarnas och
oceanfartygens maskiner. B. för 2,000 hkr.,
som lämna 800 kbm. luft pr min. av 2 atm:s
tryck, äro icke ovanliga. B. indelas i cylinder-,
kapsel-, turboblåsmaskiner och ventilatorer.
Vid cylinderblåsmaskiner åstadkommes
tryckluften genom en i en cylinder fram- och
återgående kolv av ända upp till 3 m:s diam,
och ung. lika lång kolvrörelse. Viktiga delar
äro sug- och tryckventiler, som måste utföras
så, att de erbjuda luften minsta möjliga
motstånd. B. drivas ofta av gasmotorer, som drivas
med masugnsgas. Se vidare Kapselpumpar,
Turbokompressorer och Ventilatorer.
H. R-g.
Blåsmola, med., se Mola.
Biåsmunnar, Physo'stomi, grupp bland
benfiskarna, karakteriserad av att simblåsan
merendels har en öppen utförsgång, fenstrålarna
äro ledade och mjuka, sällan taggiga, och
bukfenorna, om de finnas, belägna mer el.
mindre långt bakom bröstfenorna. Se vidare
Benfiskar. N. R-n.
Blåsnultra, fiskart, se Berggyltsläktet.
Blåsot, cyanos, blåfärgning av huden på
gr. av utvidgade och blodfyllda hudvener. Jfr
Stas.
— 277 —
— 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 12 12:48:34 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-4/0167.html