BOCK G. Malfatti, »L. B.» (1905); R. Sondheimer, »B. e la sinfonia in do maggiore» (i »Rivista musi-cale italiana», 1920). E. A. Bocchus, konungar av Mauretanien. B. I ställde sig först på sin svärsons, Jugurtha av Numidien, sida i kriget mot romarna, men slöt sig sedan till romarna, åt vilka han utlämnade Jugurtha (105 f. Kr.), och erhöll till tack härför en del av Numidien. Hans son, B. II, jämte Bogudes (se denne) konung av Mauretanien (d. 33 f. Kr.), var Cæsars bundsförvant mot pompejanerna och luba. Efter Cæsars död slöt sig Bogudes till Antonius och fördrevs av B., som förbundit sig med molpartiet. [W. N.] Boccia [bå'èa], italienskt friluftsspel med olikfärgade, rundsvarvade träklot. Liksom vid det engelska spelet boivls (se d. o.) gäller det för de olika partierna att med sina kast komma så nära som möjligt ett på förhand placerat klot. I varje omgång får ena partiet tillgodoräkna sig lika många poäng, som det har klot närmare målklotet än motpartiets bäst placerade. Det parti, som först uppnår 10 (20) poäng, vinner. O. K-gh. Bocco'nia, växtsläkte tillhörande fam. vallmoväxter. I trädgårdar odlas ej sällan B. cor-da'ta (Macley'a cordata), en ståtlig, 2 m. hög perenn blomsterväxt med stora, parflikade blad och små, talrika blommor av gulvit färg. C. G. D. Bocha'ra, geogr., se Buchara. Boche [bål] (fra., under världskriget även alboche, tidigare också tete (de) boche), från 1890-talet brukat, men i sht under världskriget allmänt franskt öknamn på tyskarna; tidigast (1860-talet) uppvisat i allmännare betydelse: mindervärdig el. misstänkt individ. E. Hqt. Bo'chnia, stad i Galizien, polska vojevod-skapet Kraköw, vid järnvägen Kraköw—Jaro-slaw; 10,800 inv. (1921); saltverk. E. S-z. Bocholt, stad i prov. Westfalen, Tyskland, vid Ijssels biflod Aa, nära holländska gränsen; 30,182 inv. (1925); bomulls- och järnindustri. E. S-z. Bochsa [båksa'], Robert Nicolas Charles, fransk musiker (1789—1856), bl. a. framstående harpist, en tid anställd hos Napoleon. 1817—39 var B. verksam i London men företog därefter med H. Bishops maka vidsträckta konsertresor (Stockholm 1840). Han har även framträtt som tonsättare samt utgivit en lärobok i harpa. G. M. Bochum [bå'Xom], stad i prov. Westfalen, Ruhrdistriktet, Tyskland, mellan Dortmund och Essen; 156,762 inv. (1925). B., som är en av huvudorterna för Westfalens stenkols- och järn industri, har dessutom fabriker för framställning av automobiler, cigarrer, tapeter, kemiska preparat o. s. v. Bochumer Verein für Berg-bau und Guss-stahlfabrikation är det största företaget (sysselsatte 1925 o. 18,300 personer; aktiekapital 56 mill. mark). E. S-z. Bock. 1) Hanne av vissa hornbärande djur, ss. getbock och råbock. 2) Fast mellanstöd i militära broar. Två-benta bockar ha stundom bockhuvudet rörligt, för att brobanan skall kunna givas en lämplig höjd över vattenytan. — »B.» även populär benämning på fortifikationens och ingenjörtruppernas personal. A. W. G. 3) Gymnastiskt hoppredskap, försett med fyra höj- och sänkbara ben samt med ett skinn- el. tygklätt, stoppat, kort huvud av trä. O. K-gh. 4) (Från ty. Bock, jfr jägarspråket einen Bock schiessen, skjuta bom), fel, särsk. om språkfel i skriftlig skoluppgift. E. Hqt. Bock, bockbier el. bocköl, ett starkt inbryggt bier, som tillverkas i Tyskland under vårmånaderna. I Frankrike menar man sedan 1870 med b. ett litet glas bier. E. M. P. W. Bock, Carolina Sol ia, f. Richter, skådespelerska (1792—1872). B. var 1814—63 anställd vid Kungl. teatern, 1831—34 och 1841—56 även som lärarinna vid elevskolan. Hennes framställningar av gummor av alla slag voro mycket omtyckta. Om B:s dotter Berta se Tam mel in. G. K-g. Bock, Karl Alfred Sixten, zoolog (f. 2/9 1884), fil. d:r i Uppsala, konservator vid Zool. inst. 1913—19, docent 1914, lektor vid högre allm. lärov. i Norrköping 1927, prof, och föreståndare för Na-turhist. riksmuseets evertebratavd. 1929. B. har utgivit en rad förtjänstfulla skrifter, särsk. över virvelmaskar (turbellarier), ss. »Studien über Poly-claden» (1913), »Bo-ninia» (1923) m. fl. och i den zoologiska undervisningen i Uppsala infört fysiologien som läroämne. B. deltog i 1908 års Spetsbergsexp. och företog forskningsfärder 1914 till Japan och Boninöama och 1917—18 till Söderhavsöarna, från vilka resor han medförde stora samlingar. O. C-n. Bock (Tragus), Hieronymus, tysk botanist (1498—1554). B. var präst, lärare och läkare samt utgav en örtebok, »New Kreuterbuch» (1539), vilken utkom i 8 uppl. Den beskriver — 317 — — 318 —