BOJER M. Makowski: En bojar. dels på tsarens personlighet. O. 1700 avskaffades b. av Peter I. M. H-v. Bo'jer, keltiskt folk, omtalas dels i n. Italien, dels i landet n. om Donau i nuv. Böhmen (Boihæmum), som bär sitt namn efter dem. Förhållandet mellan de två så långt från varandra bosatta delarna av folket är obekant. De i n. Italien boende b. kämpade under 200-talet f. Kr. upprepade gånger med romarna men kuvades av dem. De i Böhmen bosatta b:s äldre historia är obekant. O. 60 f. Kr. begav sig en gren av dem på vandring västerut till Gallien, där de uppträdde på Cæsars tid och av honom erhöllo boplatser. De kvarblivna b:s välde störtades av den dakiske konungen Boerebistas. 1 vad mån germaner deltagit i det bojiska väldets störtande är omtvistat. B:s land innehades under alla omständigheter senare av den germanska stammen markomanner. Talrika minnesmärken efter b:s kultur ha kommit i dagen i Böhmen. S. Bin. Bojer, Johan, norsk förf. (f. 1872), förde i sin ungdom en orolig och skiftande existens, vars spänning och intensitet, oro och hopp möta oss i hans romaner. Sin första konstnärliga framgång vann B. med romanen »Et folketog» (1896), vars idémotiv ater togs upp i »Den evige krig» (1899) och »Moder Lea» (1900; sv. övers. 1902). Problemet i dessa romaner, som för övrigt är centralt i hans diktning, är konflikten mellan det inre per-sonlighetslivet och den sociala verksamheten. Sedan följde ett par psykologiska romaner med besläktat idéinnehåll: »En pilgrims-gang» (1902; sv. övers. 1903), »Troens magt» (1903; sv. övers. 1904), »Vort rige» (1908; sv. övers. 1924). Av B:s senare produktion må framhållas »Den store hunger» (1916; sv. övers. 1918), »Den sidste viking» (1921; sv. övers. 1923), »Folk ved sjöen» (1929). B. har dessutom skrivit några skådespel, bl. a. »Brutus» (1904), »Sigurd Braa» (1916). F. S-n. Bojert el. bojort, gammaldags enmastat fartyg av bred, holländsk typ. Bojertar före-kommo i sv. flottan under 1500- och 1600-talen, stundom försedda med flera master. H. S-k. Bojesen, Robert Peel, dansk målare (1841 —76), ägnade sig åt det historiska genremåleriet, där han framträdde med kraftig och även känslig realism, t. ex. »Marsk Stigs döttrar», »Mogens Munck tar avsked av Kristian II». E. Wrgl. Bojesen, Ernst Severin Jens, dansk bokförläggare (f. 1849). 1878 startade B. en konsthandel och ett konstförlag, vilket 1896 uppgick i Det nordiske Forlag, som i sin tur samman-slogs med det Gyldendalske. Som förläggare var B. mycket driftig och uppslagsrik med fint sinne för vad som gjorde sig bland den breda publiken. Han startade bl. a. den stora illustrerade jubileumsupplagan av Holberg, utgav »Ju-leroser» och skämttidningen »Oldfux» (numera »Blæksprutten»). F. S-n. Bojker, rutensk stam i mellersta Karpater-na. B. bebo såväl tjeckoslovakiskt område (delar av Podkarpatska Rus, där de kallas vrcho-viner) som polskt (Bieszczady). B. tala en kar-pato-ukrainsk dialekt och äro närmast besläktade med huzuler (se d. o.) i ö. och lemker (se d. o.) i v. De äga en rätt primitiv allmogekultur och äro ganska konstfärdiga, särsk. i textilslöjd, men ha ej nått lika högt som huzulerna. Boskapsskötsel (fäbodliv) och åkerbruk äro huvudnäringar, varjämte B. bedriva gårdfarihan-del. De knuttimrade, halmtäckta husen äro försedda med rököppningar (ej skorstenar) och ofta mycket långsträckta, då bonings- och ut- — 395 — — 396 —