BOKLUS akad:s och Karl XV:s enskilda samling. För denne hade B. varit lärare i målning och tillhörde alltjämt konungens konstnärskrets. Även var han stiftare av Konslnärsklubben (se d. o.). Under en följd av år intog B. den förnämsta platsen inom vår konstnärs-värld. För sina kamrater och elever var han städse livligt och oegennyttigt verksam. Som lärare, både vid akad. och i sin privata målarskola, var han synnerligen nitisk. I sitt eget måleri, som omfattade historiemålning, historisk och annan genre samt porträtt, var han något ojämn, bäst i sina av fransk konst påverkade ljusa, fintoniga stycken. Han hade starkt sinne för det pittoreska och lyckades också stundom med grupper i livlig rörelse, men hans kompositioner, särsk. de större historiska scenerna, verka ofta alltför arrangerade. Bland hans bästa målningar märkas »Savojardgosse», »Klostergård i Tyrolen», »Köksinteriör» (Stockholms högsk.), »Utkiken på förskansningar-na», »Meranskyttar». Under de senare åren led hans konst av hans mångahanda göromål och stigande nervositet. — B. är väl representerad i Nationalmuseum samt i Malmö museum och Lunds uniw.s konstmuseum. — Litt.: »Katalog över minnesutställningen i Malmö 1917»; G. Nordensvan, »Svensk konst och svenska konstnärer i 19:e århundradet» (2 uppl. 1928). E. Wrgl. Boklus, A'tropos pulsato'ria, en liten, 1,5— 2 mm. stor, gulvit insekt, tillhörande ordn. stövsländor (se d. o.). Bakvingar saknas; framvingarna äro reducerade till obetydliga fjäll. B. påträffas allmänt i gamla böcker, herbarier, insektsamlingar o. d. Trots sin litenhet kan den åstadkomma hörbara ljud genom att slå huvudet mot papperet el. andra föremål, varpå den sitter. En annan art, Troc-tes divinato'rius, som mycket liknar b. men är något mindre och alldeles vinglös, förekommer på samma sätt. E. W-n. Boklåda, se Bokhandel. Bokmal, eg. om boklusen (se d. o.), som bl. a. uppehåller sig i gamla böcker; numera vanl. en person, som huvudsaki. ägnar sig åt böcker (och saknar sinne för den omgivande verkligheten). Förr även bokmask; jfr ty. Bücher-wurm i samma betydelse. E. Hqt. Bökmentafjelag [bou'kmäntafjälaz], Hiö is- lenzka, det isländska litteratursällskapet, stiftat 1815 med huvuduppgift att vårda Islands språk och litteratur. En ståtlig rad publikationer är frukten av sällskapets verksamhet. l. Lqt. Bokmåleri, konsten att genom målning utsmycka böcker (illuminera, se Illumination), företrädesvis handskrifter, med förklarande el. blott dekorativa bilder; jfr Bildhandskrift och Miniatyrmåleri. E. Wrgl. Bokn, hd i Rogaland fylke, s. v. Norge, omfattande huvudsaki. öarna ö. och V. B. i Boknfjorden; 46,92 kvkm., 723 inv. (1920). H. S-n. Boknfjorden, en bred fjord på Norges sydvästkust, n. om Stavanger; har ett flertal öar och sänder grenar långt in i landet. E. S z. Bokning, bergstekn., se Boka. Bok- och musikhandlarnes pensions- och understödsförening, Stockholm, stiftades 1853. För inträde fordras att vara välfrejdad sv. undersåte samt att antingen vara förlags- el. sortimentsbok- (el. musik-) handlare el. att som biträde ägna sig åt nämnda yrken, som sökanden bör hava tillhört under minst 3 år. Ur årsavkastningen av föreningens genom avgifter, gåvor m. m. bildade allmänna fond må högst ®Ao användas till pensioner; dock göres härigenom icke någon inskränkning i delägares el. hans änkas rätt till en gång beviljad pension. Av de genom årsavkastningens ökning uppkommande nya pensionsrummen disponeras vartannat för delägarepension och vartannat för änkepension. B. förfogar även över särskilda donationsfonder, ur vilka förtidspensioner, understöd m. m. utgå. Antalet delägare var 1/5 1929 o. 650, antalet pensionärer (31ln 1928) 153, därav 129 från allmänna fonden (65 delägare och 64 änkor). Under 1928 utbetaltes i pensioner o. 49,000 kr. och i understöd c:a 10,000 kr. Föreningens tillgångar uppgingo 1928 till 1,2 mill. B. L-th. Bokollon, se Bok. Bokreligioner benämnas understundom de religioner, som ha en helig, kanoniskt fastslagen (se Kanon) och med absolut auktoritet gällande litteratur. I alla högre religioner finnas heliga urkunder, men endast i vissa religioner ha dessa fått kanonisk karaktär. Dessa religioner äro: den gammalindiska religionen (Vedalitteraturen), jainismen (kanon: Siddhanta), buddismen (Tripitakas), parsismen (Avesta), judendomen (Thora), kristendomen (Bibeln) och muhammedanismen (Koranen). Den kanoniska litteraturen skiljer sig från annan helig litteratur för det första därigenom, att den går tillbaka till en religionsstiftare, vars ord innehållas i kanon, för det andra, att — 427 — — 428 —