BOKTRYCKARVAPEN rummen utfyllas med jämna metallbitar lägre än stilhöjden, steg, och en järnram lägges om, vari medelst skruvsteg hela formen fastspännes, slutes, så att typerna under tryckningen fasthållas på sina platser. Den form, vari arkets första sida finnes, kallas primaform, den andra sekundaform. Efter intagning i press, pressläggning, visar trycket oftast ojämnheter. Därför måste tryckcylinderns beläggning, däckeln, som består av flera lag papper och kartong, ytterligare tillrättaläggas, lappas, genom påklistring av tunna pappersremsor, där trycket är för svagt, och utskärning, där trycket är för hårt. Särsk. noggrann lappning göres för illustrationer. Före tryckningens igångsättande tages ett avtryck, re vi der, för slutlig granskning. Trycket på papperets första sida kallas sköntryck, på dess andra sida vider tryck. Boktrycket utföres i pressar av tre olika typer, digelpressar, där hela tryckformen på en gång pressas mot papperet, som vilar på den plana digeln; snällpressar, där papperet vilar på en roterande cylinder och tryckformen på ett fram och tillbaka rörligt, plant fundament, varvid tryckformen kommer att successivt avtryckas mot pappersarket, samt rotations-p res sar, där även tryckformen är fästad på en roterande cylinder (se vidare Tryckpressar). För pressar av denna senare typ kan tryckformen ej utgöras av vanliga typer utan måste bestå av böjda stereotypplattor (se d. o.). Pappersarken iläggas i pressen antingen för hand el. medelst iläggningsmaskin. För rotationspress användes papper i långa banor, som från en rulle går in i pressen och, först sedan det blivit tryckt å båda sidor, automatiskt sönderdelas i pressen till ark, vilka vanl. utkomma hopvikta, falsade, och för tidningar hopklistrade i ryggen. — Efter avslutad tryckning uttages och söndertages formen och typerna bringas genom avläggning åter i sina rätta fack i kasten. Stor varsamhet måste därvid iakttagas, så att icke formen går sönder och typerna blandas om varandra, sviblas. J. K. Boktryckarmärke, särtecknande märke, som en boktryckerifirma plägar åsätta från sin offi- Bartholomæus Ghotans boktryckarmärke. Uppslagsbok. IV. 15 Boktryckarnas i Jena sigill 1720. cin utgångna alster. Det äldsta kända finnes i ett av Fust och Schöffer 1457 tryckt psalte-rium. B. var vanligt i sht under 1400-, 1500-och 1600-talen; i tryckalster från inkunabeltiden är b. ibland enda medlet för tids- och ursprungs-bestämning, då tryckort och årtal här ofta saknas. B. har i stor utsträckning återinförts av vår tids boktryckare. Analogt härmed är för-lagsmärke, som en bokförläggare åsätter sitt förlags alster. J. K. Boktryckarvapen. Liksom andra yrkesidkare för sina sigill och skrån hade sitt särskilda märke el. vapen, avbildande något för yrket utmärkande, skaffade sig även boktryckarna snart sitt särskilda vapen, en öm med tenakel och vinkelhake för sällarna och en grip med färgbollar för tryckarna. Enl. en obestyrkt tradition skulle kejsar Fredrik III i Tyskland (1440 —93) förlänat de första boktryckarna detta vapen, enl. en annan skulle örnen härleda sig från Johannesgillena, vilkas skyddspatron plägade Svenskt boktryckarvapen, antaget av Svenska F . boktryckareföreningens styrelse 1926. avbildas med en örn och under vars beskydd boktryckarna först ställde sig. De båda symbolerna förenades sedermera i ett vapen, där örnen fördes i skölden och gripen förekom som hjälmprydnad, så t. ex. i Jenaboktryckarnas si- — 449 — — 450 —