BOLA dansk botten förekommande jordvärderingen, undanträngdes redan under äldre medeltid av nya värderingar, guldvärderingen och skuldtaxeringen (se d. o.). Under inflytande av dessa fick ordet b. i vissa trakter helt nya betydelser, under det att begreppet på vissa håll gick helt ur bruk. Jfr Bolskifte. S. Bin. Boi [bål], Hans, flamländsk landskapsmålare (1534—93), utförde i olja samt företrädesvis i akvarell små ljusgröna, finto-niga landskapsbilder, varav flera finnas i Dilesden-galleriet; två större tavlor med klassiskt staffage finnas i Nationalmuseum, Stockholm; även i Köpenhamns konstmuseum är B. representerad. E. Wrgl. Bol [bål], Ferdinand, holländsk målare (1616— 80), Rembrandts lärjunge, stod en tid dennes mål-ningssätt mycket nära, så att forskare t. o. m. velat tillerkänna honom den ypperliga bilden av en åldrig fru, Elisabet Bas, i Amsterdams riksmuseum, där också stora gruppbilder av B. befinna sig. I nordiska samlingar finnas flera tavlor av B., i Nationalmuseum, Stockholm, damporträtt och »Lutspelerska», samt i konstmuseet, Köpenhamn, den stora duken »Kvinnorna vid graven» jämte två porträtt; andra tavlor av B. i Moltkeska galleriet, Köpenhamn, och på Nivaagaard (»Den heliga familjen», fordom tillskriven Rembrandt), i K. Bergstens samling, Stockholm (två bilder), samt i Ateneum, Helsingfors. Under senare åren blev B:s målningssätt mera glatt och akademiskt. Bilder av detta slag utförde han t. ex. i Amsterdams stadshus. Som tecknare och ra-derare stod B. nära sin mästare. E. Wrgl. Bola, ett kastvapen, särsk. karakteristiskt för indianerna på Argentinas pampas. Det består av kulor förenade genom remmar el. strängar. Kulorna voro urspr. av sten men smiddes, sedan indianerna kommit i närmare beröring med de vita, av järn. I Patagonien Ferdinand Bol: Jakobs dröm. Königl. Gallerie, Dresden. förekommo tre typer av b.: med två kulor för strutsjakt, med tre för guanaco-jakt samt med en kula, den sistnämnda ett fruktat stridsvapen. En av kulorna tillhörande de två förstnämnda typerna är alltid lättare och äggformig samt tjänar som handtag. När b. slungas efter att ha svängts kring huvudet, slingrar den sig om djurets hals el. lemmar med stor kraft. En skicklig kastare missar icke på ett håll av 30 m. el. mer. B. med en kula kallas b. perdi’da (förlorad b.), emedan kulan, som ofta utgöres av en för tillfället plockad sten, ej tillvaratages efter kastet. Indianerna på pampas jagade urspr. till fots med pil och båge, men efter hästens införande och övergången till ryttarliv blev b. det viktigaste vapnet. B. nyttjas av Andernas högslättsbor, förr i Mojos och s, ö. Brasilien — 453 — — 454 —