BOLIVIA arna äro här små, medan de på högslätten äro mycket stora. På natten inträffar där ofta frost, men om dagen råder brännande hetta. På högslätten är nederbörden störst i ö. och n., minst i v. och s. Likväl ha i dess n. del endast de fyra sommarmånaderna tillräcklig regnmängd. På den n. ö. lågslätten är nederbörden relativt riklig under sommarhalvåret men avtar snabbt mot s. — Den bolivianska högslättens n. v. del bildar en flack sänka, vars djupaste parti intages av den 8,000 kvkm. stora Titicaca-sjön (3,812 m. ö. h.). Dess avlopp Desaguadero går mot s. till Poopö-sjön (3,694 m. ö. h.) och därifrån till avloppslösa saltträsk i högslättens s. del. Av de ö. lågslätterna är Gran Chaco nästan helt avloppslös. De n. avvattnas däremot genom Madeiras källfloder. Några av dem äro segelbara, men tillträdet till nedre Madeira spärras genom forsar. Längst i n. o. finnes här tropisk regnskog med gummiträd och palmer, men större delen av den n. slätten är klädd av trädsavann med inströdda palmer (Mauritia vini'fera, Bactris inundata) och galleriskogar längs flodloppen. Längre i s. o., v. om Paraguays översta lopp finnes högstammig lövfällande skog omväxlande med lundar av palmer (Coperni'cia ceri'fera). Chaco har en vegetation av kaktus, akasia-buskar, gräs och palmer. — På högslätten är den naturliga vegetationen stäppartad och kallas Puna. Den är mestadels utbildad som buskstäpp (Azore'lla, Lare'tia compacta) men även som grässtäpp (Festa ca orthophyTla). Ovanför 4,000 m. ö. h. bedrives endast extensiv boskapsskötsel (upp till 5,000 m. ö. h.). Nedanför 4,000 m. idkas åkerbruk (korn, potatis, på Titicaca-sjöns stränder även vete och majs). I s. förekommer åkerbruk blott där konstbevattning är möjlig. De rikaste åkerbruksområdena ligga i de högdalar, Indianer som arbetare på en sockerrörsplantage. Interiör av en indianhydda i Bolivia, som från ö. skjuta in i högslätten, huvudsaki. på nivåerna mellan 1,800 och 2,700 m. ö. h. Medelst konstbevattning vinnas här rika skördar av majs, vete, korn, potatis, vindruvor och luzern. J. F. Befolkning. B:s invånarantal uppgives för år 1927 till 2,975,000. Härav är det indianska elementet betydande, näml. 56 %, de vita utgöra 16 %, resten äro mestiser. Negrerna uppgå ej till 1 %. I vissa av de v. provinserna utgöra indianerna ända till 75 % av befolkningen. På högslätten kan ingen annan ras tävla med dem som kroppsarbetare. De livnära sig som bo-skapsskötare (får, lama, alpacka) och jordbrukare. — De tätast befolkade områdena ligga omkr. Titicacas s. del (50—100 pr kvkm.) och i de ö. högdalarnas övre delar (mera än 100 pr kvkm.). Låglandet i ö är däremot mycket glest bebott (mindre än 3 pr kvkm.). J. F. Fornminnen. På högslätten torde den förinka-iska Tiahuanacokulturen ha blomstrat till fram mot 700 f. Kr. S. om Titicaca-sjön och på öarna finnas ännu storartade lämningar efter denna kultur, stenbyggnadsverk, varibland den berömda solporten med sitt monolitiska överstycke (se Tiahuanaco). Tiahuanaco-kulturen utövade en gång ett vidsträckt inflytande, dess bärare voro utan tvivel aymara (se d. o.), vilka ännu leva kvar som halvciviliserade på höglandet. Kring Titicaca-sjön är klimatet jämförelsevis milt, men det är dock egendomligt, att en så hög kultur blomstrat här uppe i nu ganska öde nejder. De försök, som gjorts att datera dessa byggnader till försvunna geologiska perioder, torde knappast ha fog för sig. Höglandet kom sedermera under inkas välde och inflytande. Under det detta inflytande sträckte sig ända till Chaco, berörde det knappast n. ö. B. De arkeolo- — 469 — — 470 —