BOMA 1928 avtäcktes i B. ett italienskt segermonument. E. Fr. Bolza'no, Bernard, österrikisk teolog, filosof och matematiker (1781— 1848), f. i Prag, prof, i religionsvetenskap där, avskedad på gr. av en föregiven irrlärighet 1819. B. har sin största betydelse som logiker. Han skilde ss. sådan ytterligt skarpt omdömesin-nehållet (meningen) från omdömes-handlingen (akten) och ansåg det förra ss. föreställningar och satser »i sig» äga bestånd oberoende av vårt tänkande. Genom denna gränsdragning har B. utövat det största inflytande på E. Husserl och den nutida logismen (se d. o.). — Från sin sko-lastiskt teologiska utbildning överförde B. även till matematiken intresset för oändlighetsföreställningens analys. I sitt arbete om oändlighetens paradoxer (»Paradoxien des Unendlichen», 1847—48; ny uppl. 1920) gjorde B. den första allvarliga framstöten mot de frågor, som, sedermera upptagna av Can-tor, skulle föra till det fundamentala mängdbegreppet (se Mängdlära; ordet »mängd» förekommer redan hos B.). För läran om talen och de reella funktionerna betyder B:s oändlighetsanalys i frågor ss. gränsövergång, konvergens och kontinuitet en viktig och först av en senare tid uppskattad insats. Först genom Weierstrass’ banbrytande revision av analysens grundprinciper skulle en motsvarande kritiskt skärpt inställning komma till allmänt erkännande. Särsk. anmärkningsvärd är B:s kritik av kontinuitetsbegreppet. Medan ännu hos Gauss, Abel och Dirichlet ingen antydan finnes, att den gamla föreställningen om den kontinuerliga kurvan ss. i allm. (d. v. s. frånsett i undantagspunkter) ägande bestämd tangent, skulle vara felaktig, har B. redan 30 år före Weierstrass’ berömda motexempel påvisat existensen av kontinuerliga och i varje punkt icke deriverbara funktioner (jfr Oändlig-hetsbegreppet, Kontinuitet och Differentialkalkyl). — Bland B:s arbeten märkas »Wissenschaftslehre» (4 bd, 1834; ny uppl. 1914 ff.), »Athanasia, oder Gründe für die Unsterblichkeit der Seele» (1827) samt en självbiografi (2 Aufl. 1875). — Litt.: M. Palå-gyi, »Kant und B.» (1902); H. Bergmann, »Das philosophische Werk B:s» (1909); A. Nyman, »Psykologism mot logism» (1917); H. Fels, »B. B.» (1929). A-f N.; Z-n. Bom. 1) Ss. senare led i sv. familjenamn, t. ex. Enbom, är b. samma ord som det från Ity. lånade bom, stång o. d., vilket även ingår i t. ex. bomull, buxbom, sävenbom och är Bolzano. etymologiskt identiskt med ty. Baum, träd. I anslutning till dylika namn (kanske närmast med tanke på den av Leopold förlöjligade poeten P. U. Enbom) bildade Kellgren sitt Dumbom. E. Hqt. 2) Gymn. Redskap, som användes vid häv-rörelser, hopp, balansgång m. m. B. utgöres av en 5—6 m. lång, 15—20 cm. hög, kantställd planka med avrundad ovansida och 6—7 cm. bred, platt undersida. B. är vanl. höj- och sänkbar samt löper då i lodräta rännor, som antingen äro fastsatta å en vägg el. äro infällda i fristående bomstolpar. O. K-gh. 3) Järnvägstekn. Vägbom, stängningsan-ordning vid vägs el. gatas korsning i plan med järnväg el. spårväg. B. skötes för hand el. mekaniskt från plats invid övergången el. från ställverk. Den förses med lykta, som med rött el. vitt ljus anger, om vägen är stängd el. öppen för trafik över spåret. E. R. S. 4) Sjöv. En trä- el. järnkonstruktion, använd dels för segelföringen, ss. mesanbom, till vilken mesanseglet skotas, storsegelbom (storbom), klyvarbom, jagarbom, till vilka segel med motsvarande namn fästas, dels för andra ändamål, ss. båtbom, surrad till och mellan en livbåts dävertar för att stötta båten i sjögång, hissbom, lastbom, fästad till mast el. påle ombord för lastning och lossning av tyngder, o. s. v. — Bom dir k är ett tåg, varmed yttre ändan av en till mast fästad b. uppbäres. — Bomsegel är ett snedsegel, fästat el. skotat till en b. — B om sk o t är ett tåg, varmed läget sidvägen av en till mast fästad b. regleras. H. S-k. 5) B. på vävstol, se d. o. Boma, viktigaste hamn i Belgiska Kongo Afrika, vid Kongofloden, tillgänglig för de största ångare. I hamnen in- och utgingo un — 501 — — 502 —