BONNEVAL las i ett dokument av år 1287 ss. engagerad att med några medhjälpare och elever bege sig till Sverige för att »där göra Uppsala kyrka». Dess byggnad efter en fransk-gotisk grundplan var dock tidigare igångsatt. En »Stephanus lapi-cida», omtalad i dokument från Uppsala 1291, kan vara denne Étienne. Honom tillräknas domkyrkans ståtliga sydportal, med dess talrika skulpturer, bland dem en S:t Eriksbild, urspr. hörande till kapitelhusets portal. Statyerna vid korets pelare tillskrivas också B. av vissa forskare. Sannolikt har han och hans verkstad arbetat i Uppland ett årtionde el. mera; denna verksamhet har också influerat Uppsala domkyrkas s. portal, före restaureringen. Trol. av Étienne de Bonneuil. på träskulpturen, ss. bl. a. visas av en utmärkt S:t Eriksbild, jättestaty av ek, i Roslags-Bro kyrka samt ett par madonnabilder, nu i Uppsala univ:s samling av nordiska fornsaker. — Litt.: C. R. af Ugglas i »Upplands fornminnesförenings tidskr.», 5 (1913) och 8 (1918). E. Wrgl. Bonneval [bånva'l], Claude Alexandre, greve de B., fransk äventyrare (1675—1747). B. avancerade i fransk krigstjänst till överste och utmärkte sig för stor tapperhet och framstående militär förmåga. Ett svårt disciplinbrott hade dock till följd, att B. dömdes till döden och måste fly (1704). B. gick nu i österrikisk tjänst, blev general och utmärkte sig vid Mal-plaquet och Peterwardein. Benådad av regen-ten återvände B. 1717 till Frankrike och gifte sig men lämnade efter tio dagar sin brud för alltid. Vid Belgrad (s. å.) utmärkte sig B. ånyo, men hans häftighet och grälsjuka förledde honom till ett nytt disciplinbrott, som medförde ny dödsdom, vilken dock mildrades till ett års fängelse. B. begav sig nu till Turkiet, blev muhammedan och fick under namnet Ahmed pascha befälet över det turkiska artilleriet. B. utmärkte sig i kriget mot Ryss land men misslyckades i sitt försök att uppvigla ungrarna mot kejsaren och föll i onåd (1738). 1739 återfick B. visserligen sin ställning, men hans sista år voro fulla av missräkningar, och han umgicks med planer att åter gå i fransk tjänst. De memoarer, som gå under B:s namn, äro oäkta. — Litt.: A. Vandal, »Le pacha B.» (1885). P. S. Bo'nnevie [-vi]. 1) Jacob Aall B., norsk skolman och politiker (1838—1904), 1872 chef för skolväsendet i Trondhjems stift. 1880 invaldes han i Stortinget och var därmed helt vunnen för arbetet i olika kommittéer och kommissioner på undervisningsväsendets modernisering, anslöt sig till högern, var 1889—91 undervisnings- och kyrkominister i Slangs första ministär. Vid fattandet av den dagordning i Stortinget 1895, varigenom den sista blandade unionskommittén tillkom, spelade B. en framträdande roll; hans försök att bilda en koalitionsministär misslyckades. B. lämnade 1897 den aktiva politiken. C. G. Th. 2) Kristine Elisabeth Heuch B., den föregåendes dolter, zoolog (f. 1872), fil. d:r 1906, konservator vid zoologiska laboratoriet i Kristiania 1900 och prof, vid univ. där 1912, den första kvinnliga prof, i Norge. B. har utgivit åtskilliga systematiska avhandlingar över evertebrater, ss. hy-droider, gastropoder, pteropoder och tuni-cater. Hon har även framträtt som ärftlig- hetsforskare. B. intager en framskjuten ställning i det frisinnade vänsterpartiet. O. C-n. 3) Carl Emil Christian B., den föregåendes halvbror, jurist och socialpolitiker (f. 1881), socialattaché vid Norges legation i Berlin och Wien 1919—23, e. o. domare vid stadsrätten i Oslo 1923—28, domare där sedan sistnämnda år. B. var socialdemokratisk stortingsman 1913—15. Han har bl. a. skrivit »Kommunal-socialisme og kooperation» (1914). C. G. Th. Bonnevillesjön [bånvi'1-] (eng. Lake Bonne-ville) är benämningen på en stor insjö, som — 583 — — 584 —