BORTRE INDIEN pen, som trängt ned från det inre Asien; även från Främre Indien ha invandringar ägt rum. De till Mon-Khmer-familjen hörande språken, som talas av de gamla kulturfolken Mon vid nedre Salweo, Khmer i Kambodja och annami-terna samt av en mängd ociviliserade stammar i s. ö. B. I:s skogiga bergstrakter, visa släktskap med flera främre-indiska språk. Efter Mon-Khmerfolken kommo längs Irawadis dalgång de tibeto-burmanska folkslagen från Tibet; de leva kvar i kulturfolket burmanerna samt i Chinfolken mellan Naga hills och Kap Negrais. Från v. Kina invandrade tidigt Taifolken (Shan, Lao); av en blandning mellan dem och Mon-Khmer uppstodo siameserna, som bebo Menams flodslätt, överhuvud präglas B. I. av stark rasblandning, och folkvandringarna ha ännu ej slutat. På Malackahalvön äro infödingarna till största delen malajer. F. n. är den kinesiska invandringen av största betydelse, i sht i städerna. Handel och industri ligga i deras händer, hantverkare och arbetare äro mest kineser. Européerna äro få men ha stor ekonomisk och politisk betydelse. Folktätheten är minst i bergstrakterna, där den utgör 2 å 3 inv. pr kvkm., störst på flodslätterna och i deltaområdena, där den ofta överstiger 200 pr kvkm. O. F-k. Historia. De arkeologiska vittnesbörden synas ge vid handen, att B. I. under äldsta tid bebotts av med den söderut belägna arkipelagens folkraser besläktade stammar, varjämte märkliga, ej säkert förklarade överensstämmelser med Melanesien uppdagats; gjorda kranie-fynd visa en skarp motsättning mot den nu förhärskande inongoloida rastypen. De folk, som i B. I. i egentlig mening varit bärare av civilisation och historia, ha sålunda alla invandrat dit med undantag av de till den malajo-polynesiska rasen hörande cham (se d. o.). Invandringarna ha ägt rum i form av efter varandra följande, norrifrån kommande folkböljor. Den äldsta av dessa utgjordes av Mon-Khmerfolken. Mellan denna och den tibeto-burmanska folkvandringen synes den för B. I:s kulturhistoria betydelsefulla, till sin omfattning ännu ej fullt kända indo-ariska invandringen från v. ha ägt rum. Den tibeto-burmanska vandringen åt s. medförde å sin sida en motsvarande förskjutning åt s. av tai-stammama (se Tai). En ny folkvandring började mot slutet av 1700-talet med Kachins (se d. o.) framträngande mot v. och s., men de politiska förhållandena voro icke gynnsamma för en dylik rörelse, och den kvävdes i sin linda. — En plats för sig i B. I:s historia intaga annamiterna; antagligen utgöra de en gren av tai-stammen, som redan i forntiden avsöndrats från huvudstammen och i sina nuv. boplatser assimi lerats med tidigare Mon-Khmer-befolkning. — Dessa invandringar synas å andra sidan ha medfört undanträngande från B. I:s fastland på få rester när av ett tidigare befolkningselement, malajerna (se d. o.). — B. I. framträder först under århundradena närmast f. Kr. i historien. Den kinesiska expansionen åt s. (slutet av 200-talet f. Kr.) ledde till kinesiskt besittningstagande av det nuv. Annam. O. 200 e. Kr. framträda Champa-riket (se C hampa och Annam, historia) och de bägge riken, som senare på 500-taIet förenades till Kambodja (se Kambodja, historia). Tidigast på 500-talet e. Kr. framträda Burma och Siarn i historien; bägge dessa länder behärskades då av Mon-Khmer-välden, i Burma Pegu, i Siarn Dvaravati och Haripunjaya (se Siarn, historia). Dessa riken fingo å sin sida vika, i Burma för Pyu- el. Promeväldet och sedan för de varandra avlösande burmanska väldena (se Burma, historia), i Siarn för den i sammanhang med den mongoliska expansionen på 1200-talet stående tai-invasionen, som ledde till uppkomsten av det nuv. Siam. I det ö. B. I. upprättades på 900-talet ett självständigt annamitiskt rike, som småningom med sig förenade Champa-riket, samtidigt som Kambodjas maktställning krossades på 1300-talet genom upprättandet av det siamesiska riket; det förde därefter en tynande tillvaro ända till senare delen av 1800-talet. Den brytningstid i Sydasiens historia, som kännetecknas av den europeiska expansionen på 1500-talet, berörde icke i nämnvärd mån B. I. Större förändringar har först utsträckandet av den europeiska kolonialpolitiken under 1800-talet även till B. I. medfört. Burma annekterades sålunda av England i tre omgångar, 1826, 1852 och 1886. Kambodja ställdes under franskt beskydd 1862, Annam, Tongking och Laos 1884 —93, varjämte Malackahalvön, där engelsmännen 1819 grundlagt Singapore, 1887—96 i sin helhet ställdes under engelsk överhöghet. Av de förutvarande staterna i B. I. har endast Siam lyckats bevara sin självständighet. — Litt.: R. Grousset, »Histoire de l’Extrème-Orient» (2 bd, 1929). C. F. Politisk indelning. B. I. är i politiskt avseende delat mellan Storbritannien och Frankrike, Endast Siam är politiskt självständigt. Franska Indokina (1927). Kvkm. Inv. Kochinkina . .. 56,000 4,234,591 Kambodja(1926) 175,000 2,537,178 Annam ............ 150,000 5,308,374 Tonking .'........ 105,000 7,401,912 Laos ............. 214,000 879,668 700,000 20,359,723 Burma (1921). . 605,277 13,212,192 — 721 — — 722 —