BOTTENFYND tyg. — Den moderna (kvantitativa) metoden arbetar med gripskopor, »bottenhuggare», vilka sänkas ned öppna, avskära en bestämd yta av bottnen, varpå skovlarna på ett el. annat sätt bringas att slå till hopa. Sedan ett prov av bottnen på ena el. andra sättet erhållits, sållas det först genom olika slags såll, varigenom alla större djur skiljas från slammet. Mikroskopiska djurformer påvisas bäst med användning av lodapparater; jfr Bottenavlagringar. Grunden till det kvantitativa studiet av b. i sötvattnel har lagts av den svenske naturforskaren Sven Ekman genom hans undersökningar i Vättern. Studiet av b. är såväl i teoretiskt (allmän-limnologiskt) som i praktiskt (särsk. fiskeribiologiskt) hänseende av största betydelse. Jfr Biologiska sjötyper och Bonitering 3). — Litt.: A. Thie-nemann, »Die Binnengewässer Mitteleuropas» (1926); Fr. Lenz, »Einführung in die Biologie der Süsswasserseen» (1928). E. N. Bottenfynd, jur., ett uråldrigt rättsuttryck för sak, funnen å botten av sjö, å, källa el. annat vattendrag och vartill känd ägare icke finnes. Av värdet tager jordägaren hälften och upphittaren hälften, där fyndet icke utgöres av fornsaker. Dessa tillfalla upphittaren, dock med skyldighet att åt svenska staten hembjuda vissa slag av fynd. Se Fornfynd. E. K. Boltenfärg. 1) Färg av speciell sammansättning, som användes för målning av ett fartygs undervattenskropp. Två olika bestryk-ningar göras vanl. Den första avser att skydda mot rost och går därför under det engelska namnet anti-corrossive b., den andra avser att skydda fartygskroppen mot föroreningar, såväl animaliska som havsväxter, och kallas därför anti-fouling b. Båda innehålla sådana lösningsmedel som alkohol och terpentin, vilka göra färgen snabbtorkande. Anti-corrossive innehåller vanl. zinkoxid, under det att anti-fouling innehåller ett för växterna giftigt ämne, ss. kvicksilveroxid, kopparoxid el. kopparcyanid. I st. f. den vanliga anti-fouling användes på fartyg, som skall gå i tropiska farvatten, en i ännu högre grad skyddande färg, tropik-färg. — En fjärde patentfärg, som föres i handeln under namn av boottop-Fårg, är avsedd att bättre än förut nämnda motstå den ödeläggande växelvisa påverkan av luft och vatten i fartygets vattenlinje. Det s. k. bältet (se d. o.) strykes därför ofta med denna färg. C. E. v. S. 2) Konsthist., oegentlig benämning på u n d e r-målningen vid oljemåleriet. Bottengarn, ett slags fiskredskap, bestående av ett med botten försett mångkantigt rum av nät, vanl. fästat på i havsbottnen nedslagna pålar el. på annat sätt hållet uppe. Ingången är försedd med en lång landarm samt en el. två sidoarmar och vanl. anordnad som på en stor-ryssja. B. ha på senare tid fått stor användning, huvudsaki. vid kustfisket, och förfärdigas i många olika typer, ofta av ansenlig storlek. För ålfiske förses b. med en finmaskad ryssja, fästad vid rummets bakre del men avstängd från detta genom ett tvärnät, så att ålen går in i ryssjan, medan annan större fisk stannar i rummet. Se vidare Fiskredskap. N. R-n. Bottengrus, benämning på det vanl. hårt packade grus, som avlagrats ss. bottenmorän under inlandsisen; termen användes oftast som motsättning mot ytgruset, vilket ofta är bildat som ytmoräner el. också genom förvittring erhållit en lösare beskaffenhet. I folkspråket kallas b. vanl. pinnmo. Se även Morängrus och Morän. K. A. G. Botten-Hansen, Paul, norsk förf. (1824— 69), universitetsbibliotekarie i Kristiania Som red. för »Illustreret nyhedsblad» (se d. o.) utövade B. ett stort inflytande på norskt kulturliv. Särsk. hans fina, intelligenta och välskrivna recensioner betydde mycket för den nya norska litteraturen. Som skönlitterär förf, var B. däremot icke så lyckad; hans lustspel »Huldre-bryllopet» är svagt. B. har givit ut två bibliografiska arbeten: »La Norvège littéraire» (1868) och »Norsk bogfortegnelse 1848—1865» (1870, tillsammans med S. Petersen). F. S-n. Bottenhavet, se Bottniska viken. Bottenhuggare, se Bottenfauna 2). Bottenhäll, den vanl. av gjutjärn utförda bottenplatta, varpå »stället» i en masugn vilar. Även benämning på bottnen i en metallurgisk ugn. C. E. v. S. Bottenhämtare, se Bonitering 3). Botteninteckning, inteckning (se d. o.) med bästa förmånsrätt. — Bottenlån, lån mot pant av b. — Då det vid belåning av inteckning kan medföra ökad risk för långivaren, om inteckning med bättre förmånsrätt förut blivit belånad på annat håll, uppställa vissa långivare, t. ex. sparbanker och försäkringsinrättningar, stundom vid fastighetsbelåning det villkoret, att panten skall bestå av inteckningar i följd »från botten». (Vanl. komma härvid endast penninginteckningar i fråga, i det avseende icke fästes vid inteckningar för nyttjanderätt, rätt till ser-vitut etc.) En försiktig långivare tager i varje fall vid fastställandet av det inteckningsbelopp, inom vilket lån i fastighet av honom kan lämnas, hänsyn till var b. resp, annan inteckning, som har bättre förmånsrätt än den (el. någondera av de) som pant erbjudna, är belånad. B. L-th. Botlenis, isbildning på botten av floder och sjöar el. i skikt mellan vatten av olika salthalt i vissa hav Se Grundis. — 815 — — 816 —