BOXER Boxhandske av brons från La Gaya i Argentina. iäderboll, som användes vid träningsövningar i boxning. B. är vanl. upphängd i en vid vägg fastsatt ställning; träningen med densamma avser uppövandet av slag- och stötkraft samt träffsäkerhet. O. K-gh. Boxer, en tysk hundras, som i fråga om huvudets och bålens form erinrar om bulldoggen men har längre och rakare ben. Färgen är oftast gråbrun med mörk strimning, men även enfärgade gulbruna exemplar förekomma. Se Hundraser. E. D-r. Boxhandskar, se Boxning. — B. el. slagringar, avsedda att skärpa slag med knytnäven och skydda denna, användas av flera naturfolk. De bestå av en bygel el. ring av trä el. metall, ofta försedd med taggar. Dylika brukades bl. a. i det gamla Peru, där de möjligen även haft magisk betydelse, och nyttjas ännu av våra dagars Chacoindianer. Det är hos dem kvinnorna, som bruka b. vid fejder sinsemellan. Också stammar i Väst- och Nordost-afrika bruka slagringar. G. B-r. Boxholm, municipalsamhälle i Ekeby s:n, Göstrings hd, Öster götlands län, vid Svartån, 16 km. s. s. v. om Mjölby; l,™ kvkm.; 2,715 inv. (1929). Handel och hantverk. Samhället har vuxit upp kring B:s station på s. stambanan. Blott inom en mindre del av området gälla samtliga stads-stadgar. Taxeringsvärde å bevillningspliktig fast egendom 944,200 kr.; till bevillning taxerad inkomst 386,000 kr. (1928). — Litt.: E. O. Ryd-bäck, »B.» (1794, omtr. 1926). E. S-z. Boxholms a.-b. började sin verksamhet 1872. B. äger — utom betydande skogs- och jordbruksegendomar — järngruvor vid Kantorp i Södermanlands län, järnverk, sågverk, hyvleri och snickerifabrik vid Boxholm samt masugnar vid Stens bruk i Graversfors (båda i Östergötlands län). Antal arbetare 700—800. Värdet av försålda produkter uppgick 1928 till 5,4 mill. kr. Omslutning (S1/i2 1928) 18,4 mill. kr., därav aktiekapital 8,o mill. kr. B. L-th. Boxkalv (eng.-amerik. boxcalf), kromgarvat kalvskinn i svart el. kulört färg, användes till ovanläder i skodon. Under visst fabrika-tionsstadium behandlas kalvskinnen i trälådor (eng. box, låda), därav namnet. S. H-g. Boxning, reglementerad knytnävskamp. B. som sport förekommer ej sällan hos naturfolken, bl. a. hos en del negerstammar. B. omnämnes i Homeros’ Iliad och synes redan 800 f. Kr. nått en hög utveckling i Grekland. Även Vergilius lämnar detaljerad beskrivning på knytnävskamp. Enl. dessa förf, utfördes striden med händer och handleder omlindade med hårda läderremmar, vilka vid en senare tidpunkt hos romarna t. o. m. förstärktes med läder- och metallplattor för att giva ökad kraft åt slaget. Knytnävskämparna uppträdde fullständigt nakna och ingnedos med olja, för att muskler och hud skulle göras smidiga. Under träningsövningarna buro de ett slags tunna handskar samt voro dessutom försedda med öronskydd, varav man dragit den slutsatsen, Arm- och handställning vid (uppifrån) raka stötar, swingslag, krokslag, uppercuts. att man då mera begagnade sig av slag än raka stötar. Fr. o. m. den 38:e olympiaden ingick i de olympiska spelen den s. k. pankra'-tion (se d. o.) el. frikampen, som var en kombinerad brottning och boxning. — Efter romerska rikets fall till början av 1800-talet synes b. ej varit utövad bland civiliserade nationer med undantag av i England, där t. ex. bruket att använda stoppade boxhandskar infördes på 1730-talet. Från England utbredde sig b. så småningom även till europeiska fastlandet och till Skandinavien. Efter världskriget har intresset för b. betydligt ökats, och i de flesta — 883 — — 884 —