BRANCA Julius II. 1506 lades grunden till den nya Peterskyrkan (se d. o.), som enl. B:s plan skulle utföras som en centralbyggnad i form av ett grekiskt kors med väldig mittkupol och fyra små hörnkupoler. Blott en mindre del av den stora anläggningen stod färdig vid B:s död. För Vatikanen (se d. o.) utförde han bl. a. de log-gieförsedda byggnaderna kring Cortile di San Damaso och den väldiga fondnischen i Giar-dino della Pigna. — De storartade rumsförhål-landen, som B. lärt känna i Milanos medeltida och fornkristna byggnadskonst och som han fann ännu mera målmedvetet genomförda hos Roms antika byggnadsverk, blevo rättesnören för hans egen verksamhet som arkitekt. Genom bekantskapen med antiken förfinades hans ■känsla för proportioner, och han lärde sig att strängt underordna alla detaljer under den arkitektoniska helheten. B. blev härigenom den egentlige skaparen av högrenässansens arkitektur med dess fordran på klara och rena former. — Litt.: E. Geymüller, »Die ursprünglichen Entwürfe für S:t Peter in Rom» (1880); J. Vo-gel, »B. und Rafael» (1910). Af. Bjn. Bramanti'no, Bartolommeo Suardi, kallad B., italiensk konstnär (omtalad åren 1503— 36), var som arkitekt medhjälpare till Bramante och fick därav namnet (»den lille Bramante»), men blev mera bekant som målare och anhängare av den milanesiska skolan; de honom säkert tillerkända arbetena äro dock få (»Kristi lekamen visas» i San Sepolcro och en madonna-altarbild i Ambrosiana, Milano). E. Wrgl. Brambach [-ba/]. 1) Kaspar Joseph, tysk tonsättare (1833—1902), sedan 1858 lärare vid konservatoriet i Köln, 1861—69 stadsmusikdi-rektör i Bonn. B. har skrivit körverk med orkester, manskörer, kammar- och pianomusik. [A-f N.] 2) Wilhelm B., den föregåendes bror, filolog och musikhistoriker (1841—1928), prof, i klassisk filologi i Freiburg i Breisgau 1868, överbibliotekarie i Karlsruhe 1872—1904, förf, till skrifter över medeltida musik, bl. a. de värdefulla verken till försvar för den s. k. gregorianska traditionen (se Gregorianska sången). C. A. Af. Brambeck, Axel Edvard, bildhuggare (1843 —1919), företog, efter studier i Köpenhamn och Stockholm, resor i Frankrike och Italien, har utfört grupper med bibliska ämnen, »Eva vid Abels lik», »Kristus frestas» (i Vårfrukyrkan i Hälsingborg), »Christus consolator», »Sorg» (marmor, Göteborgs museum), vidare dekora tiva relieffriser (i C. Wijks hus, Göteborg), dopfunt till Jakobs kyrka i Stockholm, byst av Oskar II i Marstrand m. m. E. Wrgl. Bramer, Leonard, holländsk målare (1596 —1674), blev i Italien påverkad av Elsheimer och slog sig på en liknande riktning som sedan Rembrandt, med vars ljusdunkelbilder B:s stundom förväxlats. B. målade bibliska och mytologiska scener, ofta i det fria, t. ex. nattstyckena »Herdarnas tillbedjan» i Nationalmuseum, Stockholm, och »De tre vise männens tillbedjan» i Kunstmuseet, Köpenhamn. E. Wrgl. Brami'n, förut vanlig benämning på braman (se d. o.). Bramsegelskultje, vind av sådan styrka, att den medgiver bramsegels (se B ram st ån g), men icke högre upp befintliga segels förande (se Kultje). H. S-k. Bramsen, Ludvig Ernst, dansk försäkringsman och politiker (1847—1914), 1886 direktör för Nye danske brandforsikring. B. utgav ett flertal socialpolitiska arbeten, bl. a. »Englands og Tysklands Lovgivning for Arbej-dere i Industri og Haandværk» (1889) och har spelat en betydande roll för den danska sociallagstiftningen. Olycksfallförsäkringslagen av 1898 är till stor del B:s verk. Ss. inrikesminister 1899—1901 genomdrev han en ny fabrikslag. B. arbetade vidare för främjandet av arbetsfred och föreslog inrättandet av arbetsdomstolar. B. representerade de konservativa i Fol-ketinget 1892—98 och i Landstinget från 1906. T. E-r. Bramsnæs, Carl Valdemar, dansk politiker och skriftställare (f. 1879), ägnade sig vid sidan av sina studier åt typografyrket, blev 1908 student, 1914 cand. polit., 1921 lektor i socialpolitik vid Köpenhamns univ. B., som tidigt anslutit sig till den socialdemokratiska fackföreningsrörelsen, blev 1918 medl. av Landstinget, där han invalts i olika kommittéer och utskott; finansminister 1924—26 och sedan april 1929. B. har även utvecklat populärvetenskaplig och politisk skriftställarverksamhet. S. Bin. Bramson, Karen, f. Adler, dansk författarinna (f. 1875). Av B:s arbeten, vilka ofta behandla psykologiska problem, må nämnas ett par smärre skådespel, »Mands Vilje» (1900), »Mödre» (1901), det lyriska versdramat »Be-rengaria» (1904), romanerna »Livets Glæde» (1905), »D:r Morel» (1906), »Pengene» (1908) samt »Lykke» (1910) och »Kongemagt» (1911). F. S-n. Bramstång, den näst översta förlängningen av en mast å större segelfartyg. B:s tackling och segel benämnas förbrambardun, kryss-brambrassar, storbramsegel etc. [H. S-Å\] Branca, Rio, flod i n. Brasilien. B., som är Rio Negros viktigaste biflod, upprinner på Serra Pacaraima och har i motsats till huvudfloden vitt vatten. H. S-n. Branca (till 1908 Branco), Wilhelm, tysk — 941 — — 942 —