BREDD i fattiga villkor som lantbrukare vid Sorö. B:s förnämsta arbete är »Dramatiske Scener» (6 bd, 1819—33), en serie efter mönster av Shakespea-res skådespel med ämne från fäderneslandets historia. Scenen är förlagd till månen men syftar på samtidens politiska händelser. En Catos harm har gjort honom till diktare; i sina mäktiga monologer kan han påminna om Brow-ning. Hans konstnärliga styrka är ett kraftfullt, patetiskt språk, som förlänar honom en hög rang inom dansk litteratur. — Litt.: O. Thyregod, »C. B.» (1918). P. R-w. Bredahöns, se Tamhöns. Bredal, Peter Jensen, dansk sjökrigare (d. 1658 el. 1659), hade tjänat sig upp från matros och gjorde sig 1658 berömd genom tappert försvar av sina vid Nyborg infrusna skepp, vilka han också lyckades återföra till Köpenhamn oskadda. S. å. utnämnd till viceamiral, utmärkte sig B. även i Karl X Gustavs andra krig mot Danmark men stupade i dec. 1658 el. maj 1659. P. S. Bredal, Niels Krog, norsk-dansk dramatiker, tonsättare och operabefrämjare (1733— 78), en tid borgmästare i Trondhjem, från 1770 direktör för den danska scenen. B. översatte 1752 Ovidius’ »Metamorfoser». Hans nationella sångstycke »Gram og Signe», med musik av Sarti, är det tidigaste i sitt slag på danska, »Tronfölgen i Sidon» föranledde en ryktbar polemik och stora skandaluppträden på teatern. — B. komponerade också kantater, deltog livligt i det musikaliska klubblivet i Köpenhamn och stiftade Dansk elskende musikalisk Sel-skab. — Litt.: T. Krogli, »De förste Forsög paa at skabe en Opera i det danske Sprog» (i »Aar-bog for Musik», 1922). P. R-w; A-f N. Bredal, Niels Anders, dansk målare (1841 —88), betydande akvarellist. Särsk. uppskattade blevo hans italienska landskapsbilder med dominerande arkitekturmotiv samt hans många studier från Koldinghus. M. Bjn. Bredal, Johan Olaf, norsk jurist, politiker och publicist (f. 1862), från 1894 praktiserande advokat i Kristiania, sedan 1912 statens förlikningsman i arbetstvister, 1906 ordf, i den kommitté, som framlade den betydelsefulla konces-sionslagstiftningen vid förvärv av vattenfall, malmer, skogar och elektrisk kraft, 1907—08 justitieminister i Lövlands ministär. I politiskt avseende självständig hade B. anslutit sig till den frisinnade vänstern. B. har i talrika pressinlägg (»Tidens Tegn», »Morgenbladet») försvarat sin uppfattning av koncessionslagstiftningen, angrep under världskriget den tyska u-båtspoli-tiken och har de senare åren mestadels behandlat skattefrågor. C. G. Th. Bredared, Breared, s:n i Vedens hd, Älvs- Uppslagsbok. IV. ___ 1057 ___ 34 borgs län, n. n. v. om Borås; 76,«3 kvkm., därav 73,io land; 1,099 inv. (1929; 15 inv. pr kvkm.); 8,io kvkm. odlad jord (1919; ll,i % av landarealen), 58,3» kvkm. skogs- och hag-mark. Vid sjön Ärtingen ligger Röl, ett gammalt säteri. — Pastorat: B., Tämta, Vänga och Sandhult, Äs kontrakt, Skara stift. — Jfr Breared. E. S-z. Bredaryd, s:n i Västbo hd, Jönköpings län, v. om Värnamo; 79,27 kvkm., därav 75,so land; 1,615 inv. (1929; 21 inv. pr kvkm.); 11,u kvkm. odlad jord (1919; 15,2 % av landarealen), 49,## kvkm. skogs- och hagmark. — Pastorat: Fors-heda, B. och Torskinge, Västbo kontrakt, Växjö stift. E. S-z. Bredberg, släkt härstammande från kyrkoherden i Bredared, Skara stift, Torbern Olai Bjerbius (1608—69). 1) Bengt Gustaf B., metallurg och bergsman (1797—1873), inträdde efter avlagda examina i bergsstaten och var 1836—49 bergmästare i Nya Kopparbergs distrikt. B. var en märkesman i kemi och metallurgi och inlade stora förtjänster om utvinningen av silver, koppar och nickel; han införde förbättringar, som betydligt ökade utbytet, t. ex. i Sala gruva. Vid Åtvidaberg, där han var anställd 1844—50, lyckades han fullständigare tillgodogöra kopparen och genom att ur slaggvarpen tillvarataga de svavelmineral, som ännu funnos kvar, tredubbla produktionen där. Även vid Kleva nickelgruva var han verksam. B. har i talrika skrifter meddelat sina rön i metallurgi och kemi. K. A. G. Bredberg, släkt härstammande från bonden Nils Nilsson i Bredbyn, Njurunda s:n. 1) Henrik Wilhelm B., jurist, ämbetsman (1819—77), jur. kand. 1843, sekreterare i över-intendentsämbetet 1848—58, t. f. revisionssekreterare 1853, expeditionschef i Finansdep. 1856, konsultativt statsråd 1860—74 och därefter president i Kammarrätten. B. var en nitisk och dugande ämbetsman men spelade trots sin långa tid i statsrådet ingen egentlig politisk roll. Han ägde en betydande litterär talang, som icke sällan togs i anspråk, då det gällde att i pressen el. på annat sätt giva uttryck åt regeringens uppfattning. Han var en flitig och lycklig till-fällighetspoet och efterlämnade bl. a. en handskriven »Sjelfbikt». Efter hans död utgavs diktsamlingen »Fallfrukt» (1879). E. Ths. 2) Vilhelmina (Mina) B., den föregåendes dotter, målarinna (f. 2/g 1857), g. m. 1) protokollssekreteraren W. Swalin, 2) kanslirådet G. Carlsson, har utbildats i Stockholm och Paris och huvudsaki. ägnat sig åt porträttmåleriet samt utfört ett flertal koloristiskt framträdande porträtt, mestadels i Stockholm. E. Wrgl. Bredd. En stjärnas b. kallar man stjär- — 1058 —