BRO järnbroar indelas i: 1) Balkbroar, med vertikalt upplagstryck: enkla balkar med ett fast och ett rörligt upplag el. kontinuerliga balkar med ett fast och flera rörliga upplag. De sistnämnda äro statiskt obestämda men låta genom länkar (blindstänger) omvandla sig i statiskt bestämda bärkonstruktioner (Gerber- och Cantilverbroar; fig. 11). Utgöres huvudbalk vid b. av mindre spännvidd av helvalsad balk el. plåtbalk, anordnas det rörliga lagret ss. glidlager, vid större spännvidd ss. rullager (tapplager el. tangential-lager), cylindriskt el. sfäriskt. — 2) Bågbroar, antingen stumt upplagda å anfangen (inspända bågar; fig. 12) el. vilande på två länklager (två-ledsbågar; fig. 13), i dessa fall statiskt obestämda, el. ock mel en tredje länk i bågens hjässa (treledsbågar), statiskt bestämda. Upptages den vågräta dragpåkänningen av dragband, ordnas upplagen ss. vid balkbroar. Bågbroar med konsoldelar för sidoöppningar benämnas broar med utliggare (fig. 14). Av dessa typer torde bron över Sydneys hamn vara den största, med spännvidden 503 m. — 3) Hängbroar. Naturfolkens av lianer flätade gångbroar utgöra förebilder för dessa. I Kina och Indien brukades redan för århundraden sedan järnkedjor ss. hänggördlar. Järnkedjor bildades till en början av länkar och senare av med bultar förenade plattjärnstänger (kedjebroar) el. av stållinor resp, kablar (lin- el. kabelbroar). Stållinorna äro av spiralkabel el. av parallella trådar, vilka å de stora amerikanska broarna enligt det s k. luftspinnförfarandet sammanföras i slutligt läge. Till stagning tjäna i höjd med farbanan liggande balkar (förstyvningsbalkar); även användas stagade kedjor (hängbågar; fig. 15) el. styva balkliv med ovanband i häng-bandsform (fackverkshängbroar). Hängbroar användas företrädesvis för stora spännvidder och möjliggöra de största över huvud taget upp-nåbara brospannen (t. ex. de tre kabelbroarna över East river vid New York med stödavstånd intill 488 m.). Spännvidder av mer än 1,000 m. äro emellertid projekterade. Valvbroar av sten, betong och järnbetong. Romarna uppförde valvbroar, halvcirkelvalv, med intill 36 m:s spännvidd, delvis ännu kvarstående. Under senare delen av medeltiden uppfördes större valvspann, ss. för gatubron över Adda vid Trezzo, 72 m., överträffat först sedan järnbetong kommit i bruk. Välvda broars valvformer äro vanl. halvcirklar, stickbågar (låga cirkelbågar), korgbågar och elliptiska bågar el. bågar, som närmare ansluta sig till statiskt framkonstruerade trycklinjer. För att minska graden av statisk obestämbarhet anordnas länkar i valven av sten, järn el. järnbetong och av fogar med bly- el. asfaltinlägg (fig. 7). Valv broar ha även uppförts helt av betong el. järnbetong (fig. 16). Utförande av järnbetongbroar underlättas, om i st. f. trådarmering användes armering av profiljärn, vari ställningar och formar kunna upphängas (system Melan m. fl.). Till farbanebeläggning tjänar makadam, asfalt, stensättning m. m. På järnvägsbroar framdragas grus- el. makadamballasten. För att vid större broar spara murmassa avlöses övermur-ningen av valven av mindre valv med pelare (fig. 18). Särskild omsorg måste ägnas åt dränering av valven. Balkbroar av järnbetong. Under det balkbroar av sten på gr. av materialets ringa hållfasthet mot böjning blott lämpa sig för små spännvidder (trummor), medgiver järnbetongen framställandet av stora balkbroar, vilka, under förutsättning av noggrannaste utförande på lämpliga platser, framgångsrikt kunna tävla i storlek med jämbroama. Vid mindre spännvidder användas plattor och platåbalkar (plattor med upphöjda ränder, fjädrar; fig. 19) och vid större spännvidder självständiga huvudbalkar av järnbetong. Sistnämnda balkar kunna vara fullväggiga balkar, gallerverks-(fackverks-) balkar el. balkar med genombrutet liv. Fackverksbalkarna äro antingen ostyvade parallellfackverk (fyrhörningsbalkar) el. fackverk med stänger ss. vid järnkonstruktioner; härvidlag gäller i tillämpliga delar, vad som anförts om dessa. På stöden anordnas oftast enkelt upplag med mellanlägg av asfaltpapp, bly el. stål, stundom genom s. k. inspänning (stel förbindelse med underlaget). Rambalkar, ss. stolpar utbildade stöd förbundna med bal-ken, äro särsk. lämpliga för mindre spännvidder; de utgöra en övergång från balkar till bågar (bågbalkar, fig. 19). Även kontinuerliga balkar av järnbetong användas. Rörliga broar. Vid rörliga broar med fast underbyggnad flyttas överbyggnaden med handkraft el maskineri, drivet med hydraulisk, ång-el. elektrisk kraft, och skiljes mellan: 1) Rull-el. skjutbroar med överbyggnaden skjutbar i vågrätt plan på hjul el. rullar. — 2) Lyftbroar med överbyggnaden flyttbar under viktutjämning lodrätt uppåt. — 3) Svängbroar (fig. 20 och 21), där den av två lika el. olika långa armar bestående överbyggnaden vrides kring en lodrätt stående tapp (svängtappen) och vilar under rörelsen antingen på en rull-krans, varvid tappen blott tjänar som ledare, el. med lastfördelning på rullar och svängtapp, el. ock helt på svängtappen. — 4) Vind- och klaff-broar. överbyggnaden vrides kring en vågrät axel under viktutjämning. Vid vindbroarna, av vilka de med dragbommar utrustade portalbroarna äro mest utbredda (särsk. i Holland), lig- — 1195 — — 1196 —