BRO som rullar på en vågrät yta. — Rörliga broar med flytande underbyggnad finnas av flera slag. Skepps- el. pontonbroar vila på pon-toner, höja och sänka sig med vattenståndet och fordra rörliga tillf artsramper; de bort-flyttas fackvis för fartygs genomfart och stundom helt vintertiden (fig. 24). — Landnings-broar tjäna att vid växlande vattenstånd göra fartyg lätt tillgängliga från land; deras ena ända är upplagd på och förbunden med land och deras andra antingen vilande på ponton el., ss. vid färjetrafik, vid användandet upplagd på färjan; deras rörliga ända manövreras medelst portalkranar. Ang. söndertagbara broar, se Krigsbroar; ang. färjor och hängfärjor, se d. o. Broars underhåll och provbelastning. Underhållskostnaderna vid väl utförda och drä-nerade sten- och betongbroar äro i allm. ej stora, vid träbroar däremot ofta avsevärt höga. Vid väl konstruerade jämbroar ut-göres underhållet i första hand av förnyandet av den mot rost skyddande målningen. Järnbroar av större spännvidd fordra dessutom även regelbundna, tid efter annan återkommande undersökningar (av nitar, bultar m. m.) och stundom provbelastningar (förutom vid brons tagande i trafik) för utrönande av genom belastningen framkallade spänningar och böjningar i konstruktionens detaljer och dessas inverkan och för beräknande av i vad mån förstärkningar kunna påfordras. För provbelastning finnas särskilda tankvagnar (brobelast-ningsvagnar) konstruerade, avsedda att fyllas med vatten i erforderlig grad, för att utöva beräknad belastning. — Ä tab. sp. 1197—98 äro upptagna några mera betydande brobyggnader. E. R. S. Naturfolkens brobyggnader. Brobyggnadskonsten är säkerligen mycket gammal. Naturfolken äro ej sällan mycket goda brokonstruktörer. Den enklaste typen för b. är en fallen trädstam, medelst vilken man kan taga sig över en flod el. en klyfta. Även en lian, som hänger över floden, kan användas, åtminstone som räcke, för att man icke skall ryckas med av strömmen (siriono-indianerna). De primitiva botokudema övergå vattendrag med hjälp av ett slags enkel b., bestående av två lianer spända över floden, den ena högre än den andra. De trampa på den lägre och hålla sig fast i den övre som ledstång. I Syd- och Mellanamerikas bergstrakter äro hängbroar av lianer el. dyl. vanliga. Även andra konstruktioner förekomma dock. Stockar ha t. ex. lagts med ändarna mot varandra från vardera sidan av en klyfta, el. har man byggt landfästen och låtit b:s huvuddel bestå av en enda stock. Inkas konstru erade stenbroar men kunde endast spänna Över mycket smala bäckar, då de ej kände till valvkonstruktioner. Kamerun-negrerna bygga också lianbroar, och hängbroar av olika material förekomma mycket i Sydostasien. Det är möjligt, att idén till uppförande av hängbroar i Europa kommit från Indien. G. B-r. Bro, hd i Uppsala län; omfattar socknarna Bro och Lossa, Stockholms Näs och V. Ryd; 150,40 kvkm., därav 146,59 land; 3,050 inv. (1929); 48,63 kvkm. odlad jord (1920; 33,it % av landarealen), 91,93 kvkm. skogs- och hagmark. B. utgöres av ett område i s. Uppland vid Mälaren och begränsas i ö. av Skarven, Granfjärden och Görväln, de båda sistnämnda förenade genom ett sund vid Stäket, samt i s., s. v. och v. av Näs- och Brofjärdarna, n. Björkfjärden samt Kalmarviken, från vars innersta del häradets n. gräns löper rakt ö. ut till Skarven. Ett stort antal öar höra till B. På fastlandsdelen omväxla bördiga slätter med delvis skogbeväxta kullar och dalar. Av näringarna är åkerbruk med boskapsskötsel viktigast; mest odlas havre, därnäst råg, vete och korn. Många herrgårdar finnas, av vilka den märkligaste är Almare-Stäket (se d. o.). Fiske och sjöfart äro viktiga binäringar. Fjärdarna erbjuda goda förbindelseleder, och häradet genomdrages av Stockholm—Västerås— Bergslagens järnväg. B. bildar jämte Håbo, Trögds, Äsunda och Lagunda härader Trögds tingslag i Uppsala läns s. domsaga och tillhör Håbo kontrakt, Uppsala ärkestift. E. S-z. Bro. 1) S:n i Bro ting, Gotlands n. hd, Gotlands län, n. o. om Visby; 22,88 kvkm. (allt land); 306 inv. (1929; 13 inv. pr kvkm.); 7,oo kvkm. odlad jord (1919; 30,a % av arealen), 11,12 kvkm. skogs- och hagmark. Talrika fornminnen. — Pastorat: Västkinde, B., Fole och Lokrume, Norra kontraktet, Visby stift. — B:s äldre, romanska kyrka ombyggdes, utom tornet, under 1200- och 1300-talen i övergångsstil el. tidig gotik; från den äldre äro märkliga skulpturer inmurade å kyrkans s. sida. Långhusportalen bär rik utsmyckning med figur-kapitäl. Kyrkan har målningar från 1600- och 1700-talen (över de medeltida). Dopfunten från 1100-talets slut står nära Sigrafrs (se denne och Bornholm, sp. 681). Flera andra av kyrkans inventarier från medeltiden av trä och metall finnas nu i Gotlands fornsal. E. S-z; E. Wrgl. 2) S:n i Stångenäs hd, Göteborgs och Bohus län; omfattar området mellan innersta delen av Gullmarsfjorden och Äbyfjorden samt det s. k. Herrenäset mellan den sistnämnda och Brofjorden; 75,53 kvkm., därav 73,84 land; 2,884 inv. (1929; 39 inv. pr kvkm.), 19,oo kvkm. — 1199 — — 1200 —