BRODYR (1863—1924), har skrivit romanerna »Kvinnan med de två själarna» (1895), »Skådespelar-blod», »D:r Faust» (1896), »Fröken Don Quix-otte», »En mans bekännelser» m. fl., i vilka fantasi paras med karakteriseringsförmåga, naturalistisk konst i den psykologiska analysen med ytlighet i den formella uppbyggnaden; vidare framgångsrika skådespel: »Amman», »Lärarinnan» (1909) m. fl. [Af N.] Brody'r, se Broderi. Brodze'nius, Laurentius (o. 1660—efter 1728), godsförvaltare i Joakimvaara s:n 1701— 09, flyttade 1709 över till Sverige och uppehöll sig mest ss. sekreterare i Stockholm. Av G. F. Lewenhaupt rekommenderad hos Fredrik I begagnades han vid riksdagen 1723 i stämpling-arna för konungamaktens utvidgning och blev böndernas hemlige rådgivare. Ställd inför en kommission dömdes han till fängelse på Karlstens fästning, där han kvarhölls till sin död. W. H-t. Brodzinski [bråjffiski].Kazimierz, polsk diktare (1791—1835), prof, i estetik vid univ. i Warszawa (1822—31), berömd särsk. för versberättelsen »Wieslaw» (1820), en idealiserad skildring av polskt lantliv. Agr. Brodzki [bråTski], Viktor, polsk skulptör (1825—1904), verkade huvudsaki. i Rom och utförde ett flertal arbeten av religiöst, allegoriskt och mytologiskt innehåll men var även högt skattad som porträttskulptör. M. Bjn. Broetck [brök], Elias van den, nederländsk blomstermålare (o. 1650—1708), verksam först i Antwerpen, så i Amsterdam, utmärkte sig för det mest minutiösa naturåtergivande. Ett signerat blomsterstycke finnes i Nationalmuseum, ett annat i O. Seippels samling, Stockholm. E. Wrgl. Broederlam [brö-], Melchior, flamländsk målare, verksam i Burgund, där han från 1382 skall ha varit hovmålare hos Filip den djärve. B. är en av sin tids få bekanta tavelmålare. Bevarade äro endast två flyglar till ett altarverk, tillkommet 1393—94 (nu i museet i Dijon), vars corpus är ett träsnideriarbete av Jacques de Baerse. Här framställas på den ena sidan »Be-bådelsen» och »Marias besök hos Elisabet», på den andra »Tempelbesöket» och »Flykten till Egypten» i en medeltida uppfattning, mot vilken bröderna van Eycks framställningssätt ett par årtionden senare visar storartade framsteg. E. Wrgl. Brofeldt, Juhani, finländsk förf. Se Juhani A ho. Broffe'rio, Ange lo, italiensk skalda förf, och politiker (1802—66), som diktare kallad »den piemontesiske Béranger». Av B:s dikter ha i sht »Canzcni piemontesi» (1849), skrivna på piemontesiska, bevarat en viss friskhet. A. Sj. Brofjorden, vik av Skagerack, sträcker sig från trakten n. om Lysekil mot n. o. över en mil in i landet; mot s. o. avger den Trommeki-len, och n. om inloppet till denna fjordarm ligger Rixön; talrika stenhuggerier finnas utmed B:s stränder. E. S-z. Broglie [bråj], Broglie-Revel, urspr. italiensk adelssläkt, 1643 överflyttad till Frankrike, där den s. å. erhöll grevevärdighet och 1660 godset Dormans, som 1671 blev marki-sat. Med B. 1) erhöll släkten 1742 fransk hertiglig värdighet och 1759 tysk riksfurstlig ställning genom B. 2). Den sistnämnde är stamfar för släktens nuv. båda huvudlinjer, Broglie, vars huvudman bär titeln hertig och övriga medl. furste, samt Broglie-Revel, vars medl. bära titeln furste. C. G. Th. 1) Franyois Marie B., greve, sedan hertig de B., krigare och diplomat (1671—1745). B. avancerade under spanska tronföljdskriget till generallöjtnant och sändes 1724 som ambassadör till England. Under polska tronföljdskriget kommenderade han med framgång i Italien och blev 1734 marskalk. 1741 förde B. befälet över franska armén i Böhmen och försvarade tappert Prag men hade sedan motgångar och fick 1743 avsked. B. var en tapper och erfaren general men utan större fältherrebegåvning. P. S. 2) Victor Franyois, hertig de B., den föregåendes son, fältherre (1718—1804), tog efter 1734 del i Frankrikes europeiska krig och steg snabbt i graderna. Under sjuårskriget blev han 1759 marskalk och var 1759—62 överbefälhavare för den franska hären i Tyskland. Sistnämnda år föll han i onåd men kallades 1789 till krigsminister för att utföra hovpartiets plan att med vapenmakt kväsa nationalförsamlingen. På gr. av truppernas opålitliga hållning förmådde han intet uträtta, emigrerade och kämpade 1792 i emigranternas led. S. Bin. 3) Charles Franyois, greve de B., den föregåendes bror, diplomat (1719—81), blev 1752 ambassadör i Polen, arbetade på att stärka den fransk-polska vänskapen men återkallades 1758. Även i fortsättningen användes han dock av Ludvig XV i diplomatiska uppdrag; mest känd är han ss. den mångårige ledaren för konungens hemliga diplomati bakom de officiella rådgivarnas rygg. S. Bin. 4) Achille Charles Léonce Victor, hertig de B., sonson till B. 2), politiker (1785—1870), användes av Napoleon i olika diplomatiska missioner, till Tyskland, Spanien, Polen och Illyriska provinserna. Efter Napoleons fall kallad till pär och medl. av pärkammaren, försvarade — 1223 — — 1224 —