BROMAN Broman, släktnamn buret av nedannämnde B. 1), som adlades 1653 men själv slöt sin ätt; det upptogs därefter av dennes styvson, superintendenten i Karlstad Erland Svenonis B. (1632—93), vars söner adlades 1689 och vars sonson, B. 2), 1747 upphöjdes i friherr-ligt stånd; den senares son slöt 1763 den fri-herrliga ätten. G. Cqt. 1) Lars B., ämbetsman (1615—69). B. utnämndes 1645 tack vare Axel Oxenstiernas gunst till syndikus i Göteborg och verkade på många sätt för stadens uppblomstring, flitigt utnyttjande sina goda förbindelser särsk. med Erik Oxenstierna. Under Karl Gustavs krig försträckte B. Kronan pengar och blev 1658 burg-greve i Malmö samt assistensråd vid skånska generalguvernementet. Han tog en viktig del i arbetet på Skånes inkorporering med Sverige men hyste en djup misstro till den skånska adeln. P. S. 2) Erland B., friherre, hovman och ämbetsman (1704—57). Hovjunkare 1722 kom B. i beröring med konung Fredrik I och blev med sina sällskapstalanger och fördomsfria vivörsfasoner dennes förklarade gunstling, i sht sedan han 1731 lyckats förmedla kungens förbindelse med Hedvig Taube. B. steg nu raskt i graderna, blev 1731 kammarherre, 1734 assessor i Kommerskolle gium, 1739 kommersråd, 1741 hovmarskalk, 1747 president i Kommerskollegium och s. å. friherre. Skrupelfritt manövrerade han mellan det framväxande hattpartiet och hovet, vann insteg hos Adolf Fredrik genom att ställa sig som nominell låntagare för de betydande belopp, denne lånade ur riksbanken, och medverkade mot kontant ersättning vid allehanda utnämningar. Samtidigt igångsatte han fastighetsjobberier i enorm skala och intjänade under valutafallets gyllene år stora summor men förslösade dem lika snabbt under spel och liderligt leverne. Hans affärer växte honom emellertid småningom över huvudet; efter hans död blottade en uppseendeväckande konkurs de svindlerier, han tillåtit sig. G. Cqt. Broman, Olof Johansson, skolman, präst, läkare och förf. (1676—1750), fil. mag. i Uppsala 1703, tjänstgjorde därefter som lärare och präst, huvudsaki. i Hudiksvall, där han slutl. 1719 blev rektor för trivialskolan och 1728 kyrkoherde, varjämte han hade en omfattande läkarpraktik. B. var flitig forskare och förf, på skilda områden, bl. a. har han åstadkommit ett av den sv. litteraturens tidigaste romanförsök, »Stilpho Thor-gilssons historia» (tr. i utdrag i Barrs nedan-nämnda biografi). Sin varaktigaste insats har B. gjort inom hembygdsforskningen. 1720 förelåg avslutat ett verk av honom i 3 bd om Hälsingland, »Glysis vallur», vilket emellertid gick förlorat, då Hudiksvall 1721 brändes av ryssarna. Trots allt organisationsarbete, som efter branden ålåg honom, gjorde han om arbetet, som nu föreligger i 3 foliovolymer på o. 1,500 sidor och är en av våra yppersta etnografiska materialsamlingar från äldre tid. Utdrag ur detta arbete jämte en översikt av hela B:s produktion finnas i »Helsingeboken», utg. 1900 av K. A. Hægermark. »Glysisvallur» i sin helhet har av Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala börjat utges 1911. — Litt.: K. Barr, »O. B.» (1898). v. S-w. Broman, Anders Jacob, präst, riksdagsman (1788—1878), fil. mag. 1812, teol. lic. 1820, docent i kyrkohistoria vid Uppsala univ. 1820, kyrkoherde i Skärkind 1828—76, riksdagsfullmäktig 1844—54 (led. av Konstitutionsutskottet 1847—54). B. var en nitisk och insiktsfull förkämpe för kyrkans ekonomiska och politiska intressen, under sin riksdagstid en av prästeståndets förgrundsfigurer, med sin högkonservativa läggning energiskt opponerande mot alla slags reformtendenser, vare sig det gällde representations-, nykterhets-, skol- el. skattefrågor. G. Cqt. Broman, Robert Gustaf, skådespelare (1815 —74), 1835—53 anställd vid olika sällskap i landsorten, bl. a. hos P. Deland, ledde 1853—54 jämte J. V. Weselius den nyöppnade S. teatern, var 1854—57 anställd vid Mindre teatern och från 1857 vid Kungl. teatern. Bland B:s roller märkas Spole i »En midsommarnattsdröm», Botvid i »Bröllopet på Ulfåsa», majoren i »Majorens döttrar» och Perrichon i »Herr Perrichons resa». G. K-g. Broman. Ivar, anatom (f. 18/a 1868), med. d:r i Lund 1899, docent s. å., e. o. prof, i anatomi vid Uppsala univ. 1901, efter kallelse e. o. prof, i anatomi vid Lunds univ. 1905, prof. 1909; hedersd:r vid Köpenhamns univ. 1929. Som vetenskapsman står B. i främsta ledet av nu levande anatomer. Han har i ett 100-tal — 1235 — — 1236 —