Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Broms (teknik)
- Broms, släkt
- Broms, 1. Carl Gustaf
- Broms, släkt
- Broms, 1. Gustaf Emil
- Bromsad hästkraft
- Bromsaltblandning
- Bromsalter
- Bromsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROMSAR
den efter världskriget bildade Internationella
järnvägsunionen och uppfylla av denna
fastställda normer, »33 punkter». Hitintills
godkända äro de nämnda K. K.-, Westinghouse-,
Drolshammer- och Bozic-bromsarna, varav K.
K. användes i bl. a. Tyskland, Sverige, Holland,
Österrike, Ungern, Polen, Rumänien,
Tjeckoslovakien och Danmark; Westinghouse i bl. a.
Frankrike och Belgien; Drolshammer i Schweiz.
Bozic-b. har nyligen utexperimenterats i
Jugoslavien. Bland övriga
godsbromskonstruktio-ner må nämnas Lipkowskis och svensken
Anderbergs. — Jämte blockbromsar komma i
vissa fall s. k. skenbromsar till användning.
Sålunda användes i rangertjänst den vanliga
hämskon, som, placerad framför vagnshjulet, av
detta föres framåt på skenan och genom
friktion dels mot hjulet, dels mot skenan bromsar
vagnens rörelse. Härvid förekomma såväl
hand-manövrerade hämskor som anordningar med
mekanisk fjärrmanövrering. Vagnar med
elektromagnetisk skenbroms ha särskilda
broms-skor, som av magneter pressas mot skenans
överkant, varvid de även magnetiskt attraheras
till dessa och verka bromsande. Dylika b.
användas aldrig enbart men stundom i förening
med blockbroms, där denna på gr. av
rullnings-gränsens överskridande är otillräcklig för att
åstadkomma önskad bromsverkan.
C. E. v. S.
Broms, släkt härstammande från borgaren
i Örebro Anders Jonsson B. (o. 1618—95),
grundare av det Broms’ska handelshuset där.
Dennes sonsons son var nedannämnde B. 1).
G. Cqt.
1) Carl Gustaf B., affärsman (1756—1833),
utvecklade den fäderneärvda handelsfirman
till ett av landets största grosshandelshus och
drev även rederirörelse på Stockholm. B. var
led. av borgarståndet vid riksdagarna 1789
och 1809—10. Han företrädde här med kraft
städernas intressen, yrkade bl. a. på
landtullens höjning men blandade sig ej i de
storpolitiska frågorna. B. var en av stiftarna av
Örebro läns hushållningssällskap 1803 och den
främste initiativtagaren till ombyggnaden av
Hjälm are kanal 1809—30. N. H-g.
Broms, släkt härstammande från skepparen
Mats Larsson B. i Vaxholm (1600-talets
senare hälft).
1) Gustaf Emil B., affärsman (1849—
1903). Efter en framgångsrik verksamhet
inom trävaruhandeln ägnade sig B. åt
exploaterandet av de norrländska
malmfyndig-heterna. Det var huvudsaki. B., som
möjliggjorde finansieringen av brytningen vid
överstelöjtnant C. O. Bergmans inmutningar vid
Gällivare. Han var verkst. direktör för
Luossavaara—Kirunavaara a.-b. (se d. o.)
1893—1900 och ordf, i styrelsen för
Norrbottens malmförädlings a.-b. 1896—1903.
På gr. av mindre
lyckade spekulationer
tvangs han emellertid
att strax före sin död
sälja aktiemajoriteten
i sina bolag till
Tra-fik-a.-b. Grängesberg
—Oxelösund (se d.
o.). — Litt.: K. Falk,
»Märkesmän inom
vårt ekonomiska liv»
(1929). T. E-r.
Bromsad hästkraft, se Axelhästkraft och
Bromseffekt.
Bromsaltblandning, en blandning av 2
molekyler natriumbromid och 1 molekyl
natrium-bromat (c:a 65 % NaBr.2H2O och 35 %
NaBrOs); användes för framställning av
cyan-bromid vid utvinning av guld ur guldmalmer.
[E. M. P, W.]
Bromsalter, bromvätesyrans salter. Se
Bro-m i d e r.
Bromsar, Tabani'dæ, en fam. av ordn.
tvåvingar, omfattande över 2,000 i sht i tropikerna
utbredda arter. B. äro medelstora till mycket
stora flugor med bred, något nedtryckt kropp,
stora, ofta metallglänsande ögon, 3-ledade
antenner med ringlad ändled och framskjutande,
hos honan stickande, lansettformiga och
kraftigt byggda mundelar samt stora vingar; till
färgen äro de än matt brunsvarta el. grå, än
tecknade med livliga färger. Hannarna ha
rudimentära mundelar och suga icke blod; de
anträffas oftast på blommor. Honorna bli
genom sin blodtörst svåra plågoandar för både
boskapsdjur och människan. De äro i
verksamhet under varma och soliga sommardagar,
då de kringsvärma sina offer med blixtsnabb
hastighet och tillfoga dem ofta djupa och
smärtsamma styng, som kunna medföra
svullnad och inflammation. Äggen, som äro
spol-formiga, läggas på blad och stjälkar i
närheten av vatten. Larverna äro långsträckta,
cylindriska och tillspetsade i båda ändar samt
försedda med tvenne kraftiga hakar;
extremiteter saknas, men de flesta kroppslederna
ha ringformiga, å buksidan starkare, knöllika
krypvalkar. De leva i fuktig jord el. i vatten
och livnära sig av rov. Förpuppningen sker
i jorden. — Till sv. faunan höra några och
30 arter, fördelade på tre släkten: 1)
Taba'-nus: stora arter av övervägande brunsvart el.
grå färg, med från sidorna hoptryckt och
ovantill vanl. halvmånformigt utskuren, 5-ring-
— 1253 —
— 1254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 12 12:48:34 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-4/0763.html