BRONKIALKÖRTLAR småningom koagulerar el. stelnar. Vid den hostretning, som alltid åtföljer dessa inflammatoriska tillstånd, hostas dessa fibrinösa massor upp och återfinnas, om upphostningen tvättas i t. ex. vatten, i form av större el. mindre avgjutningar av bronkialträdet. Sådana äro karakteristiska framför allt vid de s. k. fibrinösa bronkiterna. Smärre avgjutningar av de finare bronkerna finnas vid den vanliga (krupösa) lunginflammationen. Egendomliga avgjutningar bestående av en homogen centraltråd, omgiven av spiralvridna slemmassor, de s. k. Curschmannska spiralerna, äro typiska för upphostningen vid bronkial astma. S. I-r. Bronkialkatarr, se Bronkit. Bronkialkramp, mindre bruklig benämning på astma (se d. o.). Bronkia'lkrupp, vid difteri (se d. o.) fruktad komplikation, bestående däri att de difteritiska membranerna icke begränsa sig till mandlar, svalg och luftstrupe utan utveckla sig ända ned i luftrören i lungorna, vilket förorsakar svåra andningshinder, som kunna leda till kvävning. B. har blivit mindre vanlig, sedan den tidiga, kraftiga serumbehandlingen mot difteri mera allmänt genomförts. S. I-r. Bronkia'lkörteltuberkulo's, tuberkulos i de s. k. bronkiala lymfkörtlarna vid lungroten (se d. o.), en i barnaåldern mycket vanlig tuberkulosform. Till dessa lymfkörtlar blir tuberkulosen överförd från någon s. k. primärhärd i själva lungan, i sin ordning utbildad i anslutning till genom inandningsluften medelst droppinfektion (se d. o.; jfr även Tuberkulos) hitförda tuberkelbaciller. Lunghärden läker ofta helt ut, och processen i bronkialkörtlarna kan också lång tid hålla sig latent och symtomfri och först senare, ofta i anslutning till någon infektion (mässling, kikhosta) el. annat tillstånd av kraftnedsättning, ta fart och sprida sig vidare inom bronkialkörtelsyste-met. Barnen bli då trötta, kinkiga, bleka, ej sällan verkligt blodfattiga, få dålig aptit, oregelbundna, lätt febrila temperaturstegringar, som ofta efter kroppsansträngningar kunna bli höggradigare och länge kvarstående. Hosta behöver ej finnas, men envisa, länge kvarstå ende luftrörskatarrer äro dock rätt vanliga hos dessa barn. Hos småbarn kunna de förstorade bronkialkörtlarna ej sällan åstadkomma tryck på angränsande, hos dessa ännu mjuka luftrör och genom kompression ge anledning till starkt hörbar, väsande utandning (exspiratorisk stridor). Vid röntgenfotografering kunna de förstorade bronkialkörtlarna ofta iakttagas. Tuberkulinreaktionen (se d. o.) utfaller i regel positivt. B. är i likhet med annan tuberkulos i lymfkörtlar en i regel godartad åkomma, som under förutsättning av lämplig behandling i de flesta fall övergår i full hälsa. Risken ligger huvudsaki. i möjligheten för spridning till andra organ. Barnen böra därför så fort som möjligt komma under en behandling, som gynnar en möjligast hastig utläkning. Huvudsaken härvid är en individuellt avpassad omväxling mellan vila och kroppsrörelser, frisk luft (liggkurer i friluft), god och tillräcklig näring, olika former av ljusbehandljng (sol-, kvarts-, bågljus). Kj. O. af K. Bronkia'lkörtlar, b r o n k i a 11 y m f k ö r 11 a r, lunghilus-(lymf-)körtlar, kallas de grupper av lymfkörtlar (se d. o.), som äro belägna omkr. luftstrupens delningsställe i de två hu-vudbronkerna och omkr. dessa senare. De komma härvid att ligga i anslutning till lungornas hilus (se d. o.), och de upptaga lymfan från lungornas lymfbanor. De ha som huvuduppgift att rensa denna lymfa från föroreningar. Sådana inkomma dagl. i lungorna med inandningsluften, bl. a. i form av sot och damm, och, i den mån de ej bortföras genom bronkernas slemavsöndring el. avlagras i lungvävnaden (se Anthracosis pulmonum), medfölja de lymfan till b. och avfiltreras > dem. B. bliva också redan hos barn mer el. mindre svartfärgade av ansamlade kolpartiklar och kunna i senare ålder bliva starkt förändrade, helt svarta och hårda el. också sönderfalla de i en svart, grynig, mörjig massa. Tuberkelbaciller, son? inkomma i lungorna, kunna även med lymfan föras till b. och där ge anledning till tuberkulösa förändringar (se Bronkialkörteltuberkulos. T. H-n. — 1261 — — 1262 —