BUDDISM själva de fyra skepnaderna och framtvingade därigenom det ödesdigra avgörandet. B. lämnade hov, hustru och barn och slog sig efter 6 års askes ned under bodbiträdet, där han efter vunnen insikt häftigt angreps av frestaren Mara, som ville fördriva honom från bodhiplatsen och dess värdighet. Den helige avslog angreppet och kunde nu ha ingått i Nirvana men beslöt sig för att först meddela människorna fräls-ningsvägen och samlade därpå lärjungar. Hans förkunnelse inleddes med det berömda Bena-restalet (se Buddism) och bekräftades genom många mirakler, vilka förde honom från seger till seger genom många förföljelser. Hans dödsstund med hans tröstande tal till lärjungarna är vackert skildrad av legenden. — Man har velat återfinna B.-legenden i evangeliernas skildringar av Jesus, men utan tillräcklig grund. Däremot synas buddistiska drag förekomma i efterevangeliska Jesuslegender, och framför allt är den medeltida berättelsen »Barlaam och Jo-safat» (se d. o.) otvivelaktigt en B.-legend, som över Syrien inkommit i Europa, där den antagit kristen form. — Litt.: se Buddism. E. L. Buddhaghosha [-gå'Ja], en av den sydliga buddismens förgrundsfigurer, levde och verkade på 400-talet e. Kr. i Anuradhapura (se d. o.) på Ceylon. B:s betydelse för sydbuddismen ligger framför allt i hans arbete på det kanoniska textbeståndets fastställande och uttolkning; han är den store förnyaren och upprätthållaren av den buddistiska traditionen. Bland B:s skrifter märkas kommentarer till de kanoniska skriftverken samt en framställning av det buddistiska lärosystemet. B:s verk äro f. n. under utgivning (med eng. övers.) av Pali text society. C. F. Buddise'ring, ett efter uppfinnaren, dansken Budde, uppkallat sätt att sterilisera mjölk och konserver genom tillsats av vätesuperoxid (H2O2). Wk. Buddfsm, indisk religion, grundlagd av Buddha (se denne) o. 500 f. Kr. i Magadhalan-det i n. Indien. B. är en frälsningsreligion, som eftersträvar frigörelse från det världsliga livets tryck och människolivets oro, ja, från själva existensen, varvid målet är det tillstånd, vilket av de indiska religionssystemen kallas Nirvana (»utslocknande»). B:s frälsningslära vilar på en filosofi, vilken konsekvent bestrider tingens realitet och begränsar tillvaron till det i det mänskliga medvetandet existerande (se Subjektivism). Således kan man varken tala om en gudom (Brahma) el. om en utanför oss befintlig värld, utan blott om själsliga tillstånd, och ej ens dessa bero på någon i sig själv existerande »själ», själssubstans. Själen är endast processer el. funktioner i oss: föreställningar, Uppslagsbok. V. __ 257 ___ 9 känslor, drifter o. s. v., vilkas grundlag ulgöres av själsliga element el. grupper (skandhas), som sammanhållas av individen, men som åtskiljas och upplösas med denna. Ett dylikt upphörande (Nirvana) skulle av sig självt inträda med döden, om icke människan genom begär och handlingar konsoliderade individen, så att den efter döden avsätter en ny existens, liksom en frukt genom sina frön fortsätter växtens liv. Om man däremot kuvar sitt begär och underlåter att utföra handlingar, avskäres därigenom möjligheten för en fortsatt existens, och människan kommer redan här i livet att vara frigjord från det världsliga livets skenbara realitet och känna sig försatt till ett tillstånd av tomhet, vari hon erfar en fullständig vila och frid. — Allting är således underkastat förändring och växling, varför b. med förkärlek liknar tillvaron vid en ström el. en låga; men denna tingens obeständighet kännes som en plåga, och tillvaron — allt som sker — kan därför betecknas som ett lidande, b:s grundbegrepp, dess beteckning för verkligheten. På delta sätt har man att fatta den fyrfaldiga sanningen om lidandet, vari Buddhas lära samlats (i den förkunnelse, som tillagts honom under namn av Benarestalet): 1) tillvaron är lidande, 2) lidandet uppkommer av åtrå (»törst», näml, efter tillvaro), 3) lidandet kan upphävas genom att upphäva denna åtrå, 4) vägen till detta lidandets upphävande är den väg med åtta stadier, vilken leder till fullständig insikt (bödhi) om livets sammanhang cch därigenom till sinnesro och slutl. till Nirvana. Denna väg består av rätt tro, rätt beslut, rätt tal, rätt handling, rätt liv, rätta strävanden, rätt tänkande, rätt försjunkande. »Rätt tro» är anslutning till b:s livsåskådning; de följande etapperna utgöra i själva verket utövande av den buddistiska munkpraktiken, vari allt tjänar till alt förbereda den förlösande insikten om livet, det rätta försjunkandet, meditationen (dhyäna). Innehållet i denna meditation är den s. k. orsaksserien: en psykologisk analys av den medvetandets och livsödets utveckling, som med nödvändighet följer »okunnigheten» (bristfällig insikt om frälsningsvägen), varvid de själsliga anlagen få fritt lopp. Av dessa uppkommer medvetandet, av detta individen, med denna de sex sinnena, av dessa beröring (med sinnesob-jekten), härav förnimmelse, härav begäret (»törsten»), härav fasthållandet vid livet; därav tillblivelse, födelse, åldrande, död samt livets hela elände med sorg, lidande och förtvivlan. Om första ledet, okunnigheten, upphäves, bortfaller allt det följande och därmed hela existensen. Praktiskt taget kan detta samband anges på följande sätt: det är begäret, som är roten ieke — 258 —