BUNOSELENODONTIA trakterna mellan Jämtland och Härjedalen, Undersåkers s:n, 1,501 m. ö. h. E. S-z. Bunoselenodo'ntia, en utdöd underordning bland de partåiga hovdjuren. Gestalten torde i det hela ha erinrat om svinens. Nosen var hos de flesta formerna starkt förlängd. Kindtändernas kronor buro dels halvmånformiga, dels enkla, koniska knölar. Djurgruppen uppträdde redan i mellersta eocen (se Tertiärperioden) men nådde sin högsta blomstring i oligocen i Europa och Asien. Den torde ha spelat en mycket framträdande roll i dåtidens träskfauna; resterna av en del arter äro ss. »ledfossil» kännetecknande för resp, avlagringar. B. delas i två fam., Anoplothertfdæ och Anthracotheriidce (se d. o.). E. D-r. Bunsen [bo'n-]. 1) Christian Carl Josias von B., friherre (sedan 1857), preussisk statsman och lärd (1791 —1860). Efter studier vid Marburgs och Göttingens univ. 1812 hedersd:r vid univ. i Jena, 1818 legationssekreterare vid preussiska legationen hos påven, 1823 legations-råd, 1824 sändebud, 1827—38 ministerresi-dent, 1839—41 sändebud i Bern, 1842—54 i London, där han med skärpa hävdade Tysklands och Elbeher- tigdömenas rätt gentemot Danmark och undertecknade det s. k Londonprotokollet 1852. Vid Krimkrigets utbrott förordade B. en politik, som skulle ha knutit Preussen till västmakterna, ett råd, som dock ej följdes av den preussiska regeringen och som föranledde B. att i april 1854 avgå. Senare bosatte sig B. i Tyskland och var från 1858 medl. av det preussiska herrehuset. Under sin vistelse i Rom var B. verksam för grundandet av det arkeologiska inst. därst. och författade även en mängd vetenskapliga arbeten, bl. a. »Beschreibung der Stadt Rom» (3 bd, 1830—43), »Die Basiliken des christlichen Rom» (1843, ny uppl. 1864). B. utgav även »Die Zeichen der Zeit» (2 bd, 1855) och »Aegyptens Stelle in der Weltgeschichte» (5 bd, 1845—57). Hans brevväxling med Fredrik Wilhelm IV är utg. av L. von Ranke (1873) och »Briefe an B. von römischen Kardinalen u. s. w. 1818—1837» av F. H. Reusch (1897). — Litt.: »B. aus seinen Briefen und nach eignen Erinnerungen geschil-dert» (utg. av Fr. Nippold, 3 bd, 1868—71); B. Bæhring, »Chr. K. J. Freiherr von B.» (1892); W. Ulbricht, »B. und die deutsche Einheitsbe-wegung» (1910). Arrh. 2) Maurice William Ernest de B., den föregåendes sonson, engelsk diplomat (f. 1852), i diplomatisk tjänst från 1877, 1897—1902 legationssekreterare i Konstantinopel, 1902—05 i Paris, 1905 sändebud i Lissabon, 1906—13 i Madrid, inlade här förtjänster vid förhandlingarna om »Marockofrågans» lösning. B. var 1913—14 sändebud i Wien och användes bl. a. 1918 som underhandlare med speciellt uppdrag i U. S. A. Han lämnade aktiv tjänst 1919. [Arrh.] Bunsen [bo'n-], Robert Wilhelm, tysk fysiker och kemist (1811—99), prof, i Kassel 1836, sedan i Marburg och Breslau samt i Heidelberg 1852—89. B. började med arbeten i oorganisk kemi men riktade sedan sin uppmärksamhet på de organiska arsenikföreningarna, där han genom sina arbeten över kakodylserien gav ett starkt stöd åt radikalteorien. Hans klassiska undersök- ningar över gasformiga ämnen ledde honom till att utarbeta nya arbetsmetoder, varigenom den moderna gasanalysen utvecklades. B:s analyser över krutgaser förde till en riktigare uppfattning av krutets förbränning, och hans analyser över giktgaser av masugnens arbetssätt. Särsk. viktig och fullkomligt banbrytande var hans tillsammans med G. R. Kirchhoff 1859 gjorda upptäckt av spektralanalysen (se d. o.). Medelst denna metod upptäckte han de nya elementen cesium och rubidium. Tillsammansmed Roscoe utvecklade han fotokemien och införde här kvantitativ mätning. B:s studier över det inflytande, trycket har på stelningspunkten, blev av stor betydelse för geologien. Genom undersökningar på Island 1846 bidrog han till teorierna om geysirkällornas verkningssätt. B. har uppfunnit flera efter honom uppkallade apparater: bunsenbrännare, bunsenelement, Bunsens iskalorimeter m. fl. B:s lärareverksamhet, som sträckte sig över ett halft årh., var mycket givande och han fostrade en rad berömda kemister. Hans samlade arbeten ha utg. av Deutsche Bunsen-Gesellschaft für ange-wandte Chemie (stiftat 1894), av Bodenstein och Ostwald (3 bd, 1904). Lj. Bunsenbrännare, en av R. W. Bunsen uppfunnen gasbränna re, som allmänt använ- — 351 — — 352 — Bunsenbrännare.