BUXBOM B. parkii spelar en mycket viktig roll för infödingarna, som av trädets fettrika frön framställa ett närande växtsmör, shismör, vilket är ett s. k. bassiasmör (se d. o.). A. V-e. Butzer (Bucer), Martin, tysk reformator (1491—1551). B. tillhörde först dominikanor- Martin Butzer. Samtida träsnitt av B. Jenichen. den men vanns redan 1518 för Luther vid konventet i Heidelberg. 1524 anställdes han som kyrkoherde i det s. å. reformerade Strassburg, där han 1541 blev superintendent. Under hans ledning genomfördes här en fastare kyrkoordning än den vanliga luterska, med predikantkonvent, äldste, kyrkotukt och konfirmation (B. är »den evangeliska konfirmationens fader»); skolväsendet utvecklades kraftigt. I reformatorernas lärostrider intog B. en förmedlande hållning och påyrkade gemensamt diplomatiskt uppträdande. Efter Zwinglis fall den sydtyska protestantismens ledare, lyckades han genom eftergifter i nattvardsläran nå enighet med Luther (»Wittenberger concordia», 1536). B. var en intresserad deltagare i religionssam-talen med katolikerna 1540—41. Utvisad av den segrande katolska reaktionen 1549 ss. motståndare till Augsburgerinterim (se d. o.), begav han sig till England, där han deltog i reformationsverket och dog som prof, i Cambridge. — Sin förblivande betydelse ha B:s teologi och organisationsarbete genom det inflytande, han utövat på Calvin (se denne). A. M-n. Buus [bös], Niels Peter, dansk lantbrukare (1835—86). B. skötte 1867—86 gården Rosvangi Thy på Jylland, av vilken han gjorde en fullständig mönstergård med förstklassig kreatursbesättning, omfattande mejerirörelse, schäferi och fröodling i stor skala. B. ivrade för en rationellt driven avel av de inhemska kreatursraser- na; hans »Mælkeköernes Behandling» (1875) har översatts till engelska och tyska. L. F-g. Buwaihider, persisk dynasti, se Bujider. Buvat.[byva'], Jean, fransk memoarförfattare (1660—1729), 1697 anställd som avskrivare vid det franska kungl. bibi., utgav en »Journal de la régence», som innehåller värdefulla uppgifter om regenten och hans tid (utg. av E. Cam-pardon 1865). P. S. Buvik, hd i Sör-Tröndelag fylke, Norge, s. v. Trondhjem; 31,84 kvkm., 771 inv. (1920). S. Buxa'ceæ, se Buxbomsväxter. Buxbaum [bo'ks-], Johann Chris t, tysk botanist (1694—1730), prof, vid Vetenskapsakad. i Petersburg, utgav en lokalflora för trakten kring Halle, företog forskningsfärder kring Svarta havet samt i Mindre Asien och Armenien och beskrev sina därvid gjorda botaniska iakttagelser i »Plantarum minus cognitarum circa Byzantium et in Oriente collectarum centuriæ 1—5» (1728—40). O. Gz. Buxbaumia [-bau'-], bladmoss-släkte innefattande dioika (se d. o.), starkt reducerade former, i det att hanväxten nästan endast består av ett litet fransat, klorofyllfritt blad, som omger anteridiet, medan honväxten är försedd med en rudimentär stam och några få obetydliga klorofyllfria blad samt utvecklar en förhållandevis stor, äggformig och osymmetrisk sporkapsel. B. aphy'lla (bild se pl. vid Bladmossor) och indusia'ta växa saprofytiskt på skogs-och mossjord samt på murken ved. O. Gz. Buxbom, Buxus, växtsläkte av fam. buxbomsväxter med 20 arter, samtliga buskartade växter med läderar-tade blad. B. semper-virens, äkta el. vanlig b., vildväxande i Sydeuropa, Nordafrika och Orienten till Kaukasus och Hima-laja, har 4-kantiga grenar, motsatta, äggrunda blad och gulaktiga, i bladvecken gyttrade blommor. Av b. odlas dels formen arbore'scens (ända till 3 m. hög och med aromatiskt doftande blad), dels suf-frutico'sa (knappt 1 m. hög och med luktlösa blad), den senare till infattning av blomsterrabatter och särsk. på Ludvig XIV:s tid planterad i trädgårdar i den Lenötreska rokokostilen. Dess bark innehåller alkaloiden buxin. Den utomordentligt hårda Buxbom, Buxus seniper-virens. — 433 — — 434 —