BYGGNADSBYRÄ hus numera betraktas ss. nästan självskrivna. — För fullbordandet av en b:s inre komma arbeten av olika slag i fråga allt efter dess ändamål. Sedan golven lagts av trä, sten el. annat material (se Golv), utföras de egentliga snickeriarbetena, uppsättning av dörrar med karmar, fönster och dörrfoder (se Profil), fotlister och paneler samt skåp- och hyllinred-ningar m. m. Till inre byggnadsarbeten kunna även räknas gips- och stuckarbeten (se Stuck); smides- och plåtarbeten förekomma såväl invändigt som utvändigt (se Förankring, Smideskonst, Plåtbeslag) och likaledes mål-ningsarbeten (se Målning). — Beträffande byggnadsmateriali erna i allm. karakteriseras vår tid för övrigt av en mångfald nya sådana, vilka i förening med de nya konstruktionsmetoderna, nya praktiska krav samt i flera avseenden nya åskådningar och yttringar av samhällslivet synas ha inlett ett nytt skede i byggnadskonsten. G. W. W. Byggnadsbyrå, benämning på avdelningar inom Byggnads-, Järnvägs- och Vattenfallsstyrelserna. — Statens b. är ett under Socialdep. sorterande, 1921 organiserat verk, vars uppgift är att utöva en central ledning över den statliga understödsverksamheten för bostadsproduktionens främjande. Jfr Byggnadskonsulent. E. Spr. Byggnadschef, se Byggnadskontor och Byggnadsstyrelsen, Kungi. Byggnadsentreprenad [-arjtra-], åtagande att mot viss ersättning uppföra en byggnad; b. är en form av arbetsbeting (se d. o.). Avtal härom kräver icke någon särskild form utan är ingånget, så snart enighet nåtts om allt väsentligt. I allm. uppgöres för arbetet detaljerad plan (»arbetsbeskrivning») jämte kostnadsför-slag. Entreprenören (den som utför arbetet) kan fullgöra avtalet själv el. genom hos honom anställd personal men är skyldig tillse, att arbetet blir kontraktsenligt. Fullgör han ej avtalet efter dettas innehåll, blir han skadestånds-skyldig. Beställaren är, om ej annat avtalats, skyldig tillhandahålla erforderlig material för arbetets utförande. Då detta är färdigt, skall han efter tillsägelse verkställa besiktning. I regel fastställes i avtalet viss tid, inom vilken anmärkningar mot arbetet skola vara gjorda. Beställaren åligger att betala arbetet, såvida icke produkten genom omständigheter, varöver han ej kunnat råda, förstöres. Att b. ej anses som köp av lös egendom se lag 2% 1905 om köp och byte av lös egendom. Cl. L. Byggnadsgille, under medeltiden urspr. en sammanslutning mellan byggmästare, hantverkare, stenhuggare och murare, som arbetade vid samma byggnad (se Byggnadshytta). B. kunde antaga fast organisation, och de enskilda gillena kunde förenas till större sammanslutningar med hemliga statuter, ceremonier, symboler och igenkänningstecken. På den därav bildade traditionen har frimureriet stött sig. Stenhuggarna antogo personliga tecken, som de inhöggo (se Stenhuggarmärke; jfr ock Bomärke). I England uppgives en fast organisation ha funnits redan år 926 med centrum i York. Tidigt omtalas också b. i s. Frankrike. I Tyskland fingo b. sin största utbredning och bibehöllo sig där längst. Från 1200-talet känner man 22 b. Äldst och berömdast var det i Strassburg, som fick kejserlig bekräftelse. Därjämte nämnas ofta b. i Köln, Hamburg, Danzig samt i Basel och Zürich. Officiellt upphävdes dessa b. i Tyskland 1731, men ännu på 1800-talet levde gillesorganisationen kvar. I Skandinavien funnos också byggnadshyttor, säkerligen även gillen, t. ex. i Lund och i Linköping. — Litt.: C. Heideloff, »Die Bauhütten des Mittelalters in Deutschland» (1844); A. L. Romdahl, »Från Linköpings dom-kyrkohytta anno Domini 1328» (i »En bok om Östergötland» 1915); J. Haase, »Die Bauhütten des späten Mittelalters» (1919); E. Weiss, »Stein-metzart und Steinmetzgeist» (1927). E. W. Byggnadsgrund, det jordlager under markytan, på vilket en byggnads grundmurar uppföras. Det är av största vikt för byggnadens framtida bestånd, att detta jordlager är tillräckligt fast för att, utan att giva vika, upptaga det tryck, byggnadens tyngd utövar, och i sht att dess beskaffenhet är lika under hela byggnaden, så att icke den i viss mån oundvikliga sättningen blir större på ett ställe än på ett annat, vilket kan medföra sprickbildning el. rent av byggnadens instörtande. Ss. god grund anses berg i fasta, någorlunda vågräta lager, grovt grus, torr, mager lera samt tätt lagrad sand, fri från källsprång, allt av minst 3 å 4 m:s mäktighet. Till medelmåttig grund räknas finkornig sand, fet lera och märgel samt grus av ringare mäktighet. Fin sand, genomdragen av vattenådror, vattendränkt lera, gyttja, mossjord, matjord och utfylld mark utgöra dålig grund. G. W. W. Byggnadshytta (ty. Bauhütte, lat. fa'brica), var under medeltiden dels verkstaden vid ett (större) bygge, t. ex. en katedral, dels en sammanslutning mellan dem, som arbetade i verkstaden; jfr Byggnadsgille. E.W. Byggnadsingenjör, person, som genomgått lägre teknisk skolas husbyggnadsavdelning. Byggnadskonst. B., som har utgått från bostaden (se d. o.), är till sin karaktär rumsinneslu-tande, »rumskonst». Jämte den vanliga människoboningen, för förnäma personer utvidgad — 455 — — 456 —