BÄCKENBEN Manligt bäcken, sett framifrån. nan längst upp livmodern, flankerad av äggledare och äggstockar, längst ned slidan. Hos icke havande kvinnor befinner sig livmodern i sin helhet i lilla b.; under havandeskapet växer den och kommer att till stor del vara belägen i stora b., d. v. s. i den eg. bukhålan. Bukhinnan bekläder delvis b.-organens övre del på så sätt, att bukhålans lägsta punkt kommer att ligga framför ändtarmen, bakom hos mannen urinblåsan, hos kvinnan livmodern, resp, övre bakre delen av slidan. — Under förlossningen passerar barnet, i regel med huvudet först, genom lilla b., som har sin största diam, i ingången (= övre mynningen) på tvären, i utgången (= nedre mynningen) på längden. Då fosterhuvudet är ovalt nled sin största diam, framifrån—bakåt, kommer barnet att under förlossningen roteras ned genom b.; i b.-ingången står det med ansiktet åt höger el. vänster, i b.-utgången med ansiktet bakåt el. framåt (se Fosterbjudning). — Om bäckenförträngning se d. o. A.-U. 2) Geol. B. el. bassäng, en term, som urspr. betecknar en fördjupning i jordytan från rent Kvinnligt bäcken, sett framifrån. morfologisk synpunkt, men sedan fått en speciell betydelse i geologien, näml, ett insänkt område, där lagrade bergarter stupa in mot mitten, där sålunda de yngsta avlagringarna fått sin plats. Ett dylikt geologiskt b. kan vara bildat därigenom att de yngre sedimenten utfyllt området el. att en långsam sänkning ägt rum inom ett område med täml. regelbunden lagerställning av sediment. De flesta geologiska b. torde vara delar av geosynklinaler (se d. o.). Termen användes ofta som sammanfattning av geologiskt sammanhörande bildningar, ss. Parisbäckenet och Wienbäckenet. K. A. G. 3) Mus., fra. cymbales, ital. piatti el. cinelli, slaginstrument av obestämbar tonhöjd, bestående av två runda metallskivor med en halvrund, bäckenformig fördjupning i mitten. Se Cymbaler. F. S-l. Bäckenben, anat., se Bäcken. Bäckenförträngning, sådan trånghet hos bäckenet, att detta vid förlossningen erbjuder svårighet el. omöjlighet för fostrets passage. Sådana svårigheter kunna emellertid bero icke endast på att bäckenet är för litet utan även därpå att fosterhuvudet är för stort, i vilket senare fall symtom av förträngning kunna uppstå även vid normalstort bäcken. Ur praktisk synpunkt kan b. därför bäst betecknas som ett missförhållande mellan bäckenets och huvudets storlek. Är detta ringa, kan hindret övervinnas med naturens egna krafter, men är missförhållandet för stort, uppstå stora risker för både moder och foster. I äldre tider kunde dessa övervinnas endast genom att offra fostret (per-foration); numera bemödar man sig om att upptäcka förträngningen i god tid före förlossningen och, om den är höggradig, genom ett i rätt tid företaget ingrepp rädda både moder och barn. — B. äro mycket växlande både till form och grad. Vissa trakter av Europa äro verkliga härdar för sådana; i Sverige äro åtminstone de höggradigare formerna relativt sällsynta. De tre hos oss vanligaste äro den som beror på i barndomen genomgången rachitis (platt bäcken), förträngningen hos puckelryg-giga (kyfotiskt bäcken) samt det överallt för trånga bäckenet, som förekommer hos småväxta, men i sällsynta fall även hos fullt utvuxna och i övrigt välbildade individer. Dessutom förekomma enstaka fall av b. ss. följd av höftsjuka el. andra sjukdomar. — Se Bäcken-mått. E.E.-M. Bäckenlutning, anat., se Bäcken. Bäckenmått, mått som tagas för att bedöma ett bäckens normala utrymme, resp, förträngning. Dessa äro dels yttre mått, som från sida till sida uppmäta höftbenens och sittbe-nens avstånd och förhållande till varandra samt — 563 — — 564 —