CHAMBRE ARDENTE (»kammare»). — C. des députés [dä depyte'], andra kammaren i Frankrike, deputeradekammaren. — C. des pairs [dä pär], pärskamma-ren. — C. séparée [separe'], enskilt rum. — Även om vissa ämbetsverk: C. de commerce [da kåmä'rs], handelskammare, C. d’agricul-ture [dagrikylty'r], ung. hushållningssällskap. Jfr även följande artiklar. Chambre ardente [Jabr ardä't] (fra., »glödande kammare»), namn på vissa utomordentliga domstolar i Frankrike, så t. ex. på den domstol, som handhade kättarprocesserna under Frans I och Henrik II. Under Ludvig XIV upprättades 1677 ånyo en C. a., som hade om hand en del mål ang. giftmord, bl. a. det bekanta fallet Voisin (se d. o.). — Litt.: N. Weiss, »La c. a.» (1889). _ [B.] Chambre introuvable [fäbr ätrova'bl] (fra., »kammare utan like»), benämning på den 1815 nyvalda franska deputeradekammaren. Namnet berättas härröra från Ludvig XVIII, som kallat den så, när han erhöll underrättelse om dess ultrarojalistiska sammansättning. C. i. visade sig emellertid vara ett besvärligt instrument för Ludvig XVIII och hans moderat sinnade ministrar, då den krävde ytterligtgående reaktionära åtgärder. Redan 1816 skred regeringen till upplösning; i den ur nyvalen framgångna deputeradekammaren kunde regeringen räkna på majoritet. Jfr U11 ras. B. Chambrière [JäbriäT] (fra., av chambre, kammare), eg. kammarjungfru, sedan namn på åtskilliga redskap, i sv.: piska med kort skaft och lång snärt, använd vid dressyr, ridövningar, i cirkus o. d.; stallmästarpiska. Chamfort [JäfåT], Sébastien Roch, eg. Ni-colas, fransk moralist (1741—94). Efter en bekymmersam barndom drog han sig fram i Paris som medellös litteratör, deltog i akad. pristävlingar och skrev skådespel. Hans fördelaktiga utseende och lysande konversation öppnade salongerna för honom, särsk. sedan hans tragedi »Mustapha et Zéangir» (1776) förskaffat honom drottningens beskydd och en statspension; inom kort var han erkänd som Paris’ förnämsta kvickhuvud. En stormande kvinnodyrkan undergrävde hans hälsa och förmörkade hans temperament; skeptisk och ironisk, såg han på sin samtid med förakt och hälsade revolutionen med förtjusning. Omstämd inför skräckväldet, begick han självmord. Hans »Oeuvres» utgåvos av en vän (1795); betydelsefulla äro uteslutande hans »Maximes et pensées» och »Anecdotes et ca-ractères» (senast utg. av L. Ducros, 1928), i vilka han följer linjen från La Rochefoucauld och La Bruyère. Han är grund bredvid dessa, men i kvickhet och epigrammatisk snärt fullt ut deras jämlike. — Litt.; M. Pellisson, »C. Étude sur sa vie, son caractère et ses écrits» (1895). F. G. B. Chami, stad i Mongoliet, se Hami. Chami'dæ [ka-], en fam. bland musslorna (se d. o.), vars representanter utmärka sig genom tjocka, olikformade skal, starka slutmuskler, sammanvuxen mantel och svagt utbildad fot. Fam. hade sin blomstringstid under jura-och kritperioderna. Bland utdöda släkten märkes släktet Di'ceras, vars skalbucklor voro spiralvridna och hornlikt förlängda. Det enda nu levande släktet, Chama, omfattar ett 50-tal i de tropiska haven utbredda arter, vilkas skal äro försedda med grova taggar och veck. Med v. skalhalvan sitta de likt ostron fästade vid klippor el. dyl. och äro särsk. allmänna på korallreven. En art finnes i Medelhavet. H. B-n. Cbaminade [jamina'd], Cécile, fransk ton-sättarinna (f. o. 1860), vars kompositioner (företrädesvis mindre orkesterverk, pianostycken och sånger) genom sin ofta intagande melodik vunnit en viss popularitet utan att dock äga större betydelse. G. M. ChamFsso [j*a-], Adelbert von (eg. Louis Charles Adélaide de), franskfödd tysk skald och naturforskare (1781—1838), av gammal lothringsk grev-lig ätt, f. på slottet Boncourt i Champagne. Familjen emigrerade 1790 och hamnade slutl. i Berlin, varest C., först page hos drottningen av Preussen, sedan infanteriofficer, förblev kvar, när hans anhöriga under konsula tet återvände hem. Han greps från början av stark kärlek till tyskt väsen, vantrivdes under besök i Frankrike och började under umgänge med jämnåriga romantiker tidigt skriva vers på tyska. Melankoliker till lynnet och föga handlingskraftig, kände han under Napoleonskrigen djupt sin nationella hemlöshet, särsk. sedan han 1808 tagit avsked ur krigstjänsten. Ur dessa stämningar föddes hans berömdaste verk, den allegoriska berättelsen om mannen utan skugga, »Peter Schlemihls wundersame Geschichte» (1814; senaste sv. övers. 1926). 32-årig började han studera naturvetenskap vid Berlins univ., främst botanik, deltog 1815—18 i en rysk vetenskaplig resa runt jorden (»Reise um die Welt», 1836), erhöll därefter anställning vid botaniska trädgården i Berlin och framlevde resten av sitt — 1203 — — 1204 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.