CHAVANTES logique dans la Chine septentrionale» (1913 —15). B. K. Chavantes, brasiliansk indianstam, tillhörande akué-gruppen av de s. k. central-gès. Se Gès-folk. Chaves [fa'vaf], Emanuel de Silveyra, greve av Amarante, portugisisk militär och politiker (o. 1770—1830), deltog med utmärkelse i kriget mot Frankrike 1808—14. 1823 uppreste han sig mot den konstitutionella författningen men blev slagen och flydde till Spanien. Sedan regeringen s. å. fallit, återvände han till Portugal och upphöjdes av konung Ferdinand till markis. I okt. 1826 försökte C. ånyo införa enväldet och utropade Dom Miguel till konung; han blev emellertid slagen vid Pena-field samt måste åter fly till Spanien. Sedan Miguel 1828 låtit utropa sig till konung, återvände C. men erhöll ingen belöning för sina trogna tjänster. E. Bz. Chavica [ka'-], undersläkte av växtsläktet Piper (se d. o.). Chayote [kajåT], växtart, se Chou-chou. Chazal [JazaT], Pierre Emmanuel Félix, baron de C., belgisk militär (1808—92), började sin bana ss. köpman i Bryssel men deltog med iver i 1830 års revolution och krig mot Holland, blev generalintendent och 1831 överste. Efter freden befordrades C. 1842 till brigadgeneral och 1847 till divisionsgeneral. Krigsminister 1847—50 och 1859—66, arbetade han nitiskt för Antwerpens befästande men uppträdde senare mot Brialmonts befästnings-förslag. E. Bz. Chaza'rer, chasarer, kazarer, kasarer. ett turko-tatariskt folk, som 627 e. Kr. ingick en offensivallians med den bysantinske kejsaren Heraclius mot Persien. C. synas då ha behärskat hela s. ö. delen av Ryssland kring Volga, vid vilken deras huvudstad, Itil, var belägen; därjämte behärskade de vid sitt inträde i historien stora delar av Kaukasien. C:s historia är i övrigt rätt dunkel, och uppgifterna om dem motstridande. C:a 722—24 synes deras välde i Kaukasien ha brutits genom den arabiska erövringen av detta land; deras beroende av kalifatet var dock allt framgent ganska löst. Den arabiska expansionen norrut rubbade icke den stormaktsställning, som de synas ha intagit under 700-talet och som tog sig uttryck bl. a. däri, att den bysantinske kejsaren Konstantin V Kopronymos (740— 775) var förmäld med en chazarisk prinsessa, varefter deras son kejsar Leo IV (775—780) erhöll tillnamnet Chazaren. Förhållandet mellan chazarriket och kalifatet var under 700-talet ganska spänt och ledde till flera chaza-riska härnadståg, för vilka framför allt Arme- nien utsattes. Ä andra sidan spred sig islam inom chazarriket och blev den till numerären övervägande religionen där, medan, märkvärdigt nog, härskaren och adeln mot slulet av 700-talet antogo judendomen; även kristendomen, införd genom en missionsresa av slaver-nas apostlar Konstantin och Kyrillos c:a 861— 863, hade anhängare. 800-talet och än mera 900-talet medförde chazarrikets störtande från sin stormaktsställning, detta framför allt på gr. av uppkomsten av det ryska riket samt den folkvandring, som ledde till magyarernas och petjenegernas vandring västerut. Den ryske storfursten Svjatoslav tillfogade slutl. 969 c. det avgörande nederlaget, som berövade dem v. delen av deras område med bl. a. Kiev; 1016 utsände den bysantinske kejsaren Basi-lios II i förbund med ryssarna en exp., som synes ha berövat c. Krim och Taman, där 1022 furstendömet Tmutarakan med Vladimir den stores son Mstislav som furste omnämnes. Om chazarrikets slutliga undergång har historien intet att förmäla; ortnamn och traditioner bevara emellertid ännu många minnen av detsamma i s. Ryssland. Dess kulturhistoriska betydelse ss. genomgångsland mellan Orienten och Västerlandet under den tidigaste medeltiden var stor; de sv. vikingatågen österut berörde i stor utsträckning deras område. C. F. al-Cha'zradj, en arabstam, som jämte broderstammen al-Aus ej långt före Muhammeds framträdande från Sydarabien invandrat i al-Hidjaz och där bemäktigat sig Jathrib, det senare Medina, som vid den tiden var en judisk koloni. De förbittrade inbördesstrider mellan al-C. och al-Aus, som därefter följde, bilades av Muhammed, då han 622 tog sin tillflykt till Medina och just i dessa stammar fann sitt bästa stöd. De fingo fördenskull hedersnamnet al-ansär, »hjälparna». G. O-r. Cheb [/ep], tjeckiska namnet på Eger (se d. o.). Cliebe'ck [fe-], långt och smalt tremastat segelfartyg av galärtyp, huvudsaki. förekommande i Medelhavsländerna. Under 1700-talet användes c. jämväl som krigsfartyg i en del länders flotlor. H. S-k. Chebra kadischah [/eb-] el. chevra k. (hebr., »heliga föreningen»), judiskt sjukvårds- och begravningssällskap. Sådana omtalas redan på 1300-talet. En c. finnes på varje ort, där ett antal judar bo, i Stockholm sedan 1788. C. V. J. Checa y Sanz [cäka i sanp], Ulpiano, spansk målare (1860—1916), gjorde sig med arbeten ss. »Barbarernas invasion», »Pompejis undergång» känd som livfull historiemålare. Kraftig färggivning, energisk komposition och förkärlek för dramatiska effekter utmärka hans — 1279 — — 1280 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.