CHOISEUL D. Chodowiecki: Lotte Kestner. Bödkritsteckning. Kupferstichkabinett, Berlin. sidenindustri. — C. utgjorde tillsamman med Djizak (se d. o.) och Ura Tjube (se d. o.) ett välde, som tidvis regerades av självständiga be-jer. I början av 1800-talet erövrades C. av Alimchan av Chokand, 1866 besattes det av ryssarna. S.; [C. F.] Chodzko [zå'ckå], 1) Ignacy C., polsk förf. (1794—1861), gav i »Litauiska bilder» (1840— 50) och »Litauiska sägner» (1852—60) livfulla skildringar från sin hembygd i lugn och enkel berättarstil. 2) Alexander C., polsk diktare och språkman (1804—91), skrev poem och ballader, tolkade nygrekiska folkvisor och persiska skalde-sånger, var 1858—84 prof, vid Collège de France i Paris (efterträdde sin vän Mickiewicz). C. utgav flera språkvetenskapliga verk, bl. a. »Gram-maire paléoslave» (1869). Agr. Choi, stad i prov. Azerbejdjan, n. v. Persien, 30 km. n. om Urmiasjön; 25,000 inv. (de flesta tatarer). Framställning av arbeten i koppar. S. Choiromy'ces [k-], svampsläkte av fam. Plec- tasci'neæ med 2 arter i Europa. Underjord-svampar med oregelbundet knölformiga fruktkroppar, som inuti äro vita, varigenom de skilja sig från vissa tryffelsvampar, som de i övrigt mycket likna. C. mæandrifo'rmis är en flerstädes i Mellaneuropa mycket uppskattad malsvamp. A. V-e. Choiseul [fQazö'l], en av de större Salomon-öarna i v. Stilla Oceanen; 5,850 kvkm. Brittiskt protektorat. H. Cn. Choiseul [fpazö'1], fransk ätt, känd sedan 900-talet, bland vars många grenar nu endast hertigliga grenen de C.-Praslin, till vilken C. 1) hörde, fortlever. En medl. av denna gren, hertig Théobald de C.-P. (1805—47), var medelpunkten i en av julimonarkiens mest uppseendeväckande skandaler. Hans hustru, dotter till greve H. F. B. Sebastiani, anträffades mördad (1847), och hertigen, starkt misstänkt som dådets förövare, begick några dagar senare självmord. C. 1) César Gabriel, greve de C., 1762 hertig de Praslin, politiker (1712—85), avlägsen frände (varken bror el. kusin, som ofta uppgives) till C. 2), vars efterföljare han blev som ambassadör i Wien 1758, som utrikesminister 1761 och slutl. som marinminister 1768. C., som blott var ett osjälvständigt redskap för C. 2), drogs med i dennes fall 1770. C. 2) Étienne Fran^ois, markis de Stain-ville, hertig de C., statsman (1719—85). Efter att ha med utmärkelse deltagit i österrikiska tronföljdskriget 1741—48 befordrades C. till generallöjtnant. Begåvad, företagsam och charmerande trots sin förkrympta figur, vann han insteg vid hovet och blev snart Mme de Pompa-dours förklarade gunstling. 1753 sändes han som ambassadör till Rom, där han lyckades förmå påven till försonliga steg i det jansenistiska spörsmålet. Varm anhängare av den österrikiska allians, som brutit med Frankrikes gamla habsburgsfientliga traditioner och fört landet in i sjuåriga kriget, blev C. därefter 1757 sändebud i Wien men hemkallades redan 1758 för att som utrikesminister efterträda Bernis, vilken förskräckt över krigets motgångar börjat yrka på fred. I ett nytt fördrag i Versailles 1758 knöt C. alliansen med Österrike ännu fastare och uppnådde samtidigt en viss lindring i Frankrikes skyldigheter. C:s planer gingo framför allt ut på att koncentrera Frankrikes krafter mot England. Han förhandlade i detta syfte även om sv. truppers medverkan vid planerade landstigningar i England och Skottland. Nya motgångar drabbade dock de franska vapnen, och den franska flottans nederlag hindrade alla landstigningsplaner. Däremot lyckades C. genom bourbonska familjefördraget 1761 intimt fästa — 101 — Artiklar, som icke återfinnas — 102 — under C, torde sökas under K.