CHRISTIANSEN förf., teaterledare (f. 1861), student 1878, teol. kandidat 1886; har sedan sin debut 1880 med det borgerliga dramat »Lindows Börn» skrivit talrika skådespel: »Annette», »Mellem Brödre», »Modne Mænd», »Manden fra Höjris» m. fl., även dramer på vers i Drachmanns stil: »Nero», »Broder Rus», »Peter Plus», »Leti-zia» och idédramer i stor stil: »Cosmus», »Fædreland», »Tron-fölger». Mindre förgängliga äro helt visst hans romaner, som urspr. voro starkt påverkade av V. Topsöe: »Joppe» (1889), »Hjarl» (1894), »Ottilie» (1925). C. har även skrivit lyriska dikter, bl. a. »Mine Sange» (1896). Hans författarskap är präglat av smak och urbanitet. 1892—99 var han red. av »Illustreret Tidende» och 1899—1900 direktör vid Det kongelige Teater, senare en tid vid Folketeatret. P. R-iv. 2) Knud Viggo C., den föregåendes broder, psykiatriker och neurolog (f. 1867), d:r med. i Köpenhamn 1898, docent i neurologi 1902, prof., ledare av Rigshospitalets neurologiska poliklinik från 1913, överläkare vid avd. för nervsjukdomar från 1929; sundhetsstyrelsens konsulent i ärenden rörande sinnessjukvården 1909—22, sakkunnig i ett stort antal kom-mitéer för byggande av sinnessjukhus, omarbetande av sinnessjukstadga, ordnande av personalförhållanden vid sinnessjukhusen m. m. Bland C:s skrifter märkas »Om Urinens Giftighed» (doktorsavh. 1898), kliniska föreläsningar över nervsjukdomar (1905) och över sinnessjukdomar (1906), »Christian den VH:s Sindssyg-dom» (s. å.), »Hjærnesvulster» (1917), »Les tu-meurs du cerveau» (1921), »Charles Bell» (1922), »Migrænen» (1925) och »Sindets Lidelser» (1927). J. B. J. Christia'nsen, Sigurd Wesley, norsk förf, (f. 1891), har utg. romanerna »Seireren» (1915), »Thomas Hergel» (1917), »Vort eget liv (1919), »Ved Golgata» (1920), »Blodet» (1923) och »Ind-gangen» (1925) samt skådespelen »Offerdöden» (1919) och »Edmund Ja’hr» (1926). F. S-n. Christiansfeld [-fä'lt], koloni uppkallad efter Kristian VII av Danmark, anlagd 1773 (kungl. tillåtelse 1771) av Evangeliska brödra-församlingen (se d. o.) n. om Haderslev i Sönderjylland. Brödraförsamlingen uppförde här egen kyrka, skolor, filantropiska och industriella anläggningar. C. är numera av mindre betydelse. S.N. Christianshaab [-hå'b], koloni på Grönlands v. kust, vid Diskobukten, anlagd 1734; c:a 500 inv. Christianshavn [-hau'n], stadsdel i Köpenhamn (se d. o.). Christiansson, Carl Adolf, justitieråd (f. 25/« 1866), hovrättsexamen i Uppsala 1892, domar-vikarie å landet, i Svea hovrätt och Nedre justi-tierevisionen 1893—1908, häradshövding i öster-närke 1908, justitieråd 1910. E.K. Christiansö', se Ertholmene. Christia'nus Demo'critus, pseud. för J. K. Dippel (se denne). Christie [/rfstic], Nikola, serbisk politiker (1818—1902), ställdes ss. ministerpresident okt. 1883 inför det svåra problemet att dämpa efterdyningarna av 1878 års Balkankris. C. gjorde det genom att med våldsam hand nedslå den av radikalerna ledda upprorsrörelsen men nödgades redan febr. 1884 avgå. April 1888 blev han ånyo ministerpresident och medverkade ss. sådan till den frisinnade författningen 3/i 1889; kort därefter avgick C. Under den förvirrade politiska situationen efter Obrenovics statskupper april 1893 och maj 1894 var C. 1894 ånyo en kortare tid ministerpresident. C. F. Christie [krfsti], konstauktionskammare i London, den mest berömda i sitt slag, grundades 1766 av James C. Christie [krfsti]. 1) Wilhelm Frimann Koren C., norsk politiker (1778—1849). Efter en lovande karriär i det danska kansliet (1801—08) återvände C. som sorenskriver till Norge (Bergen). 1814 en av hemstadens deputerade vid riksförsamlingen i Eidsvold, fungerade han där som sekreterare utan att dock spela någon framträdande roll. Han var anhängare till Kris tian Fredrik och dennes norska självständig-hetspolitik och tillhörde den Aallska delegationen till England 1814 (se N. Aall). Efter konventionen i Moss 14/s invaldes C. i det utomordentliga stortinget, blev s. å. stortingets (och odelstingets) ständige president och visade ss. sådan stor skicklighet och smidighet vid de betydelsefulla avgöranden, som föregingo föreningen med Sverige. Han övertog jämväl ledningen av den kommitté, som direkt förhandlade med de sv. kommissarierna. Han erbjöds inträde i statsrådet men avböjde, utnämndes 1815 till stiftamtman i Bergen och amtman — 135 — — 136 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.