CIGARRLÄDTRÄ vara, som representerar det största värdet. I Sverige förbrukades 1929 c. till ett värde av 62,5 mill. kr. och övriga tobaksvaror tillsammans till ett värde av 68,9 mill. kr. I andra länder, t. ex. Ryssland, Finland och U. S. A., intar c. en i än högre grad dominerande ställning. Sv. folket konsumerade c:a 1 s/4 milliard c. 1929, vilket var mer än dubbelt så många som 1916. Om c.-förbrukningen i olika länder, se Tobaks förbrukning. P.Nt. Cigarrlådträ, se Cedrela. Cignani [cifia'-], Carlo, italiensk målare (1628 —1719), lärjunge och medhjälpare till Albani. C. tog intryck av Correggio och Guido Reni samt blev den främste representanten för den bolognesiska skolan under senbarocken. Han ledde konstakad. i Bologna och arbetade bl. a. i Parma och Rom; är representerad i Nationalmuseum, Stockholm, och i Kunstmuseet, Köpenhamn. K. E. S. Cigoli [èi'gåli], Ludovico Cardi da, italiensk målare och arkitekt (1559—1613). I Florens lärde C. måleri i Alloris ateljé och undervisades i arkitektur av Buontalenti men tog även intryck av Santi di Tito och Pontormo. Efter 1604 bodde han mest i Rom. I sina senare verk har han frigjort sig från den florentinska manierismen. De ulgöra mestadels religiösa kompositioner och ha en mjukhet i formgivningen, som påminner om Barocci. En tavla med »Den hel. Franciscus» finnes i Nationalmuseum, Stockholm. K. E. S. Ciguayos, den blandade indianbefolkning, som vid Amerikas upptäckt fanns på Haiti och som uppstått därigenom att karaiberna erövrat en stor del av ön från den äldre arovakbefolk-ningen och där grundat ett välde. Jfr Ar o vaker och Karaiber. G. B-r. Cika'da, se Stritar. Ciko'ria, kaffesurrogat, berett av roten av Cicho'rium i'ntybus (vägvårdan, se d. o.). Roten av 1 år gamla plantor tvättas, klyves samt torkas i ugnar. Efter röstning, ev. efter tillsats av ett par % olja, malas rötterna, varefter produkten är färdig för inpackning. Vid röstningen ombildas rotens stärkelse delvis i dextrin. Dessutom bildas karamell samt bittert smakande och svartbruna ämnen, vilka förläna dekok-ten på c. en stark smak och en om kaffe påminnande färg. C. användes i regel ej enbart utan ss. tillsats till kaffe. Koffein har ej påvisats i c. Wk. Cilia'rkroppen, ringformig, i ögals inre framskjutande del av uvean (se d. o.), vars huvudmassa ulgöres av den av glatta muskelfibrer bestående ciliarmuskeln. Framåt övergår c. i regnbågshinnan och bakåt i kärlhinnan. Från det i ögats inre framskjutande mellanparliet ut gå zonulatrådarna, varigenom linsen fixeras och ackomodationen regleras. D. H-hl. Cilia'ta, en grupp urdjur, se In f u si o nsd jur. CilFcien, i forntiden landskap i s. ö. hörnet av Mindre Asien, bestående av ett slättland i ö. mellan Taurus, Amanus (Alma dagh) och Medelhavet och ett bergland i v., det s. k. Ciliciska Taurus. Viktigare städer voro Tarsus, Soloi, Mopsuestia, Issos och Alexandria. Inv. tillhörde den mindreasialiska folkgruppen (se Mindre-asiatiska folk). C. utgjorde en prov, i det assyriska väldet (Chilakka), kom genom Kyros till perserriket, övergick med detta till Alexander den store och kom sedan till seleukidriket. Den romerska annektionen ägde rum 103 och 64 f. Kr.; ett fullständigt införlivande med romarriket skedde emellertid ej förrän 74 e. Kr. Senare utgjorde C. ett stridsämne mellan det bysantinska riket och araberna och var 1080—1375 Bomullen rensas. Från Adana i Cilicien. säte för det armeniska rubenidriket. Numera utgör C. turkiska vilajetet Adana. — C. omnämnes av Filon som boplats för en del av den judiska diaspora (se d. o.), och denna uppgift bekräftas av N. T. (Apg. 6: 9 m. fl.). Från det närbelägna Syrien spreds kristendomen tidigt till C. (Apg. 15: 23). Huvudstaden Tarsus var Paulus’ födelsestad, och denne besökte upprepade gånger under sina missionsresor C. (Gal. 1: 21, Apg. 15: 41 m. fl.). C. F.; G. Bsm. Cflier, flimmerhår (se d. o.). CUio'phora, se Infusionsdjur. Cilli, stad i Österrike, se Celje. Cima [éi-] (ital.), spets, topp; ingår i namn på flera italienska alptoppar, t. ex. C. di Castello i Berninamassivet (3,393 m.). S. Cima [ci-], Giovanni Battista, kallad C. da Conegliano, venetiansk målare (o. 1459— o. 1517). C. utbildades på 1480-talet hos G. Bellini och räknas som dennes främste lärjunge. I sin lärares stil framställde han särsk. ofta madonnan med helgon. Trots en provinsiell hårdhet i figurerna fängsla dessa tavlor — 179 — — 180 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.