CLARENDON gers lopp. Även nu kom han icke längre än till Sokoto, där han avled. C:s dagböcker äro utgivna 1826—29. H. R-r. Claque [klak] (fra.), klack, eg. smäll, personer, som för betalning applådera på teater o. d. — Claqueur [klakö'r] (fra.), klackör, medl. av en c. Clara, helgon, klarissinnorordens grundlägga-re (1194—1253), dotter till en italiensk adelsman. Franciskus’ av Assisi predikan vann henne helt för hans idéer, och 1212 iklädde han själv henne i S:ta Portiuncula nunnedräkten. Hon vistades först i två benediktinnunnekloster, tills San Simone Martini: Den heliga Clara. Fresk i underkyrkan i Assisi. Damiano blev franciskannunnornas el. klaris-sinnornas första kloster. Franciskus hade endast givit dem korta föreskrifter (norma vive'ndi)-, C. genomdrev, att absolut fattigdom skulle gälla även för nunnorna. 1228 utfärdades privilegium pauperta'tis (fattigdomens privilegium), stadfäst i regeln av 1253, som helt ansluter sig till franciskanernas. Från 1215 till sin död förestod C. klostret San Damiano, intill det sista trogen Franciskus’ ideal. Det berättas rörande drag av deras vänskap. Hennes reliker vila i kyrkan San Chiara i Assisi. C. blev kanoniserad 1255, och ett år senare skrevs den äldsta biografien om henne. Hennes festdag, 12/8, förekommer även i talrika sv. medeltida kalendarier. Attribut: enhörning och stav, ci-borium (monstrans). T. S-d. Clara vallis (lat., »den ljusa dalen»), kloster, se Clairvaux. Clare [klä'a], grevskap vid Irlands v. kust mellan Shannons mynning och Galway bay, Irländska fristaten; 3,188 kvkm., 95,064 inv. (1926). C. är till stor del bergigt och v. ut uppfyllt av mossar. Kusten är brant och öppen mot Atlanten. Jorden användes mest till betesmarker. Endast havre och potatis odlas i större skala. Havet utanför är fiskrikt, men fisket (ostron, ål) försvåras av den stormiga och farliga kusten. Huvudstad Ennis; 5,518 inv. (1926). B. W-n. Clare [klä'a], John, engelsk bondediktare (1793—1864), framlevde sitt liv som lantman i torftiga förhållanden, väckte en smula uppmärksamhet med sin första diktsamling (1820); senare samlingar förblevo obeaktade. Umbäranden och dryckenskap förde honom till dårhuset. Hans diktning, som står högt, är na-turbeskrivande, fylld av en barnsligt klar glädje över hemtraktens enkla ting; dessutom finnas dikter av ytterlig melankoli från hans sinnessjukdoms klara mellanstunder. — Litt.: P. Hallström i »Levande dikt» (1914). F.G.B. Clarence [klä'rans], flod i n. delen av Nya Sydwales, Australien c:a 390 km. lång. C. mynnar på 29,5° s. br. i Stilla havet. Den är vattenrik och i sitt nedersta lopp segelbar. B. W-n. Clarence [klä'rans], hertigar av, titel för åtskilliga medl. av engelska furstehus. Förste bärare var Edvard IH:s son Lionel (d. 1368). Senare blev Thomas, son till Henrik IV, hertig av C. (d. 1421); han deltog i broderns, Henrik V:s, franska fälttåg, där han stupade vid Beaugé Ingen av dessa hertigar av C. efterlämnade avkomlingar. Titeln återupplivades, då Georg (d. 1478), son till Rikard av York och bror till Edvard IV, blev hertig av C. Han ingick 1469 giftermål med »kungamakaren» Warwicks (se denne) dotter och stödde till en tid dennes politik. Sedan han deltagit i sin brors fördrivande, slöt han sig åter till denne och deltog vid hans sida i slaget vid Barnet, där Warwick stupade. Han blev efter några år föremål för broderns misstankar, dömdes av parlamentet för förräderi och avlivades. — Albert Victor Christian Edward, hertig av C. och Avondale (1864—92), var äldste son till sedermera konung Edvard VII av England men avled före fadern. I. A.; [Th.] Clarendon [klä'rand3n], Edward Hyde, earl av C., engelsk statsman och historieskrivare (1609—74). Duglighet och släktskapsför-bindelser skaffade tidigt C. stor juridisk praktik och en bemärkt ställning. Genomträngd av — 229 — — 230 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.