CLERCQ 1675 v. amiral. I sjöslaget vid Öland 1676 sökte han tappert bistå sin amiral och inlade sedan stor förtjänst om räddningen av resterna av den sv. flottan samt utnämndes därför till amiral. 1677 deltog C. som eskaderchef i slaget i Köge bukt och fick sedan ledningen av försvaret av Stockholms skärgård. 1680 landshövding i Västerbotten, utbytte han 1683 detta län mot Kalmar och 1693 mot Södermanlands. 1710 var C. lantmarskalk och blev 1711 kungl. råd och president i Göta hovrätt men dog strax därefter. P. S. 2) Carl Alexander C., entomolog (1710— 65), från 1731 uppbördsman vid Stockholms stads bemedlingskommission. C. ägnade sig särsk. åt studiet av spindlarna och ökade genom sitt värdefulla arbete »Svenska spindlar . . . med illuminerade figurer» (1757) kännedomen om de i vår fauna förekommande arterna. Dessutom utgav han även ett planschverk om insekter, »Icones insectorum vario-rum» (1759—64). S. Bgtn. Clercq [klerk], René de, nederländsk diktare (f. 1877), efter Gezelle (se denne) Flanderns mest uppburne folksångare. C. skrev idylliska dikter av betagande friskhet (»Ge-dichten», 1896); som epiker av typiskt germanskt kynne framträdde han i rimmade romaner, bl. a. »De Vlasgaard» (»Linfältet», 1902). Mindre lyckad är han som politisk diktare, först som belgisk patriot i »De zware Kroon» (1915), sedan som flamländsk aktivist under tyskt beskydd i »De Noodhoorn» (»Stridshornet», 1917). Bland hans romaner märkes »Harmen Riels» (1913). C. lever i landsflykt i Holland. — Litt.: O. Steghers, »Dichter R. de C.» (1917). Rlh. Cleresto'rium betecknar urspr. högt sittande fönsteröppning, sedan en särsk. i engelska katedraler förekommande löpgång innanför högkyrkans fönster, ofta dekorerad med kolonet-ter. Under c. och över arkaderna löper tri-foriet. E. W. Clcrfayt [klärfä'], Fran^ois Sébastien Charles Joseph de Croix, greve de C., österrikisk militär (1733—98). F. i Hennegau inträdde C. under sjuåriga kriget i österrikiska armén och avancerade till överste. Missnöjd med Josef H:s politik höll han sig sedan i möjligaste mån i skymundan, tills han som generalfält- tygmästare 1789 fick befälet över en kår mot turkarna och vann segrarna vid Schupaneck (s. å.) och Kalefat (1790). Från 1792 deltog C. med heder i kriget mot Frankrike men kunde trots ett glänsande försvar ej avvända nederlaget vid Jemappes. 1793 tvang C. fienden att upphäva belägringen av Maastricht och hade största andelen i segern vid Neerwinden. Efter österrikarnas nederlag vid Fleurus 1794 fick C. överbefälet och utnämndes 1795 till fältmarskalk. Den enl. tidens sed i en lång kor-dong uppställda österrikiska armén genombröts först av fransmännen, men C. gick snart till motanfall, slog vid Höchst (,o/io) Jourdan och drev honom tillbaka över Rhen, tvang fransmännen att upphäva belägringen av Mainz och vann vid Frankental (,0/n) en ny seger men slöt därpå ett stillestånd, som ej gillades av regeringen. Sannolikt var detta orsaken till att C. fick nedlägga befälet, fast han vid sin ankomst till Wien av folket hälsats som Tysklands räddare och av kejsaren personligen erhållit Gyllene skinnets orden. — Litt.: A. v. Vivenot, »Thugut, C. u. Wurmser» (1869). P. S. Cle'rici vaga'ntes (lat.), se Vaganter. Cle'ricus (lat.), se Klerk. Clerk [kläk] (eng.), eg. andlig (jfr Klerk), numera blott hjälppräst; sekreterare, bokhållare. — C. of parliaments och c. of the house Clerestoriegång i Chichesters katedral. — 275 — — 276 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.