COLIMA tvungen till kapitulation och tillfångatagen, tillbragte C. därpå 2 år i fängelse i Sluys, började där under påverkan av brodern, C. 3), att studera kalvinistiska skrifter, vilket snart förde även honom över till kalvinismen. Frigiven 1559 efter freden i Cateau-Cambrésis, framträdde C. som talesman för sina trosfränder i statsrådet i Fontainebleau 1560. Det stora mål, han därefter satte som sitt, var reformationens införande i Frankrike. I det 1562 utbrutna första hugenottkriget sökte C. först på underhandlingarnas väg få till stånd en uppgörelse men övertog efter slaget vid Dreux s. å. ledningen för de protestantiska trupperna. C. inneslöts av Frans av Guise i Orléans, men hans och hugenotternas sak räddades genom mordet på denne 1563. Freden i Amboise s. å., vilken Katarina av Medici, regentinna under Karl IX:s minderårighet, skyndade att sluta, Colignys död. T. v. blir han sårad, t. h. mördad i sin sängkammare, därefter nedstörtad genom fönstret. Samtida tysk gravyr. bekräftade och utvidgade de rättigheter, janu-ariediktet 1562 inrymt protestanterna. De respekterades dock föga, och 1567 grepo hu-genotterna åter till vapen. Ett försök att överrumpla Paris misslyckades, och då Katarina av Medici erbjöd fred på Amboisefredens villkor, mottogo hugenotterna under påverkan av C. anbudet (ediktet i Longjumeau 1568). Några mån. senare utbröt ånyo inbördeskriget. Efter nederlaget vid Jarnac 1569, där Condé stupade, övertog G. i verkligheten, Henrik av Navarra till namnet, ledningen för hugenotterna. Trots ett nederlag vid Moncontour fortsatte C. outtröttligt och snart med framgång kampen. Den slutliga freden i Saint-Germain 1570 bekräftade och utvidgade hugenotternas rättigheter. Inom mera besinningsfulla kretsar i Frankrike var man nu trött på de ständiga inre striderna; ett nytt parti uppstod, som fordrade fred inåt och hävdande av Frankrikes intressen utåt. Som ett utslag av denna stämning kallades C. 1571 till hovet, där han snart förvärvade stort inflytande hos Karl IX. Hans strävan blev bildandet av ett stort protestantiskt förbund mot Spanien under Frankrikes ledning. Med upproret i Nederländerna 1572 ansåg han ögonblicket kommet att bryta med Spanien. Katarina av Medici, som alltmer fruktade att mista sin makt över konungen, motarbetade honom dock hos denne. Till sist beslöt hon, då hon såg sitt inflytande vackla, att röja C. ur vägen. Det första attentatet misslyckades. För att rädda sig och sina medbrottslingar undan C:s och hugenotternas hämnd synes hon då ha övertalat Karl IX till blodbad på de till firande av Henriks av Navarra och Margaretas av Bourbon bröllop i Paris talrikt församlade protestanterna. Natten till den 24/s 1572 anställdes blodbadet, och bland dess första offer var C. — Av otadlig karaktär, kraftfull, outtröttlig och äregirig mindre å egna än sin saks vägnar, var C. en av de monumentalaste gestalterna i 16:e årh:s Frankrike. — Litt.: Biografier av E. Mareks (1892), A. Whitehead (1904), C. Merki (1909) och A. Olivet (1914). E.Blp. 3) Franko is de C., seigneur d’Andelot, den föregåendes bror, krigare, hugenottledare (1521 —69). Tillfångatagen av Karl V:s trupper utanför Parma 1551, fick C. tillbringa 5 år i fängelse i Milano; genom studier av Calvins skrifter synes han därunder ha vunnits för kalvinismen. Frigiven utsågs han efter sin bror Gaspard till generalöverste för det franska fotfolket. 1558 blev han efter ett provoka-toriskt uppträdande mot katolikerna fängslad och berövad sitt ämbete. I hugenottkrigen deltog han med utmärkelse, bl. a. i slagen vid Dreux 1562 och Jarnac 1569. Han mördades genom gift. E. Blp. Colima, stat i v. Mexiko; 5,205 kvkm., 91,749 inv. (1921, med Revilla Gigedoöarna). Staten är rik på mineral (guld, silver och koppar); fruktbar åkerjord med odling av ris, socker och kaffe. Huvudstaden Colima, 28,326 inv. (1921), är genom järnväg förbunden med hamnstaden Manzanillo. Bomullsfabriker. O. P. Colin, Alexander, nederländsk-tysk bildhuggare (o. 1530—1612), fick tidigt anställning i Tyskland, där han utmärkte sig vid den plastiska dekoreringen av Otto Heinrichsbau i Heidelbergs slott; sedan fick han uppdrag att (med historiska reliefframställningar) fullända Maximilian I:s monument i stiftskyrkan i Innsbruck, där han även utförde andra praktgravar. C:s största arbete är minnesmärket i katedralen i Prag över kejsarna Ferdinand I och Maximilian II samt den förres gemål. Hans verkstad levererade också dekorativa arbeten — 347 — — 348 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.