CORNELIA sv. har »Cid» översatts 3 gånger, senast av K. G. Ossiannilsson i »Världslitteraturen» (1927); »Horace» och »Pompée» finnas i 1700-tals-övers. Allmän bibliografi i G. Lanson, »Manuel bibliographique de la littérature fran^aise möderne» (2 éd. 1921). . J.V. 2) Thomas C., den föregåendes bror, dramatisk förf. (1625—1709), till yrket advokat, medl. av Franska akad. 1685, skrev åren 1642 —95 32 komedier, tragikomedier och tragedier, bland vilka »Timocrate» (1656), »Ariane» (1672) och »Le comte d’Essex» (1678) hade mest fram gång. B. saknar broderns heroiska läggning; han älskar mera de romanmässiga intrigerna (tragédie romanesque). »Oeuvres» (5 bd, 1722; utg. av E. Thierry 1880). — Litt.: G. Reynier, »T. C.» (1893). [A. N.] Cornelia. 1) »Africanus’ dotter, Graccher-nas moder» (enl. inskrift på fotstycket till hennes nu förlorade porträttbild i brons), den första gripbara kvinnogestalten i Roms hislo-ria^ G. m. Tiberius Sempronius Gracchus (konsul 177 f. Kr.) blev C. moder till 12 barn, av vilka endast 3 nådde mogen ålder, dottern Sempronia (g. m. Scipio d. y.) och sönerna Tiberius och Gajus Gracchus (se dessa), genom arv och fostran präglade av moderns starka och högsinta personlighet. Ss. änka gav C. korgen åt en egyptisk prins (sedermera konung) för att helt kunna leva för sina barn, vilka hon, själv förtrogen med tidens högsta bildning, gav den omsorgsfullasle uppfostran. Sönernas tragiska öde bar hon med stolt behärskning, en värdig dotter till segraren vid Zama och med rätta firad av samtid och eftervärld ss. idealet för en romersk matrona. Gripande mänskliga dokument äro 2 bevarade brottstycken av ett brev från C. till sonen Gajus, vilkas äkthet dock (näppeligen med rätta) ifrågasatts. H. Sj. 2) Cinnas dotter, Cæsars l:a gemål. CorneTisz van Amsterdam, Jakob, också kallad van Oostzanen, holländsk målare (1470—1533), en flitig och ansedd målare av altarverk och porträtt, kraftig i färgen, något sirlig i kompositionen. Kunstmuseet, Köpenhamn, har av honom »David och Abigail». C. var även tecknare till träsnitt. E. W. Corne'lisz van Haarlem, holländsk målare (1562—1638), slöt sig till den romaniserande skolan och upprättade i Haarlem jämte K. van Mander och H. Goltzius en akad. med antik-och aktsludier. Hans egna tavlor, av vilka flera finnas i Skandinavien (»Venus och Ado-nis» samt »Tiden och människorna» el. »Allegori över livets korthet» i Nationalmuseum, Stockholm; av den senare en replik i Kunstmuseet, Köpenhamn; andra tavlor i sv. och danska privatsamlingar visa honom som en lärd och konstlad manierist, typisk för tidens allegoriserande och klassicerande riktning. E. W. CorneTius, Carl Alfred, kyrkohistoriker, biskop (1828—93), fil. d:r i Uppsala 1851, docent i kyrkohistoria 1853, teol. lektor i Härnösand 1855, teol. adjunkt vid Uppsala univ. 1860, prof, i kyrkohistoria 1862, biskop i Linköpings stift 1884. C:s’ styrka som kyrkohistoriker låg mindre i självständiga källstudier än i förmågan att samla och framställa det historiska materialet i koncis och överskådlig form. Bland hans arbeten, vilka länge användes som läroböcker, märkas »Handbok i svenska kyrkans historia» (1867, 3 uppl. 1892), »Handbok i kyrkohistorien» (1872, 3 uppl. 1890), »Några bidrag till Uppsala teol. fakultets historia» (1874—75), »Svenska kyrkans historia efter reformationen» (2 bd, 1886—87). A. M-n. CorneTius, en av det forntida Roms äldsta och (i republikansk tid) mest betydande pa-triciska ätter med ett flertal, senare även plebejiska, grenar, ss. Scipio, Sulla, Lentulus, Do-labella, Cinna, Gallus, Tacitus (se dessa). H.Sj. CorneTius, påve 251—253, helgon, martyr, exkommunicerade motpåven Novatianus och dennes anhängare. Festdag: under medeltiden n/o, i det nyare »Missale romanum» 18/». 7’. S-d. CorneTius. 1) Peter von C., tysk målare (1783—1867), »den tyska monumentalstilens P. v. Cornelius. Josef tyder Faraos drömmar. 1817. Nationalgalerie. Berlin. grundare». C. studerade vid akad. i sin födelsestad Düsseldorf. Sin första framgång hade han med 12 av det gammaltyska träsnittet inspirerade teckningar till Goethes »Faust». 1 Rom, dit han kom 1811, anslöt han sig till na-zarenerna och utförde tillsamman med dem en följd av fresker i Casa Bartholdy (nu i Berlin). 1819 återvände C. till sitt hemland. Bayerns kronprins, sedermera Ludvig II, hade vunnit honom för sina konstplaner i München, — 527 — — 528 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.