COURBET c o u n c i 1, se C o u n c i I. — I U. S. A. äro c. de enskilda staternas närmaste underavdelningar. J. E. N. Coup [ko] (fra.), slag, hugg, stöt; kupp. — C. double [dobla], en fas i fäktning (se d. o.), varvid båda motståndarna, på gr. av ett felaktigt handlingssätt av ena parten (el. av båda), träffat varandra samtidigt. O.K-gh. Coupé [kope'] (fra.), vid fäktning (se d. o.) ett enkelt anfall, utfört från den ena höga linjen till den andra, varvid klingan föres över motståndarens spets (klinga). O. K-gh. Couperin [koprä'], Fran?ois, fransk cembalist och orgelspelare (1668—1733), den främste medl. i en talrik musikersläkt C. och kallad C. le Grand. Utom triosonater och ett par orgelmässor skrev han 4 böcker »Pièces de clavecin» (1713—30) med därtill anslutna 4 s. k. »Concerts royaux» och ett teoretiskt studieverk, »L’art de toucher le clavecin» (1717). C. tillhörde den franska skolriktning, som i likhet med vad fallet var hos den ung. samtidiga lutmusiken lät chanson och dans bilda utgångspunkt för ren instrumentalstil. — C. är musikens Watleau, sin tids genremålare i toner och har konstnärligt övat stort inflytande på 1700-talets klaverstil, ej minst på Bach i yngre dagar. — C:s klaververk äro utg. i bd 4 av F. Chrysanders »Denkmäler der Tonkunst». — Litt.: I. Lange, »C. den store» (i »Från rokokotidens musikliv», 1912); C. Bouvet, »Une dynaslie de musiciens fran-Cais» (1919); J. Tiersot, »Les C.» (1926). Lff. Coupcrus [k5upe'ras], Louis, holländsk förf. (1863—1923), införde i Holland den europeiska psykologiska romanen genom sin naturalistiska skildring från Haags aristokratiska sällskapsliv, »Eline Vere< (1889), och vann därmed stor framgång. C:s’ teckning av deka-denla människotypers själsliv är både mustig och färgrik. Av samma slag är »Noodlot» (1890; sv. övers. »Under vänskapens ok», 1899). Sedan följde »Extase» (1892), de fantastiska och något förkonstlade »Majesteit» (1893; sv. övers. »Majestät», 1895), »Wereld-vrede» (1894; sv. övers. »Världsfred», 1915) och »Stille krachl» (1899), alla med orientaliska motiv. I senare år skrev C. storstilade romaner av delvis historisk karaktär, ss. »De berg van licht» (1905—06). Dessutom har C. framträtt ss. lyriker i »Een lent van vaerzen» (1884) och »Orchideeèn» (1886), som kåsör i »Korte arabesken» (1911), »Uit blanke steden onder blauwe lucht» (1912) o. s. v. — Litt.: A. de Ridder, »Bij L. C.» (1917). Rth. Cour [kor] (fra.; eg. inhägnad, gård, hov, av äldre fra. court, varav eng. court, av lat. cohors; jfr Cortes och Kohort), fransk överordnad domstol. C. d’appel [dapä'1], motsvarar en sv. hovrätt; c. de cassation [da [-ka-sasjå']-] {+ka- sasjå']+} (se d. o.), högsta domstolen; cours d’assises [dasi'z] äro jurydomstolar (med nämnd) i brottmål (se A s s i s); cours des comptes [dä kå't] avgöra besvär över skatter och offentliga avgifter, ung. motsvarande sv. Kammarrätten. E. H.; E. K. Cour [kor], La, dansk släkt, se La Cour. Courajod [koraiå'], Louis Charles L é o n, fransk konsthistoriker (1841—96), var anställd vid Louvren och inlade mycken förtjänst om forskningen i den franska medeltids- och renässansskulpturen, varöver han utgav flera arbeten. E. W. Courazntbanken [ko-] el. Kurantbanken, en 1736 bildad privat affärsbank i Danmark, som 1773 inköptes av danska staten. C. avskaffades 1813, då riksbanken skapades. 7’. E-r. Courante [korä't] (fra., ital. corre'nte), mus., gammal fransk dans, som kan påvisas redan vid 1500-talets milt. C. förlorade sin popularitet mot slutet av 1600-talet men hade redan då upptagits som stiliserad sats i sviten (se d. o.), där denna livliga sats i a/4 takt följde efter den mera högtidliga l:a satsen i jämn takt, allcmanden, så t. ex. ännu i Bachs sviter. E. A. Courbarizlträ [kor-] erhålles av ett i tropiska Amerika förekommande träd, se H y m e n æ a. Courbet [korbä'], G u s t a v e, fransk målare (1819—77). Från sin hemtrakt vid Ornans i Jurabergen kom den unge C. till Paris. Här besökte han till en början några konstskolor men blev väsentligen autodidakt, d. v. s. han gick i lära hos de gamla mästarna i Louvremuseet. Hans studier efter dessa, särsk. efter spanjorer (Zurbaran och Velaz-quez) samtFransHals, blevo av större bety delse än de teorier, som C. uppbyggde på sin vän socialisten Proudhons läror och som blott stå i ett löst sammanhang med det väsentliga i hans måleri. Konstnären bör enl. C. söka sitt ämne inom det vardagligas område och behandla det utan förskönande tillägg; »det sanna är det sköna». Den 1851 målade »Slenknackarna» (Dresden) illustrerar detta program. Den utställdes jämte den monumentala »En begravning i Ornans» (Louvren) o. a. tavlor i det träskjul, som C. i opposition mot juryn byggde vid världsutställningen 1855 och som han försåg med påskriften »Le réalisme. G. Cour- — 581 — — 582 — Artiklar, som ieke återfinnas under C, torde sökas under K.