CRIME ett förbund mellan Frankrike och Spanien. C -vernör över baskiska prov. 1808, varnade C. förgäves Ferdinand VII för att resa till Bayonne men slöt sig sedan till Josef Bonaparte och blev generallöjtnant. Efter Ferdinands återkomst måste han fly till Frankrike. P. S. Crime [krim], fransk teknisk term för grovt brott, att skilja från délit och contravention (se d. o.); tysk rätt har efter fr. upptagit liknande tredelning av förbrytelserna. E. K. Crimen (lat., jfr Kriminell), anklagelse, förbrytelse, brott. — C. læsæ majesta'tis, majestätsbrott (se d. o.). Crimson rambler [kri'mzan rä'mbla],en sorts rosor (se d. o.). Crino'dea, en ordn. bland tagghudingarna, se Hårstjärnor. Crinum, växtsläkte av fam. Amaryllida'ceæ. 60 arter, lökväxter med stora, vita el. rosafärgade, i flock samlade, välluktande blommor, förekomma i tropiska kusttrakter. Flera arter odlas i våra varmhus, t. ex. C. ama'bile från Sumatra med röda, C. asia'ticum från Ostindien med vita och C. moo'rei från Sydafrika med ljusröda blommor. A. V-e. Crio'ceras, släkte av ammoniter (se d. o. och fig. 7 på pl.) från kritperioden, med skalet inrullat i en öppen, plan spiral. I övrigt ansluter sig C. närmast till fam. Cosmocerati'dæ (se Parkinso'nia, ovannämnda pl., fig. 10) och är liksom övriga av »de ammonitiska biformerna» inskränkt till kritperioden. K. A. G. Crio'ceris, ett släkte skalbaggar, se Bladbaggar. Criolli'smo el. movimiento criollo, kreolism, kallas en först i Venezuela uppkommen litterär rörelse, en latin-amerikansk nationalism, som tar avstånd från det förhärskande franska och angelsaxiska inflytandet och framhäver gemenskapen med Spanien och de latin-amerikanska dragen. C. spåras först i M. R. Garcias lant-livsskildring »Peonia» (1890) och framträder sedan starkt hos t. ex. G. Picön Febres (f. 1860) och R. B. Fombona (se denne). J. V. Cripplc creek [kri'pal krik], gruvstad i Colorado, U. S. A., v.s.v. om Colorado springs; 2,325 inv. (1920). I jan. 1891 upptäcktes där guld, och 1918 lämnade C. 12 % av U. S. A:s guldproduktion. J. C. Cri^ana [-Ja'-] (ty. Kreischland), »land» i n. v. Rumänien, omfattar den rumänska delen av Theisslätten, n. om Maros; 17,717 kvkm., 1,158,000 inv. (1927, 65 pr kvkm.). C. genom-flytes av Körös’ källfloder, ö. delen upptages av Biharbergen, som västerut övergå i ungerska slätten. Största delen av C. är ett fruktbart jordbruksområde med vete- och vinodling samt betydande boskapsskötsel. Skog täcker c:a 5,000 kvkm., varav hälften exskog. Järn, koppar, brunkol och beauxit brytes i Biharbergen. C. delas i 3 dep.: Arad (huvudstad med samma namn; 75,000 inv.), Bihar (huvudstad Oradia Mare el. Grosswardein; 90,000 inv.), Salagiu (huvudstad Zålåu). O. P. Crispi, Francesco, italiensk politiker (1819—1901), verkade ss. advokat i sin hembygd Sicilien, deltog i 1848 års resning, måste för den skull bege sig i landsflykt och vistades de följande åren i n. Italien, på Malta, i London, där han lärde känna Mazzini, samt i Paris. 1859 återvände han till Italien och stiftade i april 1860 bekantskap med Ga-ribaldi, som han kraf tigt rådde till »de tusendes» exp. mot Sicilien. Själv deltog C. i denna ss. officer och var efter den lyckliga utgången av företaget för Garibaldi en värdefull medhjälpare ss. organisatör av den erövrade öns samhällsliv. Det var i själva verket C., som i mycket inspirerade Garibaldis politik. 1861 invaldes han i deputeradekammaren, där han hade säte till sin död. Han tillhörde här först den republikanska oppositionen men lämnade snart denna, från vilken han i fortsättningen utsattes för häftiga angrepp. C. blev i stället ledare för den monarkiska vänstern, som efter högerns nederlag 1876 valde honom till president i kammaren; som sådan företog han sommaren 1877 en politisk resa genom Europa, varunder han för första gången kom i beröring med Bismarck. S. å. inrikesminister i Depretis’ ministär, måste C. redan 1878 avgå, häftigt angripen även för sitt privata liv, och ingick först efter många år av växlande parlamentariska öden 1887 i en regering, återigen ss. inrikesminister under Depretis; efter dennes död s. å. blev C. konseljpresident. Intill 1896 var han nu, ehuru ständigt omstridd, Italiens verklige styresman, dock måste han för en tid av 3 år (1891—93) träda tillbaka från konseljpresidiet. Denna period av Italiens politiska liv går också i historien under namnet den crispinska. I sin utrikespolitik anknöt C. till de linjer, som redan tidigare utstakats, befäste det goda förhållandet till Tyskland och stod i bästa samförstånd med Bismarck, som han städse beundrade. Gentemot Frankrike intog han en kylig hållning, underblåst av denna makts misstro mot Italien och rivaliteten om — 643 — — 644 — Artiklar, som icke återfinnas under C, torde sökas under K.