DANIELSSON medan D. b. f. ö. är skriven på hebreiska. Åtskilligt tyder på att legenderna urspr. varit skrivna på arameiska och synerna på hebreiska. Förf, till D. b. är okänd. Enl. traditionen skulle Daniel själv ha skrivit den under babyloniska fångenskapen. Förf, visar sig dock ha rätt otillförlitliga kunskaper om denna tids historia och lämnar delvis rent felaktiga upplysningar (se B e 1 s a s s a r). Detsamma gäller hans framställning av persertiden, under det förf., när han kommer till ptoleméerna och seleukiderna, är så väl underrättad, att D. b. där rent av kan användas som historisk källa. Bokens avfatt-ningstid kan på detta sätt fixeras; den är skriven under de religionsförföljelser, som Anti-ochos IV Epifanes föranstaltade, närmare bestämt mellan 168—164 f. Kr. Detta gäller emellertid endast D. b. som helhet, medan stoffet till en betydande del är äldre. Så äro kap. 1—6 typiskt folkliga legender, till .vilka även finnas utomjudiska paralleller. — D. b. är en karakteristisk apokalyps. Gåtfulla bilder och symboler blotta på ett hemlighetsfullt sätt framtiden (t. ex. i kap. 7 de fyra djuren, som symbolisera det babyloniska, mediska, persiska och grekiska väldet). Förf, har lagt sina ord i den forntida vise Daniels mun, och under formen av uppenbarelser genomgår denne historien fram till förf:s egen tid för att visa, att änden är nära. Äldre profetior (Jeremia) användas för att noggrant uträkna tiden (Dan. 9). Den närvarande nöden är ett förebud för den stora domen över hednafolken. Räddningen för judarna kommer genom ingripande av Gud och hans änglar. Här möter för första gången i den judiska religionshistorien en utvecklad ängla-lära. Varje folk har sin himmelska skyddspatron, som utför dess sak (kap. 10: 13, 12: 1). Så heter Israels skyddsängel Mikael, Gabriel är uppenbarelsens ängel etc. D. b. är även det första vittnesbördet inom judendomen om tron på en uppståndelse av både goda och onda (12:2), om också denna uppståndelse gäller blott en del av dessa. — D. b. är ett dokument av första rang för förståelsen av judendomens religiösa föreställningar i 2:a årh. f. Kr. Närmast torde D. b. vara skriven till uppmuntran för hasidéerna (se d. o.). Den betydelse, som boken haft för den senare judiska och kristna apokalyptiken, kan knappast överskattas, och många senare kiliastiska sekter ha byggt sina konstmässiga beräkningar om yttersta dagen m. m. på D. b. G. Bsm. Danielsson, Anders, hemmansägare, politiker (1784—1839), f. i Bondarp, Gingri s:n, Älvsborgs län, av välbärgade föräldrar, erhöll någon undervisning och tjänstgjorde en kortare tid som tingsskrivare. Att han tidigt gjort sig känd för insikter och förmåga framgår därav, att han ej mer än 25-årig valdes till representant i bondeståndet vid 1809 års riksdag. Han återvaldes sedan till alla riksmöten, och hans anseende i hemorten var så stort, att allt fler valkretsar förenade sig om honom; vid riksdagarna 1828/30 och 1834/35 representerade han mer än 20 härad. (Därmed följde emellertid ej, som flerstädes uppgives, motsvarande antal röster i bondeståndet.) Redan från sin första riksdag bemärkt, blev D. inom kort en av de mest inflytelserika i sitt stånd. Till en början på det hela regerings-vänlig, verkade han vid 1815 års riksdag bl. a. för bevärings-skyldigheten motgolt- görelse av staten åt de värnpliktige; vid 1817/18 års riksdag talade han mycket för skärpt sparsamhet med statsmedlen men motsatte sig icke vissa kulluranslag. Berömd är hans förklaring vid denna riksdags slut, att bondeståndet vuxit ur sitt omyndighetslillstånd; bönderna behövde ej längre »utom murarna av sitt samlingsrum hämta uppgift på de grunder, som borde bestämma deras beslut el. leda deras rådslag». Som oppositionsledare slog D. igenom vid den följande riksdagen (1823), då han redan som talesman för böndernas hälsningsdeputation till medstånden oför-blommerat angav grunderna för den politik, ståndet ämnade följa. Indragning av statstjänster, hänsynslös sparsamhet, grundskatternas avskaffande, inrättande av en hypoteks-anstalt för ordnande av jordbrukskrediten, allt önskemål, som bonderepresentanterna länge förgäves skulle kämpa för, utgjorde målen för hans reformsträvanden Han ivrade även för förbättrad folkundervisning, och hans politiska intresse tog sig bl. a. uttryck däri, att han påyrkade undervisning i landets grundlagar i skolorna. Samtidigt skärptes hans direkta opposition mot regeringssystemet. Ehuru han visst icke var i avsaknad av egen förmåga, nyttjade han härvid biträde från »skrivkunniga vänner*. För utarbetande av sina uppslag höll han sluti. ett ordentligt kansli av sekreterare och lagkunniga biträden; hans förbindelser med oppositionsmän inom andra stånd voro ock mycket intima. Bondeståndet styrde han så gott som enväldigt och försmådde därvid icke att i det enskilda umgänget jämte sin övertalningsför — 973 — — 974 —