DANMARK särsk. 1922—26; det ekonomiska trångmål, vari D. råkat efter valutans stabilisering, har det ännu ej helt övervunnit. B. Författning. Nu gällande grundlag är daterad 5/a 1915 med ändringar av 10/8 1920. Statsskicket är inskränkt-monarkiskt. Kronan är ärftlig på manliga linjen. Konungen skall tillhöra den evangelisk-luterska kyrkan. Är konungen på gr. av sjukdom el. vistelse utomlands förhindrad sköta regeringen, inträder i hans ställe kronprinsen el. också en särskilt utsedd »riksföreståndare». Konungens person är fredhellig-, han är själv ansvarsfri men måste vid sin sida ha ministrar, som äro ansvariga för regeringens utövning. Såväl ministrarnas antal som deras verksamhetsområden bestämmas å administrativ väg, varigenom åt den danska regeringen förlänas en viss rörlighet. Ministärens chef kallas statsminister, tidigare konseljpresident. Riksdagen består av Folketinget och Landstinget, båda numera vilande på den allmänna rösträttens grund. Folketinget räknar f. n. 149 led., valda för 4 år. Valrätt tillkommer varje dansk medborgare (man och kvinna), som fyllt 25 år och har fast bostad i landet. Berövade rösträtt äro de, som blivit dömda för van-ärande handling utan att ha återvunnit medborgerligt förtroende; de som åtnjuta el. åtnjutit fattigunderstöd och ej återbetalt el. fått detsamma efterskänkt; de som på gr. av konkurs el. omyndighetsförklaring ej råda över sitt gods. Omkr. hälften av befolkningen har rösträtt. Valbar är den som har rösträtt. Något bostadsband existerar ej. Med undantag av Färöarnas ende representant utses samtliga genom proportionella val. Köpenhamn-Frede-riksberg är delat i 3 s. k. storkretsar, det övriga D. med Sönderjylland i 20 Amtskredse (läns-kretsar); var och en av dessa valkretsar är indelad i ett antal Opstillingskredse (inalles 117) för kandidatnomineringen. I varje valkrets väljas enl. proportionella grunder (d’Hondts regel) lika många folketingsmän, som det finns nominationsområden där, alltså för hela landet 117. Då särsk. i vissa valkretsar antalet representanter ej är tillräckligt för ernående av ett, proportionellt sett, rättvist resultat — antalet varierar mellan 2 och 7 —, fördelas i utjäm-ningssyfte ytterligare 31 platser ss. »tilläggs-mandat», varvid man utgår från partiernas samlade rösttal över hela landet. Detta förutsätter, att partierna äro noga avgränsade från varandra. Endast ett hos inrikesministern anmält parti får vara med om fördelningen av tilläggsmandaten och blott under den förutsättningen, att partiet vid kretsvalen erhållit ett visst minimum av röster. — Landstinget består av 76 led. Av dessa väljas 19 proportionellt av Landstinget självt (kooptation) för 8 år framåt; valet skall äga rum på den dag, då nya val till Landstinget utskrivas; det blir alltså det gamla Landstinget, ej det nyvalda, som förrättar valet, övriga 57 led. utses av folket genom indirekta val i 7 landstingskretsar. Först förrättas val av elektorer, vilka sedan i sin tur utse landstingsledamöterna. Röstberättigade och valbara vid elektorsvalen äro alla folketingsväljare, som fyllt 35 år. Samma personer äro valbara till Landstinget men måste vara bosatta i den valkrets, varifrån de valts. Såväl elektorer som landstings-män utses genom proportionella val men med tillämpning av olika metoder; vid själva landstingsvalet användes den för D. egendomliga udvidede Andræske Metode. På Bornholm och Färöarna, som vardera utse endast 1 landstingsman, är själva riksdagsmannavalet ett rent majoritetsval. Även de krelsvalda landstings-männen utses för 8 år, dock så, att hälften ny-väljes vart 4:e år. Lagtima riksdag sammanträder varje år i okt. Folketinget utser 1 talman och högst 3 v. talmän, Landstinget 1 talman och 2 v. talmän. Rätt till initiativ beträffande lagstiftningen ha såväl regeringen som tingens ledamöter. Ett lagförslag skall i varje ting genomgå 3 läsningar. Efter l:a behandlingen tillsättes i allm. ett utskott för närmare granskning av ärendet. Utskotten kunna utgöras av högst 15 led., vilka utses proportionellt ant. för hela riksdagsses-sionen el. för en särskild fråga. Varje ting har sina egna utskott, men även gemensamma utskott, s. k. Fællesudvalg, förekomma, de senare med uppgift att åstadkomma sammanjämkning, ifall tingen stanna i olika beslut. Den s. k. finanslagsteorien är rådande i D., vilket innebär, att även vid budgetens behandling den vanliga lagstiftningsproceduren följes. Regeringens förslag till finanslag skall vid riksdagens början överlämnas till riksdagen och först behandlas i Folketinget. Det upptager statens inkomster och utgifter för nästföljande finansår, som börjar 1lt. Folketinget tillsätter ett Finans-udvalg på 15 medl., vilket bearbetar materialet och avger utlåtande till Folketinget, som efter fattat beslut översänder finanslagen till Landstinget, i regel så sent, att detta ting endast får ett par veckor att behandla ärendet. Om finanslagen förväntas ej bli antagen före det nya budgetårets ingång, får man tillgripa vissa provisoriska åtgärder, varigenom regeringen bemyndigas låta uppbära i lag bestämda skatter o. a. statens inkomster för täckande av de löpande utgifterna. Den tidigare av regeringen praktiserade utvägen att vid meningsskiljaktighet mellan tingen beträffande budgeten på egen hand utfärda en provisorisk finanslag är i nu — 1019 — — 1020 —