DONALD Donald, konungar av Skottland. Bland dem märkas D. Mac Alpin (död 864) och hans brorson D. (död o. 900), bekant för sina strider med vikingar, samt D. B a n e (den vise), som efter brodern Malcolms död 1093 upphöjdes till konung av ett skotskt parti; han kämpade med ett engelsktsinnat motparti, besegrades 1097 och dog i fängelse. [B.] Donaldson [då'naldsan], Thomas Leverton, engelsk arkitekt och konstskriftställare (1795—1885), utövade både som skriftställare och föreläsare en inflytelserik verksamhet; prof, i arkitekturhistoria vid University college i London, vars huvudbyggnader han också uppförde. D. framträdde även som arkitekt för kyrkor o. a. byggnader i London. E. W. Donali'tius (Donaleitis), Christian, litauisk diktare (1714—80), kyrkoherde i Ost-preussen, författade på sitt modersmål på hexameter lantlivsidyller och fabler; diktade även (nu förlorade) religiösa sånger. Till en del av sina dikter satte D. själv musik. Agr. Dona'rium, kem., förmodat nytt element, som visat sig vara torium (se d. o.). Dona't (plur. d o n a t e r, lat. dona'tus), urspr. om Aelius Donatus’ (se denne) skrift »De octo partibus orationis» (»Om de 8 ordklasserna»), senare beteckning på omarbetning av densamma el. på en elementär latinsk formlära över huvud. D. voro under medeltiden och ända in på 1700-talet flitigt använda skolböcker; ännu förekomma i den latinska grammatiken samma verb vid konjugationen som i Donatus’ skrift. Före boktryckarkonstens uppfinning och även under dess första tid framställdes d. i trätavletryck (se Block-b ö c k e r). Jfr D o n a t e r. W. N. Donate'llo, eg. Donato Niccolö di Betto Bardi, florentinsk bildhuggare (o. 1386—1466), fick sin första utbildning under inflytande av Ghiberti och Nanni di Banco samtidigt med Brunellesco, tillsammans med vilken han skall ha studerat den klassiska konsten i Rom; framträdde i Florens från 1406 med en rad statyer, som beteckna renässansens fulla genombrott, ss. den sittande »Johannes evangelisten» (i domen) »David» i marmor (i Bargello), den för Or San Michele utförda »S:t Georg» (1416, nu i Bargello), som i sin käcka vitalitet typiskt representerar den florentinska ungrenässansen, samt Jeremias och den s. k. Zuccone (»den skallige»), individuella och kraftfulla gestalter, utförda för domens kampanil. För baptisteriet skapade D. påven Johannes XXIII :s gravmonument. D. togs nu i anspråk för en mängd beställningar också i andra städer, Siena, Neapel, Rom m. fl. Han arbetade i flera olika material, i rundskulptur såväl som i relief. Från antiken upptog han framställningen av nakna gestalter i brons (det första ypperliga verket en David, nu i Bargello; bild se pl. vid art. B i 1 d h u g-g a r k o n s t); likaså motivet med nakna barngestalter (putti), dansande el. sjungande (så för sångartribunen i domen i Florens samt för den yttre predikstolen å domen i Prato). Från Donatéllo: S alo mes dans. Brunnsrelief. S. Giovanni, Siena. 1430-talets mitt utvecklas hans konst till full mognad; jämte senast nämnda arbeten till-kommo med utsökt finhet utarbetade reliefer i sten, t. ex. Bebådelsetabernaklet i Santa Cro-ce, Florens; förträffliga porträttbyster sluta sig därtill (några dylika arbeten i Kaiser Fried-rich-museet, Berlin). D:s största verk i brons tillkommo under hans sista period, då han flera år arbetade i Padua: relieferna å högaltaret i Sant’ Antonio, vari han utvecklar en ny, målerisk stil i komposition och rörelseframställning, en stil som fortsattes å de två predikstolarna i San Lorenzo, Florens samt ryttarstatyn av Gattamelata (å platsen utanför nämnda kyrka i Padua; bild se pl. vid art. Bildhuggarkonst), den första ryttarstaty i nyare tid, som i lugn kraft tävlar med antikens Marcus Aurelius i Rom. D:s rörelsemät-tade, alltmera lidelsefulla stil når sin avslutning i bronsgruppen »Judit och Holofernes» (o. 1455; i Loggia de’ Lanzi, Florens), som, liksom Gattamelata, innebär ett nytt uppslag. Så framstår D. ss. inledaren av den nya bild-huggarkonsten (se d. o.), en genialisk kraftnatur, karakteristisk för den rika kulturutvecklingen i Florens; hans konst är präglad såväl av livssprudlande realism som av upp- — 615 — — 616 —