ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR triska energien på liknande sätt som i fråga om vattenkraftstationer. — I Sverige har e. hittills skett och sker fortfarande huvudsaki. med tillhjälp av vattenkraft. Tillgången på sådan kraft är näml, här i landet så stor, att den mer än väl räcker till för alstrandet av erforderlig elektrisk energi. Enl. en av Elektri-fieringskommittén 1923 avlåten utredning kunna de energimängder, som anses bli tillgängliga i landets olika vattendrag efter en fullständigt genomförd reglering av dessa, beräknas uppgå till c:a 32,5 milliarder kwt pr år, under det att energibehovet f. n. (1930) uppgår till i runt tal 5 milliarder kwt pr år. Tyvärr förhåller det sig emellertid så, att huvudparten av krafttillgångarna är belägen i Norrland, under det att kraftbehovet i stor utsträckning är koncentrerat till mellersta och s. Sverige. F. n. kunna dock såväl mellersta Sverige med sina förhållandevis stora vattenkrafttillgångar i Göta älv (Trollhättan), Motala älv och Dalälven (Älvkarleby, Untra m. fl.) som s. Sverige med vattenkrafttillgångar huvudsaki. i Lagan och Mörrumsån försörja sig själva med elektrisk energi, men med den tendens, som utvecklingen synes ha, torde detta icke kunna fortgå mer än några år framåt. Därefter torde det bli nödvändigt att överföra elektrisk energi från nedre Norrland till mellersta och s. Sverige, ett företag, som redan länge planerats och som nu aktualiserats genom att man beslutat påbörja utbyggandet av de stora Krångedefallen i Indalsälven. Den för e. av ett större samhälle erforderliga elektriska energien tillhandahålles i regel av ett elektricitetsverk (se d. o.), som i vissa fall självt alstrar, i andra fall abonnerar energien från de stora kraftproducenterna. De större industrierna på landsbygden ha ofta egna zattenkraftstationer, genom vilka behovet av elektrisk energi täckes, under det att mindre industrier ävensom i allm. industrier i städerna i regel utgöra abonnenter till elektricitetsverk el. andra energidistributörer. I de fall, då en industri har behov av ånga för fabrikationen, är det ofta fördelaktigt för företaget att självt medelst ångkraft alstra elektrisk energi. För ?. av för lantbruk, bostäder o. d. erforderlig energi abonneras nästan alltid. — Industriens e. avser förutom införande av elektrisk belysning huvudsaki. anordnande av elektrisk motordrift. Fördelen härmed framför tidigare använd ångmaskinsdrift är i främsta rummet inbesparing av kostsamma transmissionsanordningar samt möjlighet till bättre anpassning efter olika arbetsmaskiners behov. Särsk. i fråga om sådana arbetsmaskiner, för vilka reglerbar hastighet erfordras el. vilkas effektbehov är starkt varierande, har införandet av elektrisk motordrift varit av stor betydelse. Även för olika uppvärmningsändamål, bl. a. elektrisk svetsning, har elektriciteten kommit till stor användning inom industrien. — Lant-bruks-e. omfattar dels belysning i bostads- och ekonomibyggnader och dels motordrift för tröskning, stenkrossning m. m. (vanl. en större motor, anordnad i en s. k. motorvagn) samt för hackelseskärning, vattenpumpning, mjölkning, snickeri- och smidesarbeten m. m. — I bostäder har elektriciteten kommit till användning framför allt för belysning men även för diverse uppvärmningsändamål (jfr Elektriska värmeapparater) och småmotor-drift (dammsugare, symaskinsmotorer m. m.). Matlagning med elektricitet som värmekälla har under senare år införts på en hel del håll. — Inom trafikväsendet har e. i första hand haft spårvägarna till föremål, och numera användes praktiskt taget ingen annan drivkraft än elektricitet för trafikmedel av detta slag. Även järnvägarna ha i stor utsträckning elektrifierats särsk. i länder med riklig tillgång på vattenkraft. Bland elektrifierade järnvägslinjer märkas riksgränsbanan och v. stambanan (se Järnväg och Spårväg). — Totala energiproduktionen i Sverige utgjorde 1930 5,117 mill. kw., och totala nyttiga förbrukningen (efter frånräknande av förluster vid transformering, överföring m. m. samt någon export) uppgick s. å. till 4,446 mill. kw. Landets största energiproducent är Vattenfallsstyrelsen (32 % av totalproduktionen), och dess främsta energiförbrukare är storindustrin (82 % av totalförbrukningen). För belysning, småindustri, lantbruk, hushållsbehov o. d. förbrukades 1930 581 mill. kw. B. L-n. Ele'ktriker, person, som studerar företeelser av elektrisk art el. som sysslar med elektricitetens praktiska användning; ofta benämning på elektrisk montör. Ii. L-n. Elektrise'ra (fra. électriser), göra elektrisk; uppelda (någons känslor), egga, liva. Ele'ktrisk, som har avseende på elektricitet, elektricitets-, elektro-, laddad med elektricitet. Elektriska a.-b. A.E.G., Stockholm, grundat 1899, dotterbolag till Allgemeine Elektrizi-täts-Gesellschaft (se d. o.). Omslutning 31/i2 1928 10,3 mill. kr., därav aktiekapital 5 mill. kr. Lth. Elektriska anläggningar, i vilka elektrisk energi alstras, överföres, omformas el. tillgodo-göres (starkströmsanläggningar), äro underkastade en mångfald bestämmelser enl. lag och i särskilda fall även bestämmelser utfärdade av energileverantörer el. brandför-säkringsanstalter. De olika författningar el. föreskrifter rörande e. a., som här åsyftas, innehålla bestämmelser angående koncession, — 281 — — 282 —