ELEKTRISKA LEDNINGAR fara uppvärmning, samt e. 1. av andra slaget el. elektrolyter, som dessutom undergå en kemisk sönderdelning. Det första slagets ledare indelas vidare i goda ledare (ex. metaller, kol) och halvledare (ex. alkohol, torrt trä). Metallernas särställning som goda ledare både för elektricitet och värme anser man bero på att i metallernas inre finnes ett stort antal fria elektroner, vilka genom det av en potentialdifferens framkallade elektriska fältet kunna sättas i ordnad rörelse, d. v. s. bilda en elektrisk ström (se d. o. och Elektron). — Elektro-lyternas egenskap av ledare beror på den lösta substansens dissociation, d. v. s. uppdelning i joner, vilka sedan bringas i rörelse av potentialdifferensen (se Elektrolys). En elekt-ricitetstransport genom en elektrolyt är alltid förbunden med en masstransport, vilket aldrig är fallet med en elektronström i en metall. — Även gaser kunna vara e. 1. tack vare gasmolekylernas jonisering genom stötar el. bestrålning och jonernas vandring i ett elektriskt fält (se Jonisering). — En från jorden isolerad e. 1. källas »elektrisk konduktör». A. B. L. Elektriska ledningar äro avsedda för överföring av elektrisk energi och utgöras av fri-luftsledningar, inomhusledningar el. kablar. Friluftsledningar, d. v. s. ledningar förlagda utomhus på isolatorer, utföras i regel av hårddragen koppartråd, men även av aluminium- el. järntråd. Vid grövre lednings-dimensioner användes lina. För svagströms- och lågspänningsledningar kunna isolerade ledningar användas, ehuru blank ledning är vanligast, då i regel isolering är obehövlig och det dessutom är svårt att få isolationsmaterialet att motstå luftens inverkan. Till högspännings-ledningar nyttjas uteslutande blank ledning. För starkströmsanläggningar i Sverige får enl. gällande förordning friluftsledning av koppar icke ha mindre area än 10 kvmm. vid högspänning och 6 kvmm. vid lågspänning. För svagströmsanläggningar få ledningar med mindre area användas. — Inomhusledningar utföras ss. blanka ledningar huvudsaki. inom ställverk och någon gång (mera förr än nu) i vissa lokaler, där stark fukt el. frätande gaser förekomma. I övriga fall användas isolerade ledningar. Ledningsmaterialet för dessa är alltid koppar (under och efter världskriget nyttjades dock även zink i brist på koppar). Vanligast förekommer i starkströmsanläggningar s. k. vulkaniserad tråd el. vul-kaniserad kabel, där kopparledaren är omgiven av vulkaniserat gummi och utanpå denna är anordnad en omspinning av bomullsgarn, hampgarn el. dylikt, impregnerat med tjära, asfalt, mönja etc. Allt efter antalet ledare i ledningen benämnes klen enkelledare, dubbelledare, treledare el. fyrledare. Dylika ledningar användas huvudsaki. för rörmontage, d. v. s. förläggas i rör (Bergmannrör, stålrör). Förr brukades hopkablad ledning, bestående av två med glansgarn överspunna vulkaniserade ledare (glansgarnsdubbelledare) i stor utsträckning för öppen förläggning på porslinsknopp, vilket förläggningssätt fortfarande i vissa fall användes för enkelledare. Kuhloledning, där de vulkaniserade kopparledarna äro omgivna av ett hölje av förblyat järnbleck, brukas för öppen förläggning och fastsättes med härför konstruerade bleck (överfall). I fuktiga och även brandfarliga lokaler användes ofta Fig. 1. Gummiblyledning, 2-ledare. gummiblyledning (fig. 1), bestående av vulkaniserad ledning ompressad av en blymantel. För att förhindra elektrolytisk förstöring av blymanteln brukar man omgiva denna med en impregnerad omflätning. Armerad gummiblyledning är dessutom försedd med ett skyddande lager av förblyat järnband och utanpå detta ännu en omflätning av impregnerat bomullsgarn. — Till rörliga ledningar för anslutning av flyttbara apparater nyttjas vanl. vulkaniserade glansgarnsomspunna ledningar el. gummimantlade ledningar. Rörliga ledningar för anslutning av högspänningsmotorer förses med speciella skydd mot mekanisk åverkan i form av kordellomspinning, läderkapsling el. dyl. — För svagströmsanläggningar användes koppartråd av klen dimension (0,5—1 mm:s diam.) och med svagare isolering än för starkströmsanläggningar. Vanl. förekommande svag-strömsledningar äro v a x t r å d, bestående av koppartråd isolerad med två bomullsomspin-ningar och impregnerad med paraffin, e m a 1-jerad vaxtråd, som utgöres av emaljerad koppartråd, i övrigt isolerad som föregående, kompoundtråd, isolerad med bomulls-omspinning, impregnerad med kompound, omgiven med ytterligare bomullsomspinning och paraffinerad, samt vulkaniserad p a r a-t r å d, isolerad med vulkaniserat gummi, om-spunnen med bomull och paraffinerad. För telefonanläggningar användes numera i stor utsträckning blytråd, bestående av en el. flera bomulls- och pappersisolerade koppar- — 293 — — 294 —