EURYHALIN föreningar. Oxiden Eu2O2 är en svag bas och dess salter svagt rosafärgade. G. J. Europæ'us, David Emanuel Daniel, finländsk språkman och fornforskare (1820— 84). E:s’ mångsidiga författarskap vittnar om vetenskaplig intuition och originalitet, och han var en föregångsman på vissa områden (finsk ortnamnsforskning, ljudfysiologiens tilllämp-ning på studiet av finska språket, de baltiska lånorden i finskan); men ogynnsamma levnadsomständigheter och bristen på metodisk skolning hindrade honom att göra sina rika förutsättningar fullt fruktbärande. För insamlandet av finsk folkdiktning var E:s’ verksamhet av mycket stor betydelse; tilläggen till 1849 års ed. av Kalevala (se d. o.) härstamma till väsentlig del från E:s’ uppteckningar. Bj. C. Europeiska Donaukommissionen, se D o-n a u. Europeiska konserten, den genom fördragen i Chaumont (mars 1814) och i Paris (nov. 1815) grundade rättsgemenskapen för de europeiska staterna för att förhindra krig. Namnet användes sista gången officiellt på kongressen i Paris 1856. E. k. ersattes i viss mån av skiljedomstolen i Haag, denna av Nat. förb. — Litt.: C. Dupuis, »Le principe d’équilibre et le concert européen» (1909). [J.E.N.] Euro'tas, nygrek. Iri, flod i landskapet La-konien, s. Peloponnesos, Grekland. Vid E. ligger Sparta. O. P. Eurus (lat.; grek, euros), sydostvinden; poetiskt även om östanvinden. Eury'aie, grek. myt. 1) En av gorgonerna (se d. o.). 2) Dotter till Minus, moder till Orion (se d. o.). Eury'ale, sydasiatiskt växtsläkte av fam. näckrosväxter med endast 1 art, E. ferox, vattenväxt med stora, flytande, kretsrunda, på undersidan kraftigt tornbeväpnade blad och Eurotas vid Sparta. Eurydike med Orfeus (t. h.) och Hermes (t. v.). Romersk kopia efter grekisk relief. Museo nazionale, Neapel. små, rödvioletta—purpurröda, välluktande blommor. Odlas icke sällan i varmhusakvarier. A.V-e. Eury'alos, grek, myt., hos Vergilius (Aenei-den 9, 177 ff.) Aeneas’ följeslagare, vän till Nisus (se denne). W.N. Eurya'nthe, opera av C. M. v. Weber, text av Helmina von Chézy, uppförd första gången 1823 i Wien (i Stockholm 1838). I bearbetat skick av Gustav Mahler uppfördes den i Wien 1904. Jämte Webers övriga operor betecknar E. upptakten till operans romantiska period. E.A. Eurybi'ades, enl. Herodotos, den spartanske överbefälhavaren över grekiska flottan vid Xer-xes’ infall i Grekland 480 f. Kr. W. N. Euryde'ma, ett släkte stinkflyn, se R a p s-s u g a r e. Eury'dike, grek, myt., maka till Orfeus (se denne), blev biten av en orm och dog en förtidig död. Orfeus lyckades då av underjordens makter utverka att återfå E., men då han överträdde förbudet att vända sig om efter henne på uppvägen från underjorden, förlorade han henne för alltid. Sagan om Orfeus och E. har bl. a. behandlats av Ovidius i en av hans »Metamorfoser». W. N. Euryhaii'n benämnes en sådan i vatten levande djurart, som utan att taga skada därav kan tåla betydande växlingar i salthalten; stenohalin åter en sådan art, som för sitt — 1061 — — 1062 —