- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 9. Falkenberg - Francolinus /
31-32

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fals - Falsarium - False bay - Falsen, släkt - Falsen, 1. Envold de - Falsen, 2. Christian - Falsen, 3. Carl - Falsett - Falsifikat - Falsk akacia - Falsk angivelse - Falsk kork - Falsk manillahampa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FALSARIUM

ramar, maskindelar, stenar etc.); de avse en
tät anslutning till el. stöd mot andra delar. R.

Falsa’rium (eg. nom. sing. neutrum till lat.
falsa’rius, som förfalskar), förfalskning,
bedrägeri, förfalskat dokument, förfalskad vara.

False bay [fäls bél], en stor
halvmånfor-mig vik på s. kusten av Kaplandet, Afrika.
Den skiljes från Atlanten av Goda
Hoppsudden. H.Bm.

Falsen, norsk släkt. Litt.: C. Falsen,
”Sleg-ten F.” (1915).

1) E n v o 1 d de F., politiker och förf. (1755
—1808), assessor vid norska överhovrätten
1777, lagman i Stegen 1789, justitiarius i
Akershus stiftsoverret 1802, etatsraads titel
1803. F. gjorde en betydande politisk insats
som medl. av den norska
regeringskommis-sionen 1807—08 och som red. för den
officiella, högpatriotiska tidn. ”Budstikken”.
Teatern var dock hans stora lidelse, och han var
en av ledarna för Det dramatiske selskab i
Kristiania. Med hans dramatiska författarskap
kom den borgerliga tragedien in i den
dansknorska litteraturen. Hans älskvärda sångspel
”Dragedukken” (1797) hade en stor och
varaktig framgång. F.S-n.

2) Christian Magnus F., den
föregåendes son, politiker (1782—1830). Cand. jur. 1802,
blev F. 1807
höjeste-retsadvokat i
Köpenhamn men återvände
s. å. till Norge. Han
kom här att spela en
viktig roll under 1814
års händelser. Han
trädde i förbindelse
med prins Kristian
Fredrik och blev
ledaren för det s. k. [-självständighetspar-tiet-]
{+självständighetspar-
tiet+} i
riksförsamlingen. Ss. ordf, i

konstitutionskommittén och president i
riksförsamlingen ®/s—1®/ö 1814 fick han ett
stort inflytande på grundlagsarbetet men
gjorde sig föga omtyckt genom sitt stela och
oförsonliga uppträdande. Han deltog i
förhandlingarna före konventionen i Moss men
drog sig därefter tillbaka ss. amtman i Nordre
Bergenhus amt. Hans politiska uppfattning
undergick med tiden en förändring; medan F.
förut hävdat, att makten borde ligga hos
bönderna och gårdägarna, ville han numera
inskränka böndernas inflytande. Han tillhörde
flera storting och spelade ss. stortingsman
1821 en framträdande roll; han genomdrev
stortingets sanktion av uppgörelsen med
Danmark. 1822 erhöll han det nyupprättade gene-

ralprokuratorsämbetet, som avskaffades 1825,
varefter F. blev stiftsamtman i Bergen. Efter
1824 drog han sig, nu ytterst impopulär, helt
tillbaka från politiken. 1827 blev han
justitiarius i Höjesteret. Bland av F. utgivna
skrifter märkes en på sin tid ganska ansedd, men
nu helt förgäten ”Norges Historie” (4 bd,
1823—24). — Litt.: E. Vullum, ”Kr. M. F.,
Grundlovens Fader” (1881). H.Bg.

3) Carl Valentin F., den föregåendes bror,
politiker (1787—1852). Jur. kand. 1806, blev
F. 1822 byfoged i Trondhjem och
representerade staden på stortingen 1818, 1821 och 1822,
sistn. år ss. tingets president. 1826 blev han
sorenskriver i Eker, 1839 amtman i Bratsberg
och 1846 stiftsamtman i Kristiansand. Han
tillhörde ånyo stortinget 1830—48 och var vid
olika tillfällen president i stor-, resp,
odels-tinget. 1841—44 var F. medl. av den första
unionskommittén. H.Bg.

FalseTt, mus., se Register.

Falsifika’t, förfalskad vara, förfalskning,
efterapning.

Falsk akacia, ett i en del trädgårdslitteratur
använt namn på akacie-ärtträdet, vanlig
ro-binia (se Rob in i a).

Falsk angivelse. En angivelse (se Ang
i-v a r e) om begånget brott, framställd till
åtals-berättigad målsägare el. åklagare, betecknas
som f. a., om den utpekade är oskyldig i
angivna hänseende. Brottet kan vara vilket som
helst och behöver ej juridiskt bestämmas. Det
är nog, att handlingen beskrives och är i lag
straffbelagd. Det falska brottet kan vara helt
uppdiktat el. gärningen begången av någon
annan. Med f. a. jämställer sv. strafflagen
illvilligt och falskt förebringande av
besvärande omständigheter mot någon, så att åtal
följer, el. illvilligt undanröjande av bevis om
till-talads oskuld. I regel kräves, att f. a.
tillkommit ”av argt uppsåt”, d. v. s. mot bättre
vetande och med insikt om fara för oskyldigs
bestraffning. F. a., varå åtal vid domstol följt,
medför enl. 16 kap. strafflagen olika straff
alltefter det pådiktade brottets art. Har f. a.
skett av överilning el. ”i hastigt mod”, blir
straffet väsentligt lägre och, där åtal ej blivit
följden, endast böter. Helt straffri blir
angivare, som haft sannolika skäl för sin åtgärd,
d. v. s. kännedom om sådana omständigheter,
att han skäligen bort anse den utpekade som
förövare av brottet. I sv. rätt betraktas f. a.
sedan gammalt som en svårare form av
ärekränkning, enl. modern rätt och i J. Thyréns
”Utkast till strafflag” (spec. del 8, 1929) som
brott mot statens dömande verksamhet. E.K.

Falsk kork, se F e 11 o i d.

Falsk manillahampa, se Agavehampa

— 31 —

— 32 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Aug 2 21:26:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-9/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free