Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farthing - Fartinstrument, fartmätare - Fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARTINSTRUMENT
sedan början och i England sedan slutet av
1200-talet, först i silver men från början av
1600-talet i koppar. I de engelska
besittningarna ha även V2 och V4 f. (Ceylon) samt Vs f.
(Malta) präglats. N.L.R.
Fartinstrument, fartmätare, vid
luft-värns-art. använt instr. för bestämmande av må-
Gallerfartinstrument (fransk modell).
lets fart i förhållande till marken. Genom
kikaren (t.h. på fig., som för att tydligare
åskådliggöra principen, visar en äldre modell) följes målets
skenbara gång från mätgallrets (överst på fig.)
centrum utåt. Den ring, målet synes passera efter
10 sek., anger farten (15, 30, 40, 50 m./sek.).
Tiden anges av ”klockan” t. v. på fig. R.Sbg.
Fartyg. 1) F. indelas med avseende på
drivkraften i rodd-, segel-, ång- och motorf.
Dessutom förekomma pråm-f. och stationära f. Med
hänsyn till användning kunna f. uppdelas i
handels- och krigsf. De äldsta f., vilka till
sina detaljer äro kända, äro de galärer,
som förekommo i Medelhavet 0. 2000 år före
vår nuv. tidräkning. Dessa f. voro relativt
långa och smala och framdrevos huvudsaki.
med rodd men voro även försedda med segel,
vanl. ett råsegel. Typen utgjorde en
fulländning av de av egypterna redan på 3000-talet
använda Nilbåtarna. Genom att i större ut
sträckning använda segel och göra f. djupare
utvecklade fenicierna f. till ett transportmedel
av betydenhet, med vilket sjöfärder företogos
t. o. m. utanför Medelhavets gränser till
Kanarieöarna och Indien. Galärerna nådde under
antiken sin största utveckling som krigsskepp
i de grekiska och romerska roddflottorna.
Dessa galärer voro av rätt betydande
dimensioner, upp till 50 m:s längd, och framdrevos
av ända till 170 åror, anbragta i 3, 4 och 5
över varandra liggande rader. Styrningen
utfördes medelst styråror akterut, en å vardera
sidan. Galärernas egenskap av krigsskepp
karakteriserades särsk. av den från fören i
vattenlinjen utskjutande spironen (rammen; se
d. o.). Krigsskeppen benämndes långskepp
(fig. 1), handels-f. rundskepp. —• Under
medeltidens tidigare del uppkom bland de
skandinaviska folken en f.-typ, som benämnts v
i-kingaskepp (fig. 2). Dessa voro
roddskepp med en rad åror samt försedda med ett
stort råsegel. Även vikingaskeppen kunde
uppnå rätt betydande dimensioner, o. 30—40 m. i
längd, och byggdes med högt uppdragna
för-och akterstävar. Med dessa f. företogos
förutom vikingatågen utmed de europeiska
kusterna även färder till Island, Grönland och
Vinland (Nordamerika) under 900—4000-talen e.
Kr. — De forntida rundskeppen utvecklades i
Medelhavet till karaveller (se d. o.),
vilken typ användes av bl. a. Columbus (fig. 3).
En liknande typ utgjorde de särsk. under
Hansatiden i Nordeuropa använda k o g g a
r-n a. Under 1500-talet övergingo karavell- och
koggtyperna till 3-mastade f. (fig. 4), vilka
brukades såväl till krigsskepp som, med mindre
modifikationer, till handelsskepp, o s t i n d i
e-f a r a r e. Se vidare Segelfartyg. — Denna
grundtyp av större krigsskepp bibehöll sig i
huvudsak till omkr. mitten av 1800-talet ehuru
redan under 1600-talet de större krigs-f. i
Sverige började indelas i r e g a 1 s k e p p,
sedermera 2- till 3-däckade linjeskepp (se
d. o.) samt örlogsskepp, sedermera
fregatter (se d. o.). Mindre fregatter
benämndes från början av 1800-talet korvetter,
en benämning som dock eg. betecknade
3-mastade krigsf. med kanoner endast på övre däck.
— Den grekiska och romerska typen av
galärer fortlevde med små förändringar ända fram
emot 1800-talet. Under 1700-talet upptogs
typen även ss. krigsf. för östersjömakterna (fig
5). Förutom galärer nyttjades för
skärgårds-krig i Östersjön under 1700- och början av
1800-talet även kanonslupar (se d. o.) och
kanon j ollar, varjämte o. 1780 en del
specialtyper uppstodo ss. t u r u m a (se d. o.) m. fl.
— 91 —
— 92 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
