Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - al-Fatiha - Fatima - Fatimiderna, dynasti - Fatiscering - Fatjanovo - Fatmomakke - Fatsia - Fatsnäckor - Fattigdispens - Fattigdomsintyg - Fattigsakförare - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATIMA
förbarmaren, domedagens konung. Dig tjäna
vi, och dig bedja vi om hjälp. Led oss på den
rätta vägen, deras väg, som du bevisat nåd,
som ej drabbats av vrede och ej gått vilse!”
G.O-r.
Fa’tima (o. 602—632), dotter till profeten
Muhammed och Chadidja, förmäld med Ali,
profetens kusin, vilken hon födde sönerna
Ha-san och Husain och sålunda blev stammoder
för alla profetens manliga efterkommande.
Inom det schiitiska partiet har F. städse
åtnjutit utomordentlig vördnad; från henne
härledde fatimiderna (se d. o.) sitt ursprung. G.O-r.
Fatimi’derna, arabisk dynasti i Nordafrika
och Egypten (910—1171), ledde sin stamtavla
tillbaka till profetens dotter Fatima (se denna).
Fatimidväldets grundare var ledaren för
is-mailiterna (se d. o.), ’Ubaidallah, som sedan
aghlabiderna (se d. o.) störtats, med titeln
mahdi (se d. o.) 910 tog sitt residens i den
nyanlagda staden al-Mahdija, utbredde sitt rike
mellan Marocko och Egypten och vägrade att
erkänna den abbasidiska kalifen. Under hans
efterträdare i 3:e led, al-Mu’izz (953—975),
erövrades såväl Marocko och Sicilien som (969)
Egypten, dit nu hovet flyttades till den
nyanlagda staden al-Kahira (Kairo). Schariferna i
Mekka och Medina erkände den fatimidiske
kalifen, och ända till Damaskus nådde hans
välde. Efterträdaren al-Azis (975—996)
underlade sig större delen av Syrien, men med hans
son al-Hakim (996—1021) började
upplösningen, och under de svaga efterträdarna kom
Syrien i händerna på seldjukerna 1076. Riket
led av kampen mot korsfararna, och slutl.
kunde efter den siste fatimidkalifens, al-’Adid, död
1177 kurden Salah ad-din låta utropa sig till
sultan av Egypten, erkännande den
abbasidi-ske kalifen i Bagdad. G.O-r.
Fatisce’ring [-fe’-], kristallers vittring, d. v. s.
sönderfall i pulverform vid kristallvattnets
bortgång genom avdunstning.
Fatjano’vo, ort i guv. Jaroslav, Ryssland,
viktig fyndplats från yngre stenåldern. Under
1870-talet gjordes här de första iakttagelserna
av boplatslämningar (se Boplats) och i
grupper uppträdande flatmarksgravar (se d.
o.). Bland dessas inventarium märkas vackra
Fatjanovokultur. Yxa från nekropolen i Velikojeselo.
stridsyxor, besläktade med de nordiska
båtyxorna (se d. o.). F.-k u 11 u r e n utbreder sig
kring Oka och mellersta Volga och är en
ut-löpare från de nordeuropeiska
enmansgravar-nas (se d. o.). — Litt.: A. M. Tallgren,
”F.-kulturen i Gentralryssland” (i ”Finskt
museum”, 1924). G.Em.
Fatmomakke, kapellplats i s. v. Lappland,
Vilhelmina sm, c:a 110 km. n. v. om
Vilhelmina station vid Kultsjön, sedan ett par årh.
tillbaka mötesplatsen för Vilhelmina-lapparnas
religiösa sammankomster; består av en
träkyrka, ett antal kyrkstugor samt kåtor, i vilka
lapparna bo under kyrkobesöken. J.C.
Fa’tsia, växtsläkte av fam. Aralia’ceæ med
arten F. japo’nica, ett litet träd med stora,
glatta, handflikade blad, allmänt odlat som
prydnadsväxt i rum under namnet Ara’lia
Sie-bo’ldii. Jfr A r a 1 i a och A r a 1 i a c e æ. O.Gz.
Fatsnäckor, se Tunnsnäckor.
Fattigdispens [-pa’i)s], av K. m:t åt fattig
part meddelat tillstånd att fullfölja talan mot
hovrätts utslag el. beslut, oaktat parten ej hos
Länsstyrelsen nedsatt föreskrivet belopp, 150
kr., till säkerhet för ensk. motparts
kostnadsersättning. Part, som åstundar f., skall vid
sin revisionsinlaga el. besvärsskrift till K. m:t
foga fattigdomsintyg (se d. o.) enl. visst
formulär. Ansökningen om f. föredrages i och
avgöres av en mindre avd. av Högsta
domstolen om 3 led. (dispensavd.). E.K.
Fattigdomsintyg, intyg om en parts i
rättegång fattigdom, avgivet enl. visst formulär av
länsstyrelse, borgmästare, häradshövding el.
vissa andra ämbetsmän och nödvändigt vid
ansökan om fattigdispens (se d. o.). E.K.
Fattigsakförare, jurist, anställd av vissa
städer för att i rättsliga angelägenheter
kostnadsfritt tillhandagå obemedlade personer. Första
gången en f. tillsattes i Sverige var 1873 i
Göteborg. På senare åren ha åtskilliga
kommuner i stället upprättat särsk.
rättshjälpsan-stalter (se d. o.) för samma ändamål. Genom
lag 1919 om fri rättegång har möjlighet beretts
fattiga parter att, i annan väg, på statens
bekostnad få biträde i rättegångar. E.K.
Fattigvård är den äldsta formen av
samhällets hjälpverksamhet för åldringar, sjuka
och barn. Från densamma ha
dock under senare tider avskilts
sjukvården och den
väsentligaste delen av barnavården. F:s
uppgift är därför numera
hu-vudsakl. att lämna understöd åt
nödställda och i samband
därmed arbeta i fostrande och
förebyggande riktning.
De äldsta spåren av f. finnas
— 127 —
— 128 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
