Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fergusson, Robert - Fergusson, James - Fergusson, Sir William - Fariæ - Feriana - Ferie - Feriebarn - Feriekoloni - Feringhi - Ferlin, Paul Roland - Ferling, Erik - Ferman - Fermanagh - Fermat - Fermat, Pierre de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERGUSSON
utkommo 1773 (även senare uppl.). — Litt.:
A. B. Grosart, ”R. F.” (1898). A.Km.
Fergusson [fä’gason], James, skotsk
konsthistoriker (1808—86), förvärvade under
långvariga resor i Indien stor förtrogenhet med
dess arkitektur och konst och utgav därom
flera arbeten, bl. a. ”Illustrations of the
rock-cut temples of India” (1845), ”The cave
temp-les of India” (1880). Den allmänna
byggnadskonstens historia behandlade han i ett stort
anlagt verk, ”A history of architecture” (2 bd,
1865—67; 3 ed. 1894). F. offentliggjorde även
flera förslag till restauration av berömda
minnesmärken från forntiden, palatsen i
Perse-polis 1857 och Parthenon 1883. M.Bjn.
Fergusson [fa’gasan], Sir William, skotsk
kirurg (1808—77), efter studier i Edinburgh
kirurg vid Edinburgh Royal infirmary 1836,
prof, vid King’s college i London 1840. F.,
som var drottning Viktorias och prins Alberts
hovkirurg, adlades 1866. F. var mera praktisk
kirurg än teoretiker. Han konstruerade flera
instrumenttyper, som ännu äro i bruk, samt
införde nya operationsmetoder. Bland F:s
arbeten märkas ”System of practical surgery”
(1842) och ”The progress of anatomy and
surgery in the 19th century” (1867). P.M.S.
Fe’riæ (lat.). 1) Beteckning för romarnas
helgdagar. Till f. pu’blicæ, offentliga helgdagar,
hörde ett visst antal cale’ndæ och nonæ, alla
idus (se d. o.) samt vissa andra dagar.
Förutom dessa fasta f. (f. statæ, stati’vce) funnos
rörliga, av myndigheterna bestämda f. (f.
con-cepti’vce, indi’ctæ). F. lati’næ, den åt Jupiter
latiaris på Albanobergen firade latinska
för-bundsfesten. W.N.
2) I katolskt språkbruk använt först om
påskveckans vardagar, senare också om
sta-tionsdagarna (onsdag och fredag), då särskilda
gudstjänster höllos; brukas numera om varje
söckendag, då ingen kyrklig fest infaller. B.D.A.
Feria’na, by i v. Tunisien, n. om Chott
el-Djerid. F. är bekant för de i närheten
befintliga under senare åren delvis undersökta
ruinerna av romerska kolonier. Främst bland
dessa fornminnen märkes en stor ruinkulle,
lämningarna av antikens Thelepte. G.Em.
Fe’rie, ofta i plur. (lat. fe’rice, se d. o.),
längre ledighet från el. uppehåll i arbetet, särsk.
vid läroanstalter.
Feriebarn kallas fattiga, sjukliga barn från
städerna, som under ferierna beredas en i
regel kostnadsfri sommarvistelse i hem på
landet. Uppslaget har kommit från Danmark,
där man efter koleraepidemien 1853 började
till enskilda lanthem utsända nödlidande barn.
I Sverige lades f.-rörelsen först efter tyskt
mönster med anordnandet av skollovskolonier
(se d. o.). Först o. 1900 började man följa
även det danska systemet. I flera städer
finnas särsk. kommittéer för utsändandet av f.,
ss. Centralkommittén för f:s utsändande j
Stockholm (1901), 1918 bildades Föreningen
för Skånes f. — Litt.: J. Bager-Sjögren,
”F.-rörelsens två första årtionden” (1921). S.A;
Feriekoloni’, se Skollovskolon i.
Feringhi (portugisiskt påverkad
europeise-ring av nypers, firingi, eg. ”franker”), i
Främre Orienten och Indien den vanliga
beteckningen för europé. C.F
Ferli’n, Paul Roland, ämbetsman (1795
—1864), kamrerare i kammarkollegium med
kammarrättsråds titel, utgav ett för sin tid
värdefullt uppslagsverk ”Stockholms stad” (2
bd, 1854—58). E.K.
Ferling, Erik, violinvirtuos och dirigent
(1733—1808), medl. av Hovkapellet fr. o. m
1761; konsertmästare 1774—86. F. nämnes ss.
en av sin tids främsta violinister i Sverige. Han
dirigerade under 1780-talet en mängd
orkesterkonserter i Stockholm och kallades 1790 till
dirigent för det nybildade musikaliska
sällskapet i Åbo. I denna befattning kvarstod han
till sin död, då sällskapets första blomstrings
tid avslutades. Under F:s ledning infördes den
klassiska tonkonsten i Finland. Flera av hans
egna kompositioner, bl. a. en violinkonsert,
framfördes vid sällskapets konserter. F:s
verksamhet var av grundläggande betydelse för
Finlands tonkonst. O.A-n.
Ferma’n (pers., ”befallning, order”), i
muhammedanska länder beteckning för av
furstlig person utfärdad skriftlig order. C.F.
Fermanagh [famä’na], grevskap i s. v.
Nordirland, på båda sidor av Erne-sjöarna; 1,691
kvkm.; 57,984 inv. (1926, därav 56 °/o
katoliker). Jordbruk (havre, korn, potatis, lin) och
boskapsskötsel; hemindustri. Huvudort är
En-niskillen; 4,883 inv. (1926). S.
Ferma’t (ital. ferma’ta), mus., stillestånd,
vilopunkt, betecknas ’’T’’ , förlänar den not el.
paus, över vilken den
står, förlängt
tidsvärde; f. över taktstreck
kräver inskjutande
av en paus. Se K
a-d e n s. F.S-l.
Fermat [färma’],
Pierre de, fransk
matematiker (1601—
65). Frånsett en
kontrovers med
Descar-tes ang. vissa
punkter i dennes
analytiska geometri (se d.
o.), förflöt F:s liv Pierre de Fermat.
— 251 —
— 252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
