FERGUSSON utkommo 1773 (även senare uppl.). — Litt.: A. B. Grosart, ”R. F.” (1898). A.Km. Fergusson [fä'gason], James, skotsk konsthistoriker (1808—86), förvärvade under långvariga resor i Indien stor förtrogenhet med dess arkitektur och konst och utgav därom flera arbeten, bl. a. ”Illustrations of the rock-cut temples of India” (1845), ”The cave temp-les of India” (1880). Den allmänna byggnadskonstens historia behandlade han i ett stort anlagt verk, ”A history of architecture” (2 bd, 1865—67; 3 ed. 1894). F. offentliggjorde även flera förslag till restauration av berömda minnesmärken från forntiden, palatsen i Perse-polis 1857 och Parthenon 1883. M.Bjn. Fergusson [fa'gasan], Sir William, skotsk kirurg (1808—77), efter studier i Edinburgh kirurg vid Edinburgh Royal infirmary 1836, prof, vid King’s college i London 1840. F., som var drottning Viktorias och prins Alberts hovkirurg, adlades 1866. F. var mera praktisk kirurg än teoretiker. Han konstruerade flera instrumenttyper, som ännu äro i bruk, samt införde nya operationsmetoder. Bland F:s arbeten märkas ”System of practical surgery” (1842) och ”The progress of anatomy and surgery in the 19th century” (1867). P.M.S. Fe'riæ (lat.). 1) Beteckning för romarnas helgdagar. Till f. pu'blicæ, offentliga helgdagar, hörde ett visst antal cale'ndæ och nonæ, alla idus (se d. o.) samt vissa andra dagar. Förutom dessa fasta f. (f. statæ, stati'vce) funnos rörliga, av myndigheterna bestämda f. (f. con-cepti'vce, indi'ctæ). F. lati'næ, den åt Jupiter latiaris på Albanobergen firade latinska för-bundsfesten. W.N. 2) I katolskt språkbruk använt först om påskveckans vardagar, senare också om sta-tionsdagarna (onsdag och fredag), då särskilda gudstjänster höllos; brukas numera om varje söckendag, då ingen kyrklig fest infaller. B.D.A. Feria'na, by i v. Tunisien, n. om Chott el-Djerid. F. är bekant för de i närheten befintliga under senare åren delvis undersökta ruinerna av romerska kolonier. Främst bland dessa fornminnen märkes en stor ruinkulle, lämningarna av antikens Thelepte. G.Em. Fe'rie, ofta i plur. (lat. fe'rice, se d. o.), längre ledighet från el. uppehåll i arbetet, särsk. vid läroanstalter. Feriebarn kallas fattiga, sjukliga barn från städerna, som under ferierna beredas en i regel kostnadsfri sommarvistelse i hem på landet. Uppslaget har kommit från Danmark, där man efter koleraepidemien 1853 började till enskilda lanthem utsända nödlidande barn. I Sverige lades f.-rörelsen först efter tyskt mönster med anordnandet av skollovskolonier (se d. o.). Först o. 1900 började man följa även det danska systemet. I flera städer finnas särsk. kommittéer för utsändandet av f., ss. Centralkommittén för f:s utsändande j Stockholm (1901), 1918 bildades Föreningen för Skånes f. — Litt.: J. Bager-Sjögren, ”F.-rörelsens två första årtionden” (1921). S.A; Feriekoloni', se Skollovskolon i. Feringhi (portugisiskt påverkad europeise-ring av nypers, firingi, eg. ”franker”), i Främre Orienten och Indien den vanliga beteckningen för europé. C.F Ferli'n, Paul Roland, ämbetsman (1795 —1864), kamrerare i kammarkollegium med kammarrättsråds titel, utgav ett för sin tid värdefullt uppslagsverk ”Stockholms stad” (2 bd, 1854—58). E.K. Ferling, Erik, violinvirtuos och dirigent (1733—1808), medl. av Hovkapellet fr. o. m 1761; konsertmästare 1774—86. F. nämnes ss. en av sin tids främsta violinister i Sverige. Han dirigerade under 1780-talet en mängd orkesterkonserter i Stockholm och kallades 1790 till dirigent för det nybildade musikaliska sällskapet i Åbo. I denna befattning kvarstod han till sin död, då sällskapets första blomstrings tid avslutades. Under F:s ledning infördes den klassiska tonkonsten i Finland. Flera av hans egna kompositioner, bl. a. en violinkonsert, framfördes vid sällskapets konserter. F:s verksamhet var av grundläggande betydelse för Finlands tonkonst. O.A-n. Ferma'n (pers., ”befallning, order”), i muhammedanska länder beteckning för av furstlig person utfärdad skriftlig order. C.F. Fermanagh [famä'na], grevskap i s. v. Nordirland, på båda sidor av Erne-sjöarna; 1,691 kvkm.; 57,984 inv. (1926, därav 56 °/o katoliker). Jordbruk (havre, korn, potatis, lin) och boskapsskötsel; hemindustri. Huvudort är En-niskillen; 4,883 inv. (1926). S. Ferma't (ital. ferma'ta), mus., stillestånd, vilopunkt, betecknas ''T'' , förlänar den not el. paus, över vilken den står, förlängt tidsvärde; f. över taktstreck kräver inskjutande av en paus. Se K a-d e n s. F.S-l. Fermat [färma'], Pierre de, fransk matematiker (1601— 65). Frånsett en kontrovers med Descar-tes ang. vissa punkter i dennes analytiska geometri (se d. o.), förflöt F:s liv Pierre de Fermat. — 251 — — 252 —