Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrantiventil - Ferrara - Ferrara-Florens-konsiliet - Ferrari, Gaudenzio - Ferrari, Luigi (Lodovico) - Ferrari, Benedetto - Ferrari, Giuseppe - Ferrari, Paolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERRARA
vändes vid ångpanneanläggningar ss.
avstäng-ningsventil. Fordringarna på en dylik äro, att
den dels skall vara så tät som möjligt, då ångan
helt avstängts, dels erbjuda så litet motstånd
som möjligt mot ångströmningen, då ventilen
är fullt öppen. Den vanliga ångventilen med
kägla uppfyller det första men ej det senare
villkoret. F. är byggd som slussventil med
slussöppningen betydligt mindre än rörarean,
för att läckningen skall bli minimal, och med
mjuka övergångar på ömse sidor om
slussöppningen, för att motståndet skall bli så litet
som möjligt. v.S.
Ferra’ra. 1) Prov, i landskapet Emilien, n.
Italien, mellan Pos och Renos nedre lopp;
2,640 kvkm., 365,158 inv. (1926). F. är ett av
kanaler genomdraget slättland, delvis
bestående av sumpmarker. Vid Adriatiska havet
ligger den stora lagunsjön Valle di Comaccio.
Åkerbruk är huvudnäring. W.P-n.
2) Huvudstad i prov. F., strax s. om Po vid
järnvägen Padua—Bologna; 37,706 inv. (1921;
som kommun 117,221 inv., 1928). — F. omtalas
först under folkvandringstiden. 1101 kom det
som påvligt län under markgreven av Toscana,
men dennes överhöghet blev snart blott
nominell. Under 1100-talets strider tillhörde F.
lom-bardiska förbundet. 1208 knöts det till huset
Este (se d. o.), som gjorde det till en
glänsande furstestad och en av renässanskulturens
härdar. 1597 indrogs F. till Kyrkostaten som
ledigt län. — Den förnämsta kyrkan i F. är
katedralen, som har en rik romansk fasad; det
inre är omdanat i 1700-talets smak. San
Gior-gio hyser praktfulla gravar över familjen Este
Från medeltiden stammar också delvis
kastel-let. Jämte rådhuset höja sig en rad vackra
renässanspalats: Palazzo Roverello, Palazzo
Schifanoja (med fresker från 1400-talet, nu
arkeologiskt museum), Palazzo dei Diamanti
(nu pinakotek). W.P-n; P.N-m; E.W.
Ferra’ra-Florens-konsi’liet, kyrkomöte
samlat 1438 i syfte att åstadkomma union mellan
den romerska och den ortodoxa kyrkan på
kallelse av påven Eugenius IV, vilken då
brutit med det reformvänliga Baselkonsiliet (se
d. o.). Kejsaren av Konstantinopel och en
mängd grekiska prelater infunno sig, på gr.
av den hotande turkiska offensiven benägna
för eftergifter. Sedan konsiliet 1439 flyttats
till Florens, enades man om villkoren och
proklamerade högtidligt kyrkornas återförening.
Unionen gick dock om intet genom grekiska
folkets motstånd; förverkligad blev den endast
beträffande vissa smärre orientaliska
kyrkosamfund (se Unierade kyrkor).
Konsiliet avslutades i Rom 1445. A.M-n.
Ferra’ri, Gaudenzio, italiensk målare (o.
1480—1546), framstående företrädare för det
lombardiska måleriet. Trol. skolad i Milano,
där han även var bosatt efter 1539, rönte F.
dessutom inflytande av Perugino.
Anslutningen till umbriska förebilder framstår
tydligt genom kompositionen i hans altarverk; ei
monumental uppfattning kännetecknar hans
dekorativa arbete. — Litt.: E. Halsby, ”G. F.”
(1904); M. Ouroussow, ”G. F.” (s. å.). K.E.S.
Ferra’ri, Luigi (Lodovico), italiensk
matematiker (1522—65), först tjänare, sedan
lärjunge till Cardano (se denne), prof, i
Milano och Bologna, upptäckte lösningen till
fjärdegradsekvationen. H.D.
Ferra’ri, Benedetto, italiensk diktare och
tonsättare (1597—1681), anställd i hovkapellet
i Modena och i Wien, 1653—62 o.ch 1674—81
hovkapellmästare i Modena. F. skrev texter
och numera förlorad musik till operor. Ett
oratorium ”Sansone” och inledningen till
baletten ”Dafne” äro bevarade i manuskript. Tre
tryckta böcker ”Musiche varie” (1633—41),
för sångstämma med generalbas, visa F. som
en av tidens bästa tonsättare. E.A.
Ferra’ri, G i u s e p p e, italiensk filosof,
historiker och politiker (1811—76), gick i
landsflykt till Paris, prof, i Strasbourg, efter
återkomsten till Italien 1859 prof, i Turin och
Milano, deputerad vid parlamentet, slutl. prof, i
Rom och rikssenator. I sina skrifter och sin
politiska verksamhet förfäktade F. ett
federa-listiskt program liknande C. Cattaneos (se
denne), och genom de grundliga studierna över
”Histoire des révolutions dTtalie” (4 bd, 1856
—58) sökte han vinna stöd för sina politiska
åsikter. Han behandlade G. Romagnosis läror,
vilkens lärjunge han var (”La mente di G. D.
R.”, 1835), likaså G. B. Vicos, av vilkens verk
han utgivit en mycket förtjänstfull uppl. (1835
—37); han har även utg. den uppskattade
”Corso sugli scrittori politici italiani” (1862,
senaste uppl. 1929). F:s egen filosofi
(”Filosofia della rivoluzione”, 2 bd, 1851 senaste uppl
1923) och i sht hans historiefilosofi (”Essai
sur le principe et les limites de la philosophie
de 1’histoire”, 1843) behärskas av principen
om motsatsernas inneboende i tillvarons eget
begrepp, och hans antidogmatiska läggning
återspeglas utpräglat i en skeptisk åskådning.
F. försökte att på aritmetisk väg bestämma de
historiska lagar, som styra historiens gång
enl. en rytm, som utmärker generationernas
växling (”Teoria dei periodi politici”, 1874).
L.L.
Ferra’ri, P a o 1 o, italiensk förf. (1822—89).
Debutant 1847, formades F. som förf, under
italienska enhetsverkets mest intensiva
förberedelsetid, en period, då Italiens diktare kän-
— 259 —
— 260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
