Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferula - Fes - Fesca, Friedrich Ernst - Fescenninska verser (fescennier) - Fesch, Joseph - Fess - Fessan - Fessenden, William - Fessenden, Reginald Aubrey - Fessler, Aurelius Ignaz - Festa, Constanzo - Festin, Eric - Festina lente - Festivamente, festivo el. con festività - Festivitas - Feston el. festong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FESTON
vänt ersättningsmedel för mysk, erhålles ur
F. Sumbal och F. suave’olens. O.Gz.
Fes, se F e z.
Fesca, Friedrich Ernst, tysk violinist
och tonsättare (1789—1826), studerade i sin
hemstad Magdeburg samt i Leipzig; senare
konsertmästare i Kassel och Karlsruhe, där
han dog. F. komponerade 20 stråkkvartetter,
5 kvintetter, 3 symfonier, 4 uvertyrer och 2
operor, därjämte psalmer och visor. — Hans
son Alexander Ernst F. (1820—46) var
känd och omtyckt som opera- och
viskompositör. H.M.
Fescenni’nska verser (fescennier, lat.
fescenni’ni versus), fornitaliska bröllopssånger,
uppkallade efter staden Fescennium i s.
Etru-rien; även om de improviserade, ofta i
dialogform avfattade smädedikter, som förekommo
vid skördefesterna. Vid ludi roma’ni (se d. o.)
förbundos f. med sång och dans till
flöjtmusik. W.N.
Fesch [fäf], J o s e p h, fransk prelat (1763
—1839). Halvbror till Napoleons moder,
Le-titia Ramolino, var F.
vid revolutionens
utbrott präst, lämnade
därefter det andliga
ståndet, tog tjänst
i arméns intendentur
och blev av Napoleon
gjord till
krigskommissarie under det
första italienska
fälttåget. Under
konsulatet ingick han åter i
det andliga ståndet,
blev domherre i Bas
tia och efter konkordatet ärkebiskop i Lyon,
1803 kardinal och 1805 storallmoseutdelare av
Frankrike. 1803—06 var han fransk ambassadör
vid påvestolen. F :s framstående diplomatiska
talanger togos ofta i bruk av Napoleon, men då
han under dennes strid med påven allt för
mycket tog den senares parti, föll han i onåd. Efter
Waterloo landsförvisad, bosatte sig F. i Rom,
där han sysslade med konst och vetenskap
och lade grunden till en stor målerisamling
i Palazzo Falconieri. H.Bg.
Fess, ital. fa bemolle, fra. fa bémol, eng.
f flat, den med en halvton sänkta tonen f,
betecknas med ett b framför noten för denna
ton. Fess är enharmoniskt identisk med e.
F.S-l.
Fessan, distrikt i Libyen, se F e z z a n.
Fessenden [fä’sandan], William Pitt,
nordamerikansk politiker (1806—69). Urspr.
advokat i Maine, anslöt sig F. till whigpartiet
och invaldes 1854 i senaten, där han
omedel
bart tillvann sig den största uppmärksamhet
genom ett mot sydstatsmännen riktat tal i
Kansas-Nebraskafrågan. Efter det
republikanska partiets bildande en av dess stödjepelare,
1864—65 finansminister, efter 1865 åter
senator, intog F. alltid en självständig hållning i
de politiska stridsfrågorna ss. ledare för de
moderata republikanerna. B.
Fessenden [fä’søndøn], Reginald
Au-b r e y, nordamerikansk uppfinnare (f. 1866),
angav 1907 för mottagning av trådlös telegrafi
med odämpade vågor en ny princip benämnd
heterodyn, byggande på interferensverkan
mellan den inkommande och en av mottagaren
alstrad svängning. F. konstruerade vidare en
elektrolytisk detektor. G.Am.
Fessler, Aurelius Ignaz, ungersk
historiker (1756—1839), urspr. kapucinmunk men
övergick senare till protestantismen och hade
en skiftande bana ss. prästman i österrikisk,
preussisk och rysk tjänst. Han spelade en tid
en framträdande roll ss. frimurare. Utom
historiska romaner, en självbiografi m. fl.
skrifter har F. utg. ”Die Geschichte der Ungarn” (2
Aufl. 1867—83). Biogr. av I. Koszö (1923). [B.]
Festa, Constanzo, italiensk tonsättare
(o. 1467—1545), påvlig kapellsångare, är i sina
kompositioner (mässor, madrigaler, motetter
m. m.) en förmedlare mellan de nederländska
skolornas och den italienska skolans teknik
och blir härigenom en av de mest betydande
föregångarna till Palestrina. I madrigalens
historia är F. huvudgestalten under dess
första period (o. 1530). Hans ”Te Deum” uppföres
ännu vid högtidliga tillfällen i Vatikanen. E.A.
Festi’n, Eric Emanuel, museiman och
lo-kalhistorisk förf. (f. 12/io 1878), fil. kand, i
Uppsala 1912, från s. å. verksam i
hembygds-arbetet i Jämtland och Härjedalen ss.
sekreterare och intendent i dess centralorganisationer
samt ss. red. för ”Jämtlands läns
fornminnesförenings tidskr.” 1912—22, ”Jämten” 1913—
22, ”Heimbygdas tidskr.” sedan 1923; 1917
länsantikvarie. F. har förutom talrika bidrag
till nämnda tidskrifter bl. a. utg. V. Behm,
”Ur Jämtlands och Härjedalens historia intill
1814” (1920). F. tog 1922 initiativ till bäverns
återinplantering i Sverige. C.
Festi’na lente (lat.), skynda långsamtl
Festivame’nte, fest i’vo el. con f e s t
i-vitå (ital.), mus., med festligt uttryck.
Festi’vitas (lat.), fest; festlig glans,
feststämning. — Festivite’t, fest(lighet).
Festo’n el. f e s t o’ n g är ett ornament,
bestående av bågformigt hängande bladverk med
blommor och frukter, ofta uppburet av
bandrosetter (med nedhängande band). Det
uppträder i senantiken och återupptogs under re-
— 281 —
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
