Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fick, Heinrich - Fick, Adolf - Fick, August - Fickbåt - Ficker, Julius - Ficker, Heinrich von - Ficklampa - Ficoroniska cistan - Ficquelmont, Carl Ludwig - Ficus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FICK
verksammaste och mest betrodda medhjälpare
vid hans nyorganisation av den ryska
förvaltningen. 1726 v.-president i ryska
kommerskollegiet, föll F. 1731 i onåd och sändes 1732
till Sibirien. 1741 återkallades han och
återfick 1744 sina konfiskerade egendomar men
deltog ej vidare i det politiska livet. Biogr.
av A. R. Cederberg i ”Acta et commentationes
univ. Tartuensis”, 17 (1930). P.S.
Fick, Adolf, tysk fysiolog (1829—1901),
var elev av Ludwig i Zürich, där han var
pro-sektor 1852—56 och prof. 1856—67; 1868—99
var han prof, i Würzburg. F., som var en av
1800-talets ledande fysiologer, eftersträvade de
exakta vetenskapernas — framförallt fysikens
— tillämpning inom fysiologien. Ett uttryck
för denna strävan var hans undersökningar
över musklernas mekaniska arbete,
värmeutvecklingen vid muskelsammandragningen samt
saltlösningars diffusion. F. var den förste,
som påpekade, att kolhydrat är den
huvudsakliga energikällan för muskelarbetet. Han
lämnade även viktiga bidrag till studiet av
blodcirkulationen, pulsvågen, blodtrycket och
sinnesorganens fysiologi. F:s samlade skrifter
utgå vos i 4 bd 1903—1906. J.E.L.
Fick, August, tysk språkforskare (1833—
1916), prof, i jämförande språkvetenskap i
Göttingen 1876—87, i Breslau 1887—91; levde
sedan på gr. av sjukdom som privatman. F.
var en framstående etymolog. Hans mest
bekanta arbete på detta område är ”Wörterbuch
der indogermanischen Sprachen” (1868; 4 Aufl.
1890—1909), där flera utmärkta språkforskare
medverkat. F. ö. märkas ”Die griechischen
Personennamen” (1874; 2 Aufl. 1894) och ”Die
ehemalige Spracheinheit der Indogermanen
Europas” (1873). F. stod i sin forskning ofta
i opposition mot den s. k. junggrammatiska
skolan (Brugmann o. s. v.; se J u n g g r
amma tik er). Han har f. ö. sökt hävda, att de
homeriska dikterna urspr. varit avfattade på
eolisk dialekt. E.H.
Fickbåt kallas någon gång fartyg, avsedda
för malmlast, med lastrummen anordnade ss.
fickor med sluttande bottnar, från vilka lasten
direkt kan tömmas i lossningsskopor.
Liknande fickor anordnas även i höga malmlastkajer.
Från dessa fickor kan malmen genom rännor
tömmas ned i det lastande fartyget. T.Hrn.
Ficker, Johann Kaspar Julius Wilhelm,
tysk rättshistoriker (1826—1902), 1852 prof, i
Innsbruck i historia, 1863—79 i rättshistoria.
F. specialiserade sig på medeltida
förhållanden och utgav bl. a. urkundssamlingen
”Re-gesta imperii” (3 bd, 1881—1901) samt
”Bei-träge zur Urkundenlehre” (2 bd, 1877—78),
vidare ”Forschungen zur Reichs- und Rechts-
geschichte Italiens” (4 bd, 1868—74), ”Vom
Reichsfürstenstande” (2 bd, 1861—1911). Hans
stort anlagda
”Unter-suchungen zur
Erben-folge der
ostgerma-nischen Rechte” (8
bd, 1891—1904) samt
”Ueber nähere
Ver-wandschaft zwischen
gothisch-spanischem
und norwegisch-is
ländischen Recht”
(1888) och ”Das
lon-gobardische und die
scandinavischen
Rechte” (1901) vis»
god förtrogenhet med nordiska rättskällor men
måste för nordisk rätts vidkommande i
huvudsak betraktas som misstag. E.K.
Ficker, Heinrich von, tysk meteorolog
(f. 1881), 1911 prof. Graz, 1923 prof, i Berlin
och föreståndare för Preussische
meteorolo-gisches Inst F. har särsk. studerat inträngande
av kall luft i varmare och räknas genom dessa
arbeten som en av den moderna meterologiens
skapare. Han har också gjort sig känd som
bergbestigare i Europa och Asien och som
speciell alpmeteorolog. H.K-r.
Ficklampa, se Elektriska
ficklampor.
Ficoro’niska cistan kallas ett utsökt
bearbetat bronskärl från 200-talet f. Kr., förvarat
i Museo di Villa Giulia i Rom och uppkallat
efter F. de Ficoroni, som 1745 beskrev den
några år förut funna cistan. Denna är 50 cm.
hög; diam, är 42 cm. På fötter, bestående av
lejontassar, vilande på grodor, reser sig det
runda kärlet, vars lock prydes av tre små
friskulpturer, sannolikt föreställande Dionysos
och två satyrer. F:s egentliga konstvärde
består i de runt omkr. ingraverade scenerna, som
koncentrera sig kring en episod ur
Argonaut-sagan. Denna grafiska framställning är
tydligen influerad av grekiskt måleri. Av särsk.
intresse är det komiska draget i
framställningen. E.W.
Ficquelmont [fikalmå’g], Carl Ludwig,
greve, österrikiskt statsman, general (1777—
1853), deltog 1793—1814 i olika fälttåg,
därefter verksam ss. diplomat, bl. a. i Stockholm
(1816—20), 1848 en kortare tid
ministerpresident. Bland F :s skrifter märkas ”Deutschland,
Oesterreich und Preussen” (1851), ”Lord
Pal-merston, England und der Kontinent” (2 bd,
1852). [Arrh.]
Ficus, släkte av fam. mullbärsväxter,
under-fam. Artocarpoi’deæ, innefattande o. 600 i
tropiska och subtropiska zonen, särsk. å indiska
— 323 —
— 324 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
