FILARIA huset Ospedale maggiore, vilket dock fullbordades först efter hans död. I skriften ”Trattato d’architettura” (o. 1465) framlade han en starkt antikpåverkad uppfattning av arkitekturen, vars främste representant han såg i Brunel-lesco. B.B. Fila'ria, till fam. Filari'cidæ av trådmaskarna (se d. o.) hörande släkte. Kroppen är utpräglat trådformig med 6 munpapiller. Hannarnas bakre del är krumböjd el. spiralformigt inrullad och försedd med åtm. 4 par papiller framför analöppningen. Som fullbildade träffas F. hos fåglar och däggdjur, ss. utvecklingsstadier huvudsaki. hos myggor. Några arter parasitera hos människan. F. baner o'f ti (sa'ngu-inis ho'minis) lever i lymfkärlen och förorsakar svåra sjukdomar i lymfkörtlar och lymf-banor samt ger upphov till elephantiasis (se d. o.) i subtropiska och tropiska trakter. F. loa, loamasken, angriper underhudsbindväven. Dess hemort är Kongo, men den har därifrån överförts till Europa och Amerika. Mest bekant är den med de förra ej så nära besläktade medina- el. guineamasken, F. Dracu'nculus medine'nsis (se Guineamasken). O.C-n. Filateli' (av grek, filos, vän, och ate'leia, frihet från avgift; fra. philatélie, ty. Briefmarken-kunde, eng. philately) är studiet av frimärkets (se d. o.) uppkomst och utbredning. F. torde vara den gren av samlande, som tillvunnit sig den största populariteten. Frimärkssamlare-föreningar i alla länder, monografier, broschyrer, tidskr., prislistor, kataloger och album underlätta arbetet för samlarna. Man skiljer mellan allmänsamlare och specialsamlare. Allmänsamlaren hopar märke på märke, men hans dröm om fullständighet kan aldrig förverkligas. Den verklige filatelisten däremot är specialsamlaren. Han studerar frimärket, samlar efter färgnyanser och vattenmärken, lägger märke till tandningsolikheter, studerar de olika tryckförfaringssätten, skiljer mellan litografi, boktryck o. s. v., samlar provtryck, färgtryck och nytryck, iakttar avstämplingarna, ur vilka han kan utläsa utgivnings- och kurseringstid, fäster vikt vid papperets tjocklek och konsistens, gummits vara el. icke-vara, dess färg och sammansättning och har ett vaket öga för förfalskningar. Han söker att i sin samling visa frimärkets hela historia från konstnärens förstaförslagsskiss till den stund, då det i färdigt skick lämnar tryckpressen. Redan i mitten av 1800-talet började man samla frimärken. På den tiden ställde sig samlandet ganska enkelt. Vanskligare är det nu, då t. ex. Gebrüder Senfs katalog för 1932 upptar 69,000 distinkt skilda typer. De hundratusentals avarterna — specialsamlarens arbets område — skulle kunna fylla volymer. Man kan säga, att fram till utbrottet av världskriget det stora flertalet utgivna frimärken voro av behovet påkallade. Under och efter kriget lädes däremot på sina håll frimärksutgivandet på en annan, mera affärsmässig bog, och stater med dålig ekonomi översvämmade världen med nya frimärksemissioner i mer el. mindre tydlig avsikt att därmed profitera av de fila-telistiska intressena. — Inom alla samhällsklasser finnas filatelister. Bland mera kända samlare kunna nämnas konung Georg av England, en ytterst intresserad samlare med huvudintresset inriktat på de engelska koloniernas frankotecken, kronprins Gustav Adolf, den belgiska konungafamiljen, drottningen av Italien, exkonungarna Alfons och Manuel, konung Fuad av Egypten m. fl. Världens förnämste frimärkssamlare f. n. anses vara Arthur Hind i U. S. A., vilken på sin tid förvärvade en stor del av dyrbarheterna från Ferrariauktio-nerna samt bl. a. sådana dyrgripar som Du-veens Mauritiussamling och M. Grieberts Spa-niensamling. För ett kuvert med de båda första Mauritiusmärkena betalade han 11,000 £. I flera länder finnas stora officiella frimärkssamlingar, tillgängliga för allmänheten. Bland dem kunna nämnas T. K. Taplings samling i British museum, London, postmuseets i Berlin väldiga kollektioner samt den samling, som finnes utställd i Postmuseum i Stockholm, vilken gång efter annan riktats av direktör Hans Lagerlöf, som bl. a. skänkt ex. av de båda första Mauritiusfrimärkena. Denna samling inrymmer 72,000 märken från olika länder, vartill kommer en av prof. Astley Levin gjord donation av svenska, stämplade frimärken, uppgående till 70,000 n:r. De förnämsta filatelistiska sammanslutningarna i Sverige äro Sveriges filatelistförening (stiftad 1886) med avd. i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Borås, Halmstad och Eskilstuna samt Stockholms filatelistsällskap. Under årens lopp ha många filatelistiska tidskr. startats i vårt land, varav dock de flesta åter nedlagts. De enda rent svenska, som nu utkomma, äro ”Sv. filatelistisk tidskr.” (1900 ff.) samt ”Filatelistiska meddelanden, organ för frimärkshandlarefirman A.-b. Harry Wennberg, Stockholm” (1919 ff.). Dessutom har den norsk-dansk-svenska tidskr. ”Nordisk filatelistisk Tidsskr.” (1894 ff.) en viss spridning inom landet. — Litt.: Th. Haas, ”Lehrbuch der Brief-markenkunde” (1911); Senf, ”Leitfaden der Briefmarkenkunde” (1921). E.W-s Filatori', Fila'torsmaskin, se Silke. Filbertsnötter, se Hassel. — 355 — — 356 —